GP Kultur = stollar, kommunister, judehatare och hbtq

Hon tillhör gruppen autistiska jurister, en toxisk företeelse i svenskt samhällsliv. Det finns flera både kända och okända som dyker upp i debatten, de finns på Flashback också.

Juristutbildningen drar åt sig och premierar den sortens personer som förenar autism och därmed sammanhängande oförmåga att förstå vissa aspekter av juridiken och livet med begåvning och studiedisciplin. De formar en symbios med det värsta av den svenska juridikens tro på att den av princip alltid har rätt, även när den har fel, eftersom dess företrädare och system är det bästa tänkbara och bara dess företrädare är kompetenta nog att bedöma den och dess förtjänster.

Det är därför hon envisas med läkarna har fått del av bästa tänkbara rättvisa och att de och de som står på deras sida i kamp med rättvisans begränsningar och uppenbara fel inte har något att klaga på.

Det säger sig själv att en sådan människa inte är rätt för den roll hon har på GP, eftersom den som journalistiskt uppdrag har som viktig del att granska makten och vara objektiv till sådana företeelser som drevet mot och misstänkliggörandet av läkarna. Att hon tilldelats den talar mycket negativt om den eller de som placerat henne där. De är skyldiga till att fortsätta den förföljelse av läkarna av en hetsk politisk opinion ihop med medlöpare i domstolsväsendet som var så stark på sjuttio- och åttiotal.

Ja, det är kusliga resonemang. Kammarrätten har prövat fallet och Kammarätten kan inte missta sig. Med sådana resonemang kan ingen någonsin få upprättelse. Kafka.
Tror inte det har med autism att göra, inte heller "juridisk autism". Dvs närsynt läsning av lagen. Det är något ideologiskt, alternativt känner hon några av dem som varit inblandade.
Nyanserade och kritiska diskussioner om fallet måste ändå vara tillåtna, det är inte bra om den ena ideologin (feminism) slår över i den andra (manosfär) och identifikationen med de båda läkarna går så långt att man ramlar ner i något som går utöver fakta, och en ny svart-vit bild som passar samtiden. Jaja, ska inte ge mig in i debatten som nog fortfarande är en böld, det hela rör långt mer än just det här målet, någon form av könskamp som får det att låsa sig.

Nu kan man hoppas att alla (på bägge sidor) släpper fallet och koncentrerar sig på pågående justitiemord. Men det är nog något med en styckad prostituerad som fortfarande fascinerar.

Man behöver inte recensera David Szalays bok för att konstatera att det är fråga om plagiering av William Thackerays roman Den välborne Barry Lyndons memoirer

Elam och Kärde berömde boken. Av "anledningar" måste därmed "personen" inta motsatt ståndpunkt. Det är så jäkla genomskinligt bara.

Emma Thimgren skriver med anledning av Taylor Swifts bröllop:



Enligt Emma Thimgren och GP Kultur räcker det att vara jude och att ha uttryckt stöd för den demokratiska staten Israel för att misstänkliggöras. Der Stürmer, brukar jag kalla GP Kultur, och sällan har det väl varit mer motiverat än när tidningen tar in en ren nazist (vad annars skall man kalla en person som ifrågasätter en jude som uttryckt stöd för Israel) som Emma Thimgren för att skriva.

Artikeln heter "Kan jag fortsätta vara Taylor Swifts fan när hon inte står upp för det hon tror på?"

Johan Hilton har gått på semester och någon eller båda av de kommunistiska rasseredaktörerna Jenny Hamas Högström och Calle Moberg har tagit över och det som var en extremkultursida redan att börja med har förvandlats till 100 procent extremism.

I dagens GP Kultur(260711):

1. Gaza, Gaza, Gaza i den dagliga Anna Rosenström-artikeln om sommarpratet.
2. Tove Styrke: "Det är dags för regeringsskifte" i dagens trasha Tidöregeringenartikel av Anna Rosenström.
3. Det dog en massa människor i Bosnien på 90-talet, alltså måste jag idag i GP Kultur snacka skit om Israel, av Admir Rahmanovic.
4. Juden Adam Sandler har uttryckt stöd för Israel och därför skriver Emma Thimgren en artikel om att Taylor Swift sviker sina ideal när hon låter juden Adam Sandler viga henne.

