8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det här är en tickande bomb. Hur många felaktiga LVU-beslut där ute bygger egentligen på rena gissningar och borde aldrig ha passerat en domstol?

Det är exakt detta som ansvariga politiker vägrar att kännas vid. Det är precis därför vi får se en pressad Ulf Kristersson desperat slå ner på den så kallade "LVU-kampanjen" och bekvämt avfärda all legitim kritik mot socialtjänsten som "desinformation". Men ingen rök utan eld.

Situationen är så pass allvarlig att staten omedelbart borde tillsätta en oberoende LVU-kommission för att granska gamla fall, be om ursäkt och betala ut skadestånd till alla de familjer som fått sina liv slagna i spillror av rättsosäkra tvångsomhändertaganden.

Att detta fullkomliga vansinne tillåts fortsätta år 2026 är en monumental skam för vårt land och vår rättssäkerhet. Godtyckliga känslor och obekräftad oro ska aldrig kunna utgöra grunden för livsavgörande myndighetsbeslut i en demokrati.

Ja du har rätt. Som du eller någon annan också skrev tidigare i tråden så spelar det stor roll om familjen har ekonomiska resurser att kämpa mot socialtjänstens felaktiga beslut eller om de är "utsatta" ekonomiskt så blir det väldigt svårt om man inte får hjälp av massmedia. Det var massiv kritik på socialtjänsten från framförallt invandrarfamiljer för något år sedan men det tycks de lyckats ha ignorerat bort. Det finns säkert bra sosstanter men många gissar bara eller älskar att utöva sin makt över de stackarna som de får klorna i.

Ursäkta om jag missat nåt men domstolen förkastar anklagelser om MBP på mamman o ändå så gör man ett akut omhändertagande till en jourhem trots att planen var en uppväxt placering vilket isf borde varit ett familjehem,vem tog det beslutet... socialtjänsten eller domstolen??

¨
Precis. I en rättsstat som på allvar gör anspråk på att vara en fungerande demokrati ska det inte spela någon som helst roll vilken socioekonomisk eller kulturell bakgrund en familj har. Alla ska ha ett oinskränkt skydd mot felaktiga myndighetsingrepp.

Men med facit på handen vet vi ju hur verkligheten ser ut: Hade det här drabbat en nyanländ familj som saknar språket, de juridiska kontakterna och kunskapen om sina rättigheter, så hade flickan blivit uppväxtplacerad på obestämd tid.

Jag vet exakt vad makthavarna brukar stämpla de orden som, för nämner man det rådande mönstret högt blir man omedelbart anklagad för att sprida "desinformation" om socialtjänsten.

Men det är väl självklart att drabbade familjer inte sitter tysta. Ulf Kristersson bygger billiga halmgubbar när han påstår att debatten handlar om att "socialtjänsten kidnappar muslimska barn".

Kärnfrågan stavas rättssäkerhet.

Den handlar om att socialtjänsten utan personligt ansvar och utan styrkta bevis kan skilja vilket svenskt barn som helst från sina föräldrar utifrån rena känslor, teoretisk oro och lösa spekulationer

Hur många fler fall som Adam och Elsa ska behövda uppdagas innan svenska folket vaknar och förstår att det här systemfelet även gäller deras barn?

Många missar att en hel del av dessa sosstanter själva har problematiska bakgrunder och därför har svårt att se nyktert på saker... blir knepigt när man styrs av känslor i sitt myndighets utövande... mycket som kan gå fel då

Problemet är att det finns strukturella drivkrafter inom socialtjänsten och ofta drivna av överordnade chefer där ändamålen tillåts helga medlen. Saknas det sakliga bevis för ett LVU-beslut fylls underlagen inte sällan ut med rena godtyckligheter, fabriceringar och irrelevanta anklagelser.

Handläggarna tar i praktiken inga personliga risker när de överdriver eller hittar på. För en kommun anses det nämligen betydligt värre att "missa" ett barn än att göra ett felaktigt tvångsingripande. Det här incitamentssystemet innebär att barn traumatiseras och skiljs från sina familjer helt olagligt till enorma mänskliga och ekonomiska kostnader.

Eftersom socialtjänsten gömmer sig bakom sekretessen behöver de aldrig offentligt försvara sina beslutsunderlag eller ställas till svars i enskilda fall.

Det är exakt här det fundamentala systemfelet ligger, och det kräver omedelbara reformåtgärder. Om ingen politiker vågar kliver fram och bryter denna maktutövning kommer vi att förbli fast i en auktoritär myndighetskultur där rättssäkerheten är satt ur spel.

Svenska folket förstår inte hur låg rättssäkerheten är när statens mest ingripande åtgärd beslutas.

Besluten vilar på socionomer och fritidspolitiker utan specialistkunskaper om barns medicinska eller psykologiska behov. De tillåts fritt tolkas och vinkla vad riktiga experter sagt, och skickar sedan detta underlag till förvaltningsrätten utan att någon gör en oberoende faktakontroