8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Fast nu argumenterar du mot saker jag inte har sagt.

Jag har aldrig skrivit att föräldrar inte ska dokumentera. Tvärtom skrev jag att det kan vara klokt. Min poäng är att om man redan före orosanmälan känner behov av att spela in möten för att man är rädd att det som sägs senare ska ifrågasättas, samtidigt som mamman själv beskriver ett ”kafferumssnack” om henne, så tyder det på att relationen mellan familjen och vården redan var ansträngd. Det är en observation, inte ett skuldbeläggande.

Det jag försöker förstå är fortfarande tidslinjen. Enligt mammans egen beskrivning hade hon och vården ett möte där båda parter verkade nöjda, man hade en plan framåt och vården fick dessutom prata med Elsa själv. Kort därefter gör mamman sin IVO-anmälan och därefter kommer orosanmälan.

Jag vet inte vad som hände däremellan. Det är själva frågan.

Var orosanmälan en bestraffning för IVO-anmälan? Det hävdar du, men tidsföljden i sig bevisar inte motivet. Kan vården i stället ha uppfattat att den samsyn man trodde sig ha nått på mötet inte fanns? Framkom något i samtalet med Elsa? Fanns det ytterligare oro som vi inte känner till?

Jag vet inte. Därför frågar jag.

Att försöka förstå varför det gick från ett till synes konstruktivt möte till en orosanmälan är inte att försvara ett omhändertagande. Och det blir faktiskt svårt att diskutera sakfrågan när varje fråga om händelseförloppet besvaras med spekulationer om vem jag är eller vilket ”egentligt syfte” jag skulle ha.

Om du har en saklig förklaring till vad som förändrades mellan mötet och orosanmälan, så är det just den jag är intresserad av.

Som jag förstått så får Elsa 100% utskrivet så ifall hon inte äter på en hel dal så ska man inte oroa sig.

Att man sedan ordinerar utefter vad man uppskattar vad hon ätit. Så det totala intaget motsvarar behovet.

Du är så dum i huvet. Professionella FÅR INTE missbruka sin makt för att ta beslut över andras liv för att man känner sig ifrågasatt!
I synnerhet inte svårt traumatisera ett BARN för att man KAN genom att ljuga i anmälningar och beslut!
Det strider både mot lagar om grovt tjänstefel och mot BARNKONVENTIONEN som är LAG!

Elsa har nu upplevt en kidnappning som dessutom polisen och staten anordnat.
Hon visste inte när/om hon skulle få komma hem till sin mamma igen, fattar du att hon gråtit sig till sömns varje kväll i nästan ett år?!
Bortryckt från hela sitt liv och omplacerad hos en misshandlande frireligiös familj, placerad på en annan ort i en ny skola.
Från att inte ha vetat någonting om detta och blivit hämtad med polis på sin fucking SKOLAVSLUTNING!
Detta ger svår PTSD som kommer vara hela livet.
Och du hävdar att det var bra och förståeligt då "det verkar ha funnits ett kämpigt samarbete mellan vård och förälder".
Du är för fan en farlig människa att ha lös i samhället.

Fast nu argumenterar du mot saker jag inte har sagt.

Jag har aldrig skrivit att föräldrar inte ska dokumentera. Tvärtom skrev jag att det kan vara klokt. Min poäng är att om man redan före orosanmälan känner behov av att spela in möten för att man är rädd att det som sägs senare ska ifrågasättas, samtidigt som mamman själv beskriver ett ”kafferumssnack” om henne, så tyder det på att relationen mellan familjen och vården redan var ansträngd. Det är en observation, inte ett skuldbeläggande.

Det jag försöker förstå är fortfarande tidslinjen. Enligt mammans egen beskrivning hade hon och vården ett möte där båda parter verkade nöjda, man hade en plan framåt och vården fick dessutom prata med Elsa själv. Kort därefter gör mamman sin IVO-anmälan och därefter kommer orosanmälan.

