Citat:
Ursprungligen postat av
John.Walker
Och jag skrev du har fel. Bankmaffian använder både globalisterna och nationalister till att förslava inte bara Europa utan hela världen.
Nationalister utgör ingen opposition till bankmaffian som du verkar tro. Tvärtom går dom bankmaffians ärenden precis som globalisterna. Olika sidor av samma mynt.
Ett extremt, nästan irrelevant exempel är Indien. Jag vill lyfta fram att dynamiken och mekanismerna bakom demokratins handlingsförlamning är väldigt likartade, trots att Indien utgör nästan den diametrala motsatsen till det svenska samhället. Naturligtvis är Indien fundamentalt annorlunda jämfört med Sverige på så många sätt att det nästan inte går att jämföra, men i grunden är det samma drivkrafter som är i rörelse.
När jag tittar på hur det har varit i Indiens demokrati så är jag säker på att tumult i det politiska spelet inte leder till något bra.
Naturligtvis så är förhoppningsvis mycket att härleda till Indiens valsystem och speciella förutsättningar, men oheliga allianser och blockering genom särintressen är en lömsk mekanism som historiskt sett har lett till slumområden och havererad sophämtning. Tyvärr haltar det exemplet betänkligt men i stora drag så är det mekanismer jag vill belysa. Jag vet att det finns många fler faktorer till just det sakförhållandet.
Det är intressant att Indien trots sina problem har lyckats förvånansvärt bra ekonomiskt, men till priset av extrem mänsklig misär i dess otaliga parallelsamhällen som har bidragit till framgången, vilket man nu ser brisera i civil olydnad från den yngre generationen.
Och att Indien har en stor yngre generation i motsats till Sverige och att parallelsamhället är baserat på dess egna historia och kultur. Samt att vissa geopolitiska strateger tycker att det indiska samhället i och med att ha tagit den enorma kostnaden av mänskligt lidande har en inbyggd resiliens genom sin fragmentering.
Nu har jag ett extremt kognitivt bias, och upplever tyvärr att jag tycker att det svenska samhället är nästan för bra för att vara sant. Det har byggts på ett extremt fördelaktigt utgångsläge och en rejäl portion tur.
Hittills har vår tillit till samhället varit den bärande kraften i vårt välfärdsbygge och därför är en urholkning av den genom irrelevant politik som meningslösa politiska strider nästan ett existentiellt problem.
Att ha polarisering som affärsidé är naturligtvis inte konstruktivt i det hänseendet, och det är något som man kan avläsa direkt i hur SD anstränger sig att lämna den rollen.
Att de traditionella partierna hängde på trenden och frångick konsensuskulturen är egentligen det största hotet mot demokratin.
Jag hoppas att den svenska väljarkåren är bättre på att hantera sina medborgerliga rättigheter än indierna (har varit) och använder sin röst i ett extra val ansvarsfullt för ett framtida Sverige som möter de framtida utmaningarna och inte försöker snacka eller förhandla bort dem.
Sveriges framtida resiliens hänger på om vi kan etablera en ny konsensusplattform där S, M och SD tvingas enas om framtidens spelregler. Antingen tillåts det kortsiktiga politiska spelet att fortsätta urholka den samhällstillit som är vårt välfärdsbygges verkliga fundament, eller så tvingar krisinsikten fram en ny samförståndskultur kapabel att möta våra existentiella utmaningar. Valet ligger hos både partiledarna och väljarkåren som måste sluta förhandla bort problemen och i stället börja lösa dem, innan det fördelaktiga utgångsläget definitivt är förlorat.