Jag vill återigen påminna om vad Jenny Högström, redaktör på GP Kultur, skrev i tidningen:


Combat Antisemitism har under maj och juni filmat och kartlagt alla Palestinademonstrationer i Göteborg. Organisationens chef Sacha Roytman skriver så här på X:


Redaktör Jenny Högström uppmanade tidningens läsare att ansluta till demonstrationer som enligt Combat Antisemitisms kartläggning hyllar Hamas, PFLP, Islamiska Jihad och terroristledaren Sinwar. Redaktör Högström ville locka fler deltagare till demonstrationståg där folk klär ut sig till Hamas-terrorister.

GP Kultur är den femte kolonnen.

Många av dem går själva i leden när extremismen drar fram, men deras viktigaste arbete sker inte med plakat i händerna. I sina egna texter beskriver de sin närvaro i marscherna med vackra ord: "Ändå känns vi så fruktansvärt få, vi som varje söndag tågar genom Göteborg för att tillsammans ge röst åt vårt missnöje, vår förtvivlan, men också vår kärlek och gemenskap, för att få ett slut på dödandet i Gaza."

Det är just där deras verkliga roll syns. Det är GP Kultur som fångar upp gatans råa budskap och klär det i en intellektuell dräkt. De fungerar som en länk och en översättare. Det som i marscherna är oförsonliga krav och radikalism, förvandlas i deras händer till finkultur, analyser och tal om "kärlek och gemenskap". De tar det brutala, gör det salongsfähigt, och ser till att ropen från gatan ekar hela vägen in i finrummen.

Men verkligheten bakom den finkulturella fasaden är en annan. När organisationen Combat Antisemitism, genom en representant i Göteborg, under flera månaders tid kartlade just dessa demonstrationer fann de detta:

PFLP. Hamas. Islamic Jihad. Hezbollah. Portraits of Sinwar; the architect of October 7th. "Death, death to the IDF." People dressed as Hamas terrorists. An Israeli flag covered in blood.

https://combatantisemitism.org/cam-news/open-display-of-terror-group-flags-at-gothenburg-protest-draws-cam-call-for-action-by-swedish-govern ment/

Eva-Lotta Hultén, mångårig skribent för GP Kultur, närvarade vid Sverigedemokraternas möte på Kungstorget i Göteborg, där Jimmie Åkesson talade och Fröken Snusk spelade.

Eva-Lotta Hultén gick runt och störde mötesdeltagarna med en handgjord skylt som löd: "Stop the Holocaust on Palestinians".

Holocaust handlar enbart om folkmordet på judarna. Att använda det begreppet i något annat sammanhang än förintelsen är stört, rasistiskt och utgör ett relativiserande av förintelsen. Men tydligen går det att skriva för GP Kultur även när man likt Eva-Lotta Hultén förringar förintelsen och stör allmänna politiska sammankomster.

Kultursidans Sions Vise-recensent Mikaela Blomqvist jublade när hon fick i uppdrag att recensera BAMs Berget till Dalen, floden till havet* – för det är alltid skönt när man slipper linda in sitt hat i komplicerade metaforer.

När författarna formulerar direkta hot, lovar att "vi kommer efter er" och förkunnar att "du är på listan", sitter vår alibi-antisemit på redaktionen och kluckar förtjust över de "ganska roliga utfallen". Man kunde ju annars tro att just upprättandet av namnlistor över judar och deras sympatisörer borde väcka vissa mörka, historiska associationer hos en bildad skribent. Men icke. Här reduceras den makabra lynchstämningen till något puttrigt och underhållande.

Recensenten noterar visserligen att bokens lite vaga formuleringar gissningsvis har en "juridisk grund". Men att kalla författarnas uppenbara feghet – att vilja hota men vara för feg för att vilja åka fast för olaga hot – för ett raffinerat estetiskt val, kräver en alldeles särskild intellektuell ryggradsröta.

