Är så kåt på honom att jag går under

Lägg mina kort. Spå mina händer. Ge mig ett svar! Kommer det bli han och jag? Jag tror att det räcker med en gång så kan jag glömma den här frustrerande förälskelsen sen. En natt tillsammans är allt jag begär!

Så sågs vi igen. Plågsamt och hoppfullt. Skönt och obehagligt. Din överkropp som spänner, nej väller fram under skjortan. Så du gillar att träna? Vill bara straffa dig för att du klär dig så utmanande i min och alla andras närvaro. Jag åt sådana som dig till frukost innan jag gifte mig men nu är jag som kättrad i berget. Fastlåst. Bojorna är för tunga och jag kan bara se dig gå förbi. Varje eller vartannat år och åren går och jag får ingen ro. Jag vill bara knulla dig en gång så jag kan komma vidare.

Vad ska jag göra? Det har pågått i kanske 6 år varav senaste 4 varit fruktansvärt lidelsefulla och jag som vanligtvis gillar smärta går snart under. En natt så kan vi gå vidare sen. Jag kommer ju inte vidare annars.

Fantiserar om att vi hamnar på en öde ö och inte har något val än att vara nära för att hålla värmen, förbjudet befriande att vara så långt från civilisationens regler och lagar, Tänker du på mig? Du måste ju känna mina blickar klä av dig varje gång vi möts. Är det därför du tar dig tiden att komma nära fast du inte borde? Eller försöker du vara barmhärtig?

Vad gör man med förbjuden frukt som aldrig faller från grenen? När man leker med elden men aldrig bränner sig? Hur kan man sluta? Jag tror ärligt talat att ett rejält knull räcker. Ni som varit i samma situation.... vilken väg valde ni och hur gick det?

Genomsnittlig lyckligt gift kärring med ny spännande kollega hör jag.

va erehär för jävla dravel

Ungefär så... det hsr gått 6 år nu. Borde det inte gå över snart? Jag har aldrig varit otrogen i något förhållande och har inga planer på att vara det heller. Men hur gör alla andra? Hur många år väntar man tills det slutar?

Men läs min text jag är så sexuellt frustrerad och vill vara med den här jävla killen och så kan jag inte. Jag antar att det är så ni män känner hela tiden eftersom ni mycket sällan får välja vem och vad ni ska knulla. Är det därför ni är så aggressiva och hatiska mot kvinnor? Jag vill ju helst straffa honom först för att han går och frestar mig så.. och sen knulla honom. Och sen kan vi gå vidare i livet.

Testat att köpa en ny sexleksak, läsa smut och bli kär i fiktiva män istället?

Jag är ingen spåkärring men glöm den där. Det är inte alltid man kan få den man vill ha, bara att acceptera. Du är ju dessutom gift.

Ta fram vibrator och dröm dig bort!

Låter som en en skäggkärring som nyss startat upp en hormonbehandling.
Nu börjar safterna rinna till, som om hon var 17år igen.

Ja, man kan faktiskt känna så när man är olyckligt kär. Att man vill hämnas på honom för att man mår så dåligt, fast han inte har gjort något medvetet - han kan ju inte rå för att han finns där på samma arbetsplats (skola, förening...) och är snygg, typ. Man VET detta men känslan kan vändas till hat ändå. Kärlek som vänds till hat får en speciell piercing kvalitet, för den eldas på av kärlekshormonerna som finns kvar parallellt med hatet... Det är inte SÅ konstigt kanske att folk ibland gör konstiga saker i det läget, även om de flesta av oss kan behärska oss och låta det stanna i tankarna.

Incel-männen däremot verkar ofta hata ALLA kvinnor, hela kvinnokönet, och inte bara en viss kvinna.

Hur eller hur, så vill jag ge dig rådet att byta jobb om du känner så här. Sex år är lång tid. Du kanske inte tror det nu, men när man inte längre har personen framför ögonen så brukar känslorna gå över fort. Googla inte på hans namn, kolla inte in hans sociala media! Och sedan får du akta dig på nästa ställe, så att du inte börjar fantisera om någon annan. Det bästa är att kväva alla sådana tankar och känslor i sin linda, inte börja hänge sig åt dem för då tappar man kontrollen.

Men varför det då? Om man känner så här för någon så betyder det väl att den man är ihop med inte är rätt för en.

Är inte det snarare ett tecken på att man ska göra slut med den man är tillsammans med?

TS skrev inget om det, men det verkar som att hon levt tillsammans med sin man länge, och då kanske hon har barn också. Då är det inte bara att "göra slut". Och den här andre mannen verkar ju inte vara intresserad av henne heller, så det gör inget bättre för henne om hon bryter upp sin familj för hans skull. Och om hon skulle lyckas förföra den andre mannen, så förstör hon ju hans äktenskap också, hans barn blir skilsmässobarn, måste kanske flytta och gå i en sämre skola, frun kanske måste börja arbeta heltid om hon inte har gjort det, bo i lägenhet i ett dåligt område o.s.v.. Det blir många oskyldiga som får lida för TS' skull i så fall.

Alltså, under ett långt förhållande så KOMMER man ibland att få små svärmerier för andra, eller känna åtrå - det kommer man aldrig undan. Men det är ju inte bra att göra som vissa gör heller, och bryta upp varje gång man känner så, och till slut ha kanske fyra-fem ungar med olika män. Om alla skulle göra så skulle samhället inte fungera.