Jag vet inte vad som hände däremellan. Det är själva frågan.

Var orosanmälan en bestraffning för IVO-anmälan? Det hävdar du, men tidsföljden i sig bevisar inte motivet. Kan vården i stället ha uppfattat att den samsyn man trodde sig ha nått på mötet inte fanns? Framkom något i samtalet med Elsa? Fanns det ytterligare oro som vi inte känner till?

Jag vet inte. Därför frågar jag.

Att försöka förstå varför det gick från ett till synes konstruktivt möte till en orosanmälan är inte att försvara ett omhändertagande. Och det blir faktiskt svårt att diskutera sakfrågan när varje fråga om händelseförloppet besvaras med spekulationer om vem jag är eller vilket ”egentligt syfte” jag skulle ha.

Om du har en saklig förklaring till vad som förändrades mellan mötet och orosanmälan, så är det just den jag är intresserad av.

Eller hur, det är perverst och helt vidrigt.

Förändrat intag via munnen (”per os”)
Uppmärksamma och dokumentera förändrat intag per os. Vid förändrat intag per os kan
sondmatsordinationen behöva justeras. Registrera hur mycket mat och dryck patienten får i sig per os
för att utvärdera intaget. Kontakta dietist för råd och stöd. OBS: det är viktigt att alltid följa logopedens
ordination och sväljråd vid sväljsvårigheter.

https://publikdocplus.regionuppsala.se/Home/GetDocument?containerName=e0c73411-be4b-4fee-ac09-640f9e2c5d83&reference=DocPlusSTYR-11816&docId=DocPlusSTYR-11816


Man justerar efter matintaget via mun. Det hade vart helt hål i huvet om man inte gjorde det.

Det är en inte helt orimlig förklaring. Detta skulle dock betyda att man hade stenkoll på intaget och att hon de dagar hon åt skulle ha fått mindre andel dropp. Rimligtvis går det heller inte ihop med normal tillväxt.

Eftersom Elsa dessutom var i stort behov av omvårdnad från sina föräldrar o då framförallt sin mamma så kan man med 100% säkerhet lägga till att hon måste varit enormt rädd, under andra omständigheter så klassas detta som tortyr.....så ja PTSD är nog ingen högoddsare 🙏 Än så länge är hon förmodligen för liten men vänta tills hon kommer in i puberteten då är det terapi som gäller för en lång tid framöver 🥴

Stenkoll behöver du inte. Men en god tumme pekfinger.

Du behöver inte träffa prick på 100, precis som ingen annan äter just exakt så mycket som man behöver.

Mötet var inte konstruktivt. Det är inget som tyder på det.

Därav IVO-anmälan.

Vi vet inte vad det står i IVO-anmälan. Mamman sa i Kaliber att hon ångrar att hon gjorde den. Och varför har föräldrarna inte lagt ut den när de lagt ut så mycket annat? IVO-anmälan kan förklara mycket som vi inte vet i nuläget.

Om de nu trodde droppet var på 100%, skulle detta då inte innebära att hon vissa dagar åt väldigt dåligt och fick i sig 40% och vissa dagar lite via munnen varefter man då skulle justera ner intaget.

Netto skulle det fortsatt bli sämre än väntat.

Har svårt att se att det håller som förklaring dessvärre.

Rätta mig om jag har fel. Med tanke på att flickan enbart haft 40% dropp så bör hon ha fått i sig en ansenlig mängd kcal via kosten (eftersom hon växt normalt och ej verka eggat avvikande blodprov). Vi kan uppskatta det till 600-800 kalorier för att bara ha ett värde. Men om man tror att ett barn de facto har 100% TPN och samtidigt låter barnet äta cirka 600-800 kcal mat - kan inte det innebära risker om detta inte är inräknat i ordinationen? Det borde kunna ge högt blodsocker, höga triglycerider och leverpåverkan med mera?

Både i deras roll som föräldrar men inte minst som assistenter så får jag inte det att gå ihop?