Skandiamannen

Engström kan inte både ljuga och tala sanning samtidigt. Det har pappslöjden svårt för att fatta.


Vi i sekten är sanningssökare.

"SE sprang på den södra sidan (där han var när han började springa enligt brevet till Anér)"

Mannen med handledsväskan sprang "inte speciellt fort" när YN såg honom. En uppskattning är 2 m/s. Trafikverkets norm för gånghastighet är 5 km/h (1,39 m/s). Det var snömodd och nedförsbacke på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Liksom på David Bagares gata. Även om backen var brantare där. "Det verkade som om det var jobbigt för honom att springa. Vid ett tillfälle verkade det som mannen halkade till." Du har nog läst det förut.

YN uppgav att det fanns parkerade bilar på David Bagares gata.

YN uppgav inte att hon såg den springande mannen med handledsväskan bakom parkerade bilar.

Det var lättare att se handledsväskan (och vad mannen gjorde med den) på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Under de få sekunder som YN hann se honom. Inga parkerade bilar var i vägen.

"Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter." YN såg mannen i högst fem sekunder. Kanske fyra.




YN uppgav att mannen med handledsväskan "vände sig om 2 - 3 gånger under den tid det tog tills han passerat dem" (under 4 - 5 sekunder). Det finns inga skäl att tro att hon ljög. Poliserna hade sprungit en bit när ambulansen anlände. SE började springa när den anlände. Att han vände sig om 2 - 3 gånger under 4 - 5 sekunder är inte konstigt. SE var nyfiken på ambulansen som anlände.

Alla på mordplatsen var nyfikna på ambulansen. Ingen fäste sig vid SE när han lämnade platsen och småsprang mot Luntmakargatan. Att GM skulle ha vänt sig om 2 - 3 gånger under 4 - 5 sekunder strax väster om Johannesgatan skulle ha varit konstigt.




Vilka vittnen? Det finns bara YN och AZ. De feltolkade vittnesuppgifterna från YN (som skapade en efterhandskonstruktion) och AZ (som inte såg "ett jävla dugg" på David Bagares gata). Saken utreddes inte 1986! Den är inget "missförstånd". Den är ett gapande hål i utredningen. Ingen frågade YN och AZ om de mötte den springande mannen med handledsväskan på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna.

När man läser vad som utreddes 1986 (och vad som släpptes 2020) bekräftas att YN och AZ mötte SE där. Vissa poliser insåg det. Redan 1986. Man frågade SE den 25 april (han tänkte inte på vem han mötte). Man frågade inte YN och AZ. Inga bättre och längre förhör hölls med YN och AZ. Under resten av 1986. Trots att SE uppgav den 10 mars att han hade en sådan handledsväska som YN såg.




Tvivlet är inte rimligt.

1. AZ såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata. Som framgår av E15-2-B och spaningsledningens möte den 11 juni 1986. Trots att AZ var 14 cm längre och nyktrare än YN (som framgår av deras vittnesuppgifter). Han såg ingen alls på den smala och folktomma gatan. AZ såg "en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna (E15-2-B).

2. YN och AZ uppgav för poliserna vid Luntmakargatan att de mötte LJ vid trappkrönet (A14205-1-A och E15-2-A). "En man med axelremsväska." YN och AZ uppgav inte att de mötte någon innan de mötte LJ.

3. YN och AZ beordrades ("anmodades") att lämna sina uppgifter till en polis på mordplatsen (A14205-1-A). Oavsett vad de hade sett. Poliserna visste inte vem LJ var. Han var bara "en man med axelremsväska".

4. YN:s oklara besked till LJ vid trappkrönet bevisar inte att hon såg mannen med handledsväskan på David Bagares gata. Hon pekade, "liksom jakande" (E15-B). I den riktning som hon och AZ kom från. De kom från en källarklubb på Johannesgatan 8. Hon kanske hann säga något. Mötet vid krönet var bara "några sekunder" och "de stannade inte" (E15-2-A). YN:s oklara besked gjorde inget intryck på LJ. Han tvekade "någon minut" och visste inte vilken väg han skulle välja. LJ nämnde inte mötet med YN och AZ för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för Lena Löhr enligt hennes anteckningar).

