Citat:
Ursprungligen postat av
Traumprinzz
På vilket sätt undervisas svenska barn i ett "kommunistiskt synsätt på utbildning och livet"?
Bra fråga!
Vill i detta tillägga att förutom kommunistiskt, som oundvikligt också är ateistiskt, främjas även sanningsfrånvändhet och nominalism. Det är ju läroplanen präglad av. Ska kort förklara vad jag menar.
För det första är förskolan utformad så att ingen förskola får vara konfessionell, men i praktiken betyder det ju inte att de inte bekänner sig till något alls. Icke-konfessionellt är rent skitsnack. En förskola följer alltid ett filosofiskt spår, alltid. Friskola eller kommunal spelar ingen roll. En enhetlig, statlig, ”lika-för-alla filosofi” är vad jag anser är åt det kommunistiska hållet. Hårt arbetande barn med krav ställda hemifrån är ju utmanande för de som inte hänger med. Det ska bestraffas med att de duktiga, väluppfostrade barnens utvecklingskurva bryts. Att pressa barnen för hårt får ju vissa barn att halka efter, och det är ”orättvis behandling” eller t.o.m ”diskriminerande.”
Barnen tar med sig det här synsättet i livet.
Kommunistiskt.
Att alla barn skall ha samma synsätt vad gäller kön och sexualitet. Barnen ska själv få uppfatta vad man och kvinna är, inte vad som nödvändigtvis är sant. En religiös tro på man och kvinna (även en biologisk tro på detta) är utmanande och ifrågasätts. Normbrytande är i högt fokus.
Kika in läroplanen för förskolan. Läskigt.
Jag behöver ju återigen påminna om att läroplanen även är präglad av nominalism. Namn har inget värde längre, begrepp är urvattnade, man får ”välja själv” och barn ska få ”reflektera själva” över stora existentiella och filosofiska frågor. Förskolebarn hittar ju knappt hem, hur ska de navigera i alla dessa livsfrågor?
Är jag som en papegoja och repeterar vad högern alltid säger. Ja, må så vara. Det som den onda agendan lika efterblivet forfarande predikar om sexualitet och kön, är fortfarande aktuell. Om arbetslösheten ökar pga personer som sprider sånt här får sparken, blir vi riktigt glada ändå.
Åter. I förskolan är utmaningar, tävlingar och poäng nästintill bortplockat. De dåliga förlorar ju, det ses ju som orättvist.
Det skiter ju ungarna i när de spelar och leker på rasterna, starkast och duktigast i sitt fält vinner ju. Det ligger i vår natur.
Att stoppa denna naturliga drift lutar åt kommunism. Att straffa de som anstränger sig och har en fallenhet för något.
Läroplanen nämner dock att de främjar barns utveckling på sin egna nivå och ska ”utvecklas så långt som möjligt,” men i denna värld där barn lärs att man samtidigt kan dra på sig en offerkofta för precis vad som helst, skapas det ändå bara psykopater utav barnen som är svaga och inte har stöd hemifrån i form av en fast tro.
Att inte få bekräfta att en trostillhörighet eller religion är mer sann, eller har fler sanna element än andra religioner, riskerar ju att förminska sanningen där sanningen råder. Det är typiskt ateister, som i sitt mål vill infektera goda människor med tron på att Gud inte finns, eller att de till och med kommer fram till att säga att alla religioner är samma sak. Också helt sjukt i huvudet.
Detta råder i förskolor, att man som pedagog alltså inte får främja en viss lära i en religion, oavsett om den är sann och god för t. ex barnens beteende, uppfostran, god vandel, konsekvenser av sitt leverne etc.
Jag kan omöjligt säga att alla förskolor är så, men det finns en tendens i kommunala miljöer att slaviskt följa rådande läroplan tillsammans med ”tidens trend/dagens anda”, oavsett om den främjar sanning eller inte. Sedan har mer konservativa och modiga föräldrar benägenheten att kämpa emot de här sjuka delarna i läroplanen, så duktiga barn med höga betyg får ju ändå fördelar i samhället. Vi är ju inte helt körda.
Men det var ju precis det som gjorde mig glad med friskolan i södra Stockholm, att det bevisar att alla inte följer agendan fullt ut och bryter det mönster som säger att ”alla ska göra samma sak, oavsett.”
Istället för att de säger ”Ja, vi anpassar oss efter er,” svarar de istället med: ”Du får byta skola om det inte passar.”
Jag vet att du endast frågade om min kommunistiska kommentar, så varsågod för sidospåren.
Om jag felaktigt använder ordet kommunism, måste du rätta mig.
Det jag menar är det förhållningssätt som tycker att det är orättvist att andra än jag själv lyckas, har pengar, har en god karriär, har gifta föräldrar med en strävan efter god moral, ordning och högt ansvar för sig själv, familjen och samhället (syftar främst på traditionella kristna, men även andra religiösa).
Och förhållningssättet att som svar på denna ”orättvisa” välja att skrika, bli arg, utöva våld och vandalisering, istället för att lyssna och ta till sig information och ha en diskussion.