Och det är onekligen fascinerande att se en annars ängsligt progressiv kultursida plötsligt tycka att homofoba glåpord som "kuksugare" är höjden av humor, bara de riktas mot "rätt" personer. Det visar exakt hur lite som krävs för att få upprätta politiska tribunaler i spalterna nuförtiden: Så länge man bara kommer ihåg att strö ordet "folkmordsförnekare" över sin feghet, sina homofoba slängar och sina rena maffiahot, är kultursidan mer än villig att kalla det för konst.

*Ett direkt lån från slagordet "From the river to the sea, Palestine will be free" – en geografisk absoluthet som behändigt nog inte lämnar någon som helst plats kvar för den judiska staten Israel.

Var ser du "raffinerat estetiskt val?" i Blomqvists recension? Nog för att man kan tolka texter olika men "raffinerat estetiskt val" syns det inte en skymt av. Det är ju en sarkastisk sågning och det verkligt iögonenfallande är hur nedlåtande, ja paternalistiskt Blomqvist formulerar sig. Hon kunde vara vilken konservativ eller liberal kritiker som helst som tagit anstöt men inte vill medge det.


Så skriver man då man vill platta till, förlöjliga. Det påminner ju om "du är så söt när du är arg"! Jag undrar rentav om Blomqvist menar på allvar att BAM är gulligt sårbara eller om det är en pose. Jag läser diktcitatet på motsatt vis: estetiken är som den ska, bildspråket fungerar, är medvetet valt, anknyter till bibliskt språk, vreden påverkar mig (faktiskt får jag en aning hjärtklappning och jag gäspar inte, känner inget behov av att låtsas gäspa eller flina nedlåtande). Jag förstår vreden, uppfattar den som djupt känd och inte skojig eller putslustig. Vilket inte innebär att jag håller med om den politiska uppfattningen, hur man än tolkar "floden till havet" (för vad det är värt stödjer jag FN:s beslut om tvåstatslösning, hur det nu ska gå till)




Jag har nu aldrig trott på dina påståenden om Mikaela Blomqvist som vare sig antisemit eller kommunist. Inte alls säker på att hon har någon genomtänkt politisk övertygelse alls, kanske mest litteratörens anpasslighet. Det kanske visar sig när det hettar till att Blomqvist blir en gubbe som talar om sårbarhet, charm och förvirring. Gästabudet kallar sig f.ö "vinindränkt podd", så när vinindränkt blir skällsord är det något av kasta sten i glashus.

Athena Farrokhzad upprättar självfallet inga namnlistor över "judar och deras sympatisörer". Du förväxlar konsekvent Israelkritik med antisemitism så den frågan lämnar vi.
Kuksugare är ett könsneutralt uttryck: kan syfta både på kvinnor och män.

Dock håller jag med dig om att Blomqvist reducerar Farrokhzad grovt. Om det beror på att hon tycker poesin är obehaglig eller anfäktas av "det misogyna spöket" det talades om i Gästabudet för en tid sedan, sättet att avfärda Farrokhzad säger en del (vad det nu är)

Två separata spår här.

Jag instämmer i Hamassympatisörens syn på att BAMs verk är skräp. Hade Hamassympatisören nöjt sig med att skräpförklara skiten hade jag aldrig nämnt det i denna tråd.

Hamassympatisören nöjde sig inte med att skräpförklara skräpet, nej Hamassympatisören passade på att använda recensionsutrymmet åt judehat, blodslögn och spridandet av konspirationsteorier. Det är så hon gör varje gång hon skriver om en bok som tar upp terrorstaten babelstina.

Snart kommer Hamassympatisören recensera Anyurus nya terroristbok och då kommer hon återigen använda recensionsutrymmet åt att sprida konspirationsteorier, misstänkliggöra judar och delegitimera Israel.

I den krönika hon skrev baserat på resan med jihadpojkvännen Sanjin Pejkovic till Kosovo lyckas hon få in detta i slutet av texten: Hemkommen till ett Sverige som inför valet känns allt trängre funderar jag vidare på det, men också på vilken verklighet vi vanliga människor accepterar och vilka möjligheter till motstånd som finns. Tycker du det låter som en normal sak att skriva angående att vi har en demokratiskt vald regering och att det snart är val i Sverige? Jag tycker det låter som något en extremist skulle skriva.

Kanske för att det inte är kulturnyheter?