5. YN skapade en efterhandskonstruktion. Redan i fotovisningsförhöret den 4 mars. För att förklara mediabilden av hennes feltolkade vittnesuppgifter. De måste ha mött mannen med handledsväskan på David Bagares gata. Innan de mötte LJ vid trappkrönet och poliserna vid Luntmakargatan. Varför? Mannen hade stulit LJ:s handledsväska! LJ frågade inte om de såg någon springa förbi. Han ropade "stoppa honom, ta fast honom". Som framgår i radiointervjun med YN 1988.

Punkt 1 - 3 var okända för allmänheten före 2020. Punkt 4 - 5 hade fallit i glömska.

YN uppgav för pinsp Kjell Östling på mordplatsen att "jag tror att jag har mött en man" som "har med det här att göra". Var hon säker på det? "Jag fick den känslan i alla fall." Som framgår i radiointervjun 1988. YN och AZ visste inte vad som hade hänt. YN var alkoholpåverkad. Att hon menade en man som de mötte 30 meter öster om mordplatsen är inte orimligt.




Omöjligt. Djurfeldt och Hermansson sprang på den södra sidan av manskapsbodarna. Gedda och Wikström sprang på den norra sidan av bodarna (A14205-2-A). När Djurfeldt och Hermansson nådde Luntmakargatan insåg SE att poliserna borde informeras (om Lisbeths uppgift om "mörkblå täckjacka"). Som framgår i förhöret med SE den 25 april. Gedda och Wikström var skymda för SE från hans position på den södra sidan av Tunnelgatans mynning (som framgår i SE:s brev till Sven Anér 1990).

Först blev SE "lite förtretad" på sig själv. Han sprang inte meddetsamma. Först tvekade han en kort stund. SE visste inte att poliserna kunde anropas via radio. Att fotpatruller fick personradio 1984 visste inte alla 1986.

Om den korta stunden är sju sekunder längre än YN:s och AZ:s samtal med poliserna vid Luntmakargatan (som är 5 - 10 sekunder enligt AZ och Wikström) är YN och AZ i rätt position när SE börjar springa. Då är SE 10 meter bort när YN och AZ är "5 - 6 steg" väster om manskapsbodarna (inte Johannesgatan). Om SE springer med 2 m/s och YN och AZ går med 5 km/h.

YN och AZ gick på den norra sidan av bodarna. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte. SE sprang på den södra sidan (där han var när han började springa enligt brevet till Anér). I Rapport den 6 april ville han bara visa hur fort han kunde springa och publiken var i vägen.




Att poliserna var borta var inte konstigt. SE sprang på den södra sidan av manskapsbodarna och stannade "mitt i korsningen" vid Luntmakargatan. Skjulet med containern skymde trappan och trappkrönet. SE gick inte fram till gången bredvid skjulet med containern och spanade mot trappkrönet. Poliserna var redan vid krönet. SE sprang för sent och för långsamt för att hinna ifatt dem.




SE uppgav den 1 mars att han sprang efter poliserna och vände. Så långt är vi överens. SE uppgav den 10 mars att han vände vid Luntmakargatan. Så långt är vi också överens. Det var 55 meter från mordplatsen till Luntmakargatan. Om vi förmodar att SE sprang i snömodden till Luntmakargatan med 2 m/s ("inte speciellt fort" enligt YN) och gick tillbaka med 5 km/h (Trafikverkets norm) landar vi på 67 sekunder för hela utflykten till Luntmakargatan. Om SE vände så fort han kom till Luntmakargatan.

Det gjorde han inte. "Jag står och tittar runt omkring." Står och tittar. "Mitt i korsningen." Kanske en knapp minut. SE går inte fram till gången bredvid skjulet med containern. Hela utflykten till Luntmakargatan tog två minuter. Kanske mindre. Inte mer. Felmarginalen är liten.

Två minuter. Det är den tid som krävs. För att SE ska se vad han såg när han återkom till Sveavägen. Piket 1230 hade anlänt och båren bars in i ambulansen. Hur kunde SE ljuga om utflykten till Luntmakargatan? Om han såg exakt vad han borde ha sett efter två minuter? Den 10 mars 1986 kunde SE inte veta vad han borde ha sett när han återkom till Sveavägen efter två minuter. Om han inte såg det.

"Fler poliser samt ambulans hade anlänt. De bar just in Olof Palme i ambulansen." När piket 1230 anlände visste inte allmänheten i mars 1986. Att båren bars in i ambulansen en kort stund senare visste inte allmänheten heller.

Pinsp Kjell Östling var den polis som SE gick fram till. Samma polis som antecknade HJ och YN (som framgår av anmälan A1 och förhöret med Kjell 1993). YN pekade ut Kjell i intervjun 1990 och berättade att hon drack sprit i AZ:s lägenhet tidigare på kvällen. Blombergsson hade inte behövt ringa andra poliser 2020. Kjell var den polis som de letade efter.

Att SE kände sig avvisad är inte konstigt. Kjell verkade "frånvarande" och "splittrad" (han hade mycket att tänka på) och var upptagen med HJ när YN gick fram till dem (som framgår i radiointervjun 1988). Kjell kan ha varit upptagen med både HJ och YN när SE gick fram till dem. Att Kjell kan ha verkat avvisande är inte konstigt. Att SE hade svårt att minnas om vittnet var en man eller en kvinna är heller inte konstigt. Både HJ och YN talade med Kjell. Bara YN kan ha nämnt en handledsväska.

På Rapports rekonstruktion så springer SE på norra sidan om bodarna.
Resten av ditt svammel är svammel.

På Rapports rekonstruktion så springer SE på norra sidan om bodarna.
Resten av ditt svammel är svammel.

Det framgår även i den kartskiss som SE gör i en tidning, Kvällsposten. Lebel vill dock gärna trycka in YN:s observation av SE väster om barackerna, och inte öster om trappen. För han har insett att mannen är SE. Då måste man flytta honom i tid och rum a la the Matrix.

Att Engström var "mytoman" läste Lennart i Aftonbladet, som intervjuade honom. Lennart läste om myten att Engström ljög om sin egen insats vid återupplivningsförsöken, som han inte beskrev förrän i fjärde och sista förhöret. Vad han beskrev är ingen bevisad lögn.

Ingen utredare beskrev Engström som mytoman på 80- och 90-talet. Granskningskommissionens enda kommentar om Engström (i den 1005 sidor långa rapporten 1999) var att Lisbeth Palme kände störst förtroende för honom.

Att Engström var "mytoman" är ett obefogat påstående.

Nej jag håller med, tror inte Engström var mytoman.

Men jag tror ju att han ljuger. Och att han ljuger av en anledning.

Vad tror du att han ljuger om?

Att han kunde ha varit svensk mästare i bridge?

Det är så mycket.. i princip allt.

Men för att ta ett tydligt exempel, tror du verkligen på historien om den mörka urskivan?

Att han sprang runt och kollade på en mörk urskiva så att han missade en skottlossning 20 meter framför sig på öppen gata? På en folktom trottoar mitt i natten?

Att Engström var "mytoman" läste Lennart i Aftonbladet, som intervjuade honom. Lennart läste om myten att Engström ljög om sin egen insats vid återupplivningsförsöken, som han inte beskrev förrän i fjärde och sista förhöret. Vad han beskrev är ingen bevisad lögn.

Ingen utredare beskrev Engström som mytoman på 80- och 90-talet. Granskningskommissionens enda kommentar om Engström (i den 1005 sidor långa rapporten 1999) var att Lisbeth Palme kände störst förtroende för honom.

Att Engström var "mytoman" är ett obefogat påstående.

Att Engström var "mytoman" läste Lennart i Aftonbladet