8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det finns en central motsägelse i Örebro kommuns hantering av fallet Elsa: förvaltningen och ansvariga politiker hänvisar återkommande till sekretess, samtidigt visar uppgifter att 103 personer varit involverade i ett och samma LVU‑ärende.

Det är en nivå av intern åtkomst som saknar motstycke och väcker frågor. Hur många är involverade i ett brott som polisen utreder? Det här är frågor NA borde ställa direkt.

Hur kan förvaltningen hänvisa till sekretess som skäl för att nämnden inte får ta del av handlingar – samtidigt som 103 personer haft åtkomst till samma ärende?

Är det förvaltningens uppfattning att 103 pers är normalt i ett LVU‑ärende? Chefer och förvaltningsdirektör har hänvisat föräldrarna till att två socialsekreterare ansvarar för ärendet.

Hur förklaras då att över hundra personer nu uppges ha varit delaktiga? Hur motiveras att socialsekreterare som inte arbetat med ärendet varit inne på julafton, juldagen och nyårsafton, på kvällstid? Även en föräldraledig sekreterare.

Hur går sekretessprövningen till när så många haft åtkomst? Den sekretessgranskning som NA rapporterade om i april konstaterade att ”inga brister” fanns. Hade man läst rapporten hade man sett att det inte stämde, stora brister konstaterades.

Hur harmoniserar detta med att 103 personer haft tillgång till ärendet? Anser förvaltningen att det är rimligt att använda över hundra personella resurser i ett ärende som rör ett barn?

Hur har denna resursförbrukning påverkat andra barn och ärenden där faktiska skyddsbehov funnits?

Har förvaltningen gjort en intern riskanalys av hur detta påverkat verksamheten?

Är detta undantag eller praxis? Om undantag – vad är motiveringen? Om praxis – hur säkerställs rättssäkerhet och proportionalitet?

Att chefer som kritiserats och undanhållit information nu själva ska utreda rimmar inte.

Slutligen: Hur mycket har Fallet Elsa kostat i form av familjehem, arbetstid, konsulter, sakkunniga, juridiskt ombud, omorganisation av verksamhet, utköp av två medarbetare, omplaceringar, undermåliga utredningar, fem externa granskningar och övriga insatser?

Det är inte längre en teknikalitet utan en fråga om rättssäkerhet, intern kontroll, ekonomi och trovärdighet.

Omfattande aktläsning: En första granskning visar att 103 unika personer på Socialförvaltningen har haft åtkomst till flickan Elsas akt under ärendets handläggning. Det är betydligt fler än de ett 40-tal tjänstemän som föräldrarna från början misstänkte när de upptäckte obehöriga namn i loggarna.

Loggningar under storhelger: Det framgår att tjänstemän har varit inne i akterna under storhelger som julafton och nyårsafton. Förvaltningen har hävdat att detta ska ha skett utifrån arbetsrelaterade behov.

Polis- och IMY-anmälningar: En privatperson polisanmälde Örebro socialtjänst för dataintrång i juli efter Kvartals avslöjande. Både föräldrarna och kommunen har anmält händelsen till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY). Kommunens anmälan rör en person som misstänks ha läst akterna utan behörighet.

Internutredning och jävsfråga: Den interna granskningen pågår fortfarande och utförs manuellt av enhetschefer och gruppledare som kollar om deras personal haft behörighet. Hittills uppges en person ha saknat behörighet. Både förvaltningsdirektör Patrik Jonsson och biträdande förvaltningsdirektör Stefan Nilsson har avböjt att svara på frågor från NA under pågående utredning.

Politisk kritik: Elias Hallman (KD), ledamot i socialnämnden, har varit kritisk mot att politiker som ska fatta beslut i svåra ärenden inte har fått ta del av samtliga handlingar.