Citat:
Ursprungligen postat av
Halfvarhovding
Du missade att feta (b). B va hela poängen med regel 17 i denna situation, herregud
Jo, men du missade ju poängen med regeln: den som har ”right of way” (snipan) skall
hålla kurs och fart och inte försöka gissa vad den väjningspliktiga (lastfartyget) tänker göra. Endast när
kollision inte längre kan undvikas av det väjningspliktiga fartyget ensamt så skall det andra vidta åtgärder.
För snipans del är det inte helt klart när det skulle bli uppenbart, men vi talar väl en kabellängd (180 m) kanske? Med ett lastfartyg som närmar sig med netto 6 kn (3 m/s) så har hon 1 minut på sig att reagera, fatta beslut BB/SB, gira och ta sig undan i 6 kn fart. Möjligt, men inte helt lätt.
Den säkrare lösningen, som egentligen är vad snipa-kritikerna menar, är att snipan inte skall befinna sig i farleden öht eftersom hon är så liten. Detta har ingenting med regel 17 att göra, och är tyvärr ingen allmän princip för långsamma fritidsbåtar. Det krävs en mycket kort båttur i skärgården, eller en titt på aktuellt sjökort, för att förstå att det finns mängder med snävare passager i farleder där små, långsamna fartyg är helt beroende av att de större och snabbare följer sjöreglerna när de närmar sig akterifrån.
Ett sådant exempel ligger 1-2 sjömil längre fram i aktuell farled närmare Marstrand. Där går det inte att ligga mer BB än vad snipan gjorde vid kollisionen.