Fri vilja - samlingstråd

Genom människans historia har han trott på att krafter större än han själv kontrollerar valen han gör.
Ödet och gudarna har redan skrivit vår historia.
Vissa kallar detta för önsketänkande och fantasier.

Tanken att varje misstag och att våra olyckliga omständigheter är helt utanför vårt ansvar är en trygg och skön snuttefilt.
Inte helt oväntat omfamnar marxisten Caruso idén.

Nej dina känslomässiga utbrott mot våra argument är givetvis inte några giltiga motargument.
Men de är talande…

Ni är inte intresserade av några motargument, dessa ignorerar ni bara. Ni är bara intresserade av att rabbla upp era halmstrån om och om igen utan att behöva bemöta relevant kritik.

Som Roerlig mycket riktigt påpekade så är du inte intresserad av filosofi. Du är inte intresseras av någon riktig diskussion i vilken dina argument benas ut. Du vill bara i brist på kvalitativa argument dränka dina inlägg, liksom dina tankegångar, med så många lösa påståenden som möjligt. Ett evigt rabblande.

Det är alldeles rätt uppfattat.

Jag har ständigt medveten om att jag aldrig har något val. Det enda som jag någonsin kan göra är det som jag i stunden känner mest för att göra, och detsamma gäller givetvis också alla andra människor. Ingen kunde någonsin ha gjort någonting annorlunda än vad de gjorde.

Vi är genetiskt programmerade att lära oss och på så sätt utvecklas. Men för att kunna lära oss måste vi hamna i rätt situationer som ger oss rätt sorts erfarenheter. Ingen insikt har sin grund inom oss, allt kommer utifrån.

Sam Harris är ingen stor filosof i mina ögon.
Vad jag syftade på är att han är en väldigt duktig debattör, skarp, intelligent och retoriskt skicklig. Mycket av det han skriver är också på många sätt inlägg i debatter.

För ca 20 år sedan så var han tillsammans med sina tre medryttare Christopher Hitchens, Richard Dawkins och Daniel Dennett i ropet och jag läste och såg deras inlägg när jag kom åt.

Med lite distans så anser jag Dawkins och Dennett hållit bäst, men de var alla alltid sevärda och tänkvärda. En parentes särskilt då de främst debatterad ateism på den tiden.

Du, jag Caruso och Harris är överens om nästan allt vilket blev väldigt tydligt i debatten med Caruso. Det jag anser Dennett gjorde sämre än i debatten med Harris är att han inte pressade Caruso hårdare på varför ”basic desert” så som Caruso definierar den måste vara ett krav för fri vilja.

Själva begreppet är filosofiskt omstritt, något Caruso själv medger (inte att den är felaktig men att den är omstridd). Hade jag varit i dennetts skor hade jag tagit fasta på detta och pressat Caruso på hur han kan veta att hans ”basic desert” skall vara måttstocken? Hur han kan bevisa detta?

Något han faktiskt gjorde i Harris debatten jag tagit citat ifrån tidigare.

Så Caruso och Dennett är överens om att kontroll kommer i grader
Följaktligen kommer ansvar i grader.
Nu hävdar han och förmodar jag även du att: Ja, men ingen mängd av denna kontroll ger basic desert.

Men varför ska det finnas ett ytterligare metafysiskt kriterium för att en gradvis verklig egenskap ska få kallas "ansvar"?

Dennetts gradvisa modell beskriver något vi faktiskt kan observera hos människor, medan Carusos basic desert i betydligt högre grad är ett filosofiskt normativt/metafysiskt konstruktionsproblem.

jag hävdar att fri vilja är en emergent egenskap och att ansvar och kontroll kommer i grader.

Precis som inom filosofin egenskaper som logiskt tänkande betraktas som emergent
Trots att olika individers logiska förmåga varierar.

När det gäller självskapande och oändlig regress så finns detta att finna i definitionen av fri vilja och ansvar.
Dennett förnekar att vi behöver en första självskapande akt.

Vid varje steg finns en agent som delvis är resultatet av sin historia men som samtidigt bidrar kausalt till sin framtida historia.

Du frågar kanske: "Var började din kontroll ytterst?"
Jag menar att den korrekta frågan är: "Hur mycket kontroll har du faktiskt lyckats utveckla?"

Din fråga är bakåtriktad: Är jag ytterst ansvarig för att jag blev den person som gjorde detta?
Min (och Dennetts fråga är framåtriktad: Kan jag, utifrån den person jag faktiskt är och den situation jag faktiskt befinner mig i, använda mina förmågor för att påverka vad som händer härnäst?

Att det som format oss kan vara orsakat av vår egen fria vilja förändrar inget, vi kan ju inte gå tillbaka i tiden och ändra något. Vad vi kan är:
förstå vad som hände - dra slutsatser - ändra sitt beteende - påverka vad som händer nästa gång.

Du söker frihet i ett förflutet där jag måste vara yttersta upphovet till den jag är. Jag söker frihet i den pågående förmågan att, utifrån den jag blivit, påverka den jag kommer att bli och vad jag kommer att göra.

Fri vilja är inte något man måste ha fått färdigt vid ett metafysiskt "startögonblick". Den kan växa, försvagas och utvecklas under ett liv.

Det gör den inte instrumental utan till en emergent egenskap likt förmågan att använda logik.

Jag respekterar din teoretiska position, men jag vill flytta fokus från vad som är teoretiskt sant till vad som faktiskt fungerar i praktiken. Jag tycker inte att det ger särskilt mycket att jämföra två teorier om fri vilja om vi inte också undersöker vilka konsekvenser de får i verkliga livet. Det är genom resultat jag går framåt i livet, inte genom "teorier".

Så jag blir nyfiken på hur din syn på icke-fri vilja faktiskt hjälper dig. Hur använder du den i ditt liv? Vad gör den för dig? Upplever du att den leder till något positivt, negativt eller kanske inget särskilt alls?

För mig har upplevelsen av fri vilja haft en väldigt konkret betydelse. Som jag varit inne på tidigare så levde jag förr mycket mer på automatik. Mitt undermedvetna styrde många av mina val utan att jag riktigt förstod varför, och jag följde därför gamla mönster som ofta ledde mig till platser i livet där jag egentligen inte ville vara.

Idag kan jag stanna upp, se olika möjliga vägar och medvetet välja vilken riktning jag vill gå. Jag kan välja sådant som leder till mer stress, eller sådant som leder till mer inre frid. Jag kan upptäcka ett gammalt mönster och försöka bryta det istället för att bara följa det.

Det är den praktiska effekten jag är intresserad av.

Jag säger inte att detta i sig bevisar att fri vilja existerar som en metafysisk sanning. Men upplevelsen av att kunna välja har varit ett väldigt användbart verktyg för mig.

Så min fråga till dig är egentligen inte bara om viljan är fri eller inte.
Jag undrar: Vad kan du göra med din icke-fria vilja?

Om du fortfarande kan observera dina mönster, reflektera, ändra beteenden och styra ditt liv i en viss riktning – vad är då den praktiska skillnaden mellan din modell och min?

Jag blandar vare sig in moral eller praktik i frågan om fri vilja.

Jag vill även med dig försöka ta diskussionen från det teoretiska till det praktiska.

Hur hjälper din världsbild dig i livet? Är du kvar i samma mönster, eller upplever du att du utvecklas i en riktning som blir bättre för dig själv och din omgivning? Kan du, åtminstone till viss del, förstå hur dina val formar framtiden och sedan vara nöjd med den riktning du väljer?

Jag upplever att jag själv strävar efter utveckling och att jag aktivt kan välja om jag vill följa den strävan eller inte. Om denna strävan i grunden finns i min "programmering" eller inte spelar egentligen mindre roll för mig. Jag kan uppmärksamma den, lyssna på den eller välja att gå emot den. Det är vad jag faktiskt gör med mina förutsättningar som formar vem jag blir, inte enbart vad mitt förflutna har programmerat mig till.

Jag kan forma mig själv i olika riktningar – ibland i samklang med min natur och ibland kanske till och med emot vissa delar av den.

Om jag förstår din uppfattning rätt är även mina val och handlingar resultatet av tidigare orsaker som jag själv inte har valt. Jag ser det annorlunda, jag tror att jag har ett ansvar för mina handlingar, det kommer vi inte undan vilket teori man än tror på.

Även om jag inte kan förändra universums slutliga plan, om det nu finns någon sådan, kan jag enligt min uppfattning påverka vilken roll jag själv spelar i den.

Det är där jag tycker att vår fria vilja har sin viktigaste betydelse, inte att vi kan kontrollera universum, utan att vi kan påverka vilken riktning vi själva tar och vilken roll vi får i det som händer.

Våra handlingar får konsekvenser, och även om vi inte kan kontrollera alla konsekvenser kan vi påverka vilka konsekvenser våra val sannolikt leder till.

Därför tycker jag att det är viktigt att ta ansvar för sina val. För mig skulle det kännas oansvarigt att avstå från det ansvaret med hänvisning till att mina handlingar ytterst är resultatet av tidigare orsaker eller programmerade.

Jag håller med om att vi i våra kroppar är begränsade men vi kan enligt mig styra vad vi väljer att göra under tiden vi är i dom. Denna förmåga måste dock tränas och utvecklas.

Kan någon förklar den Fria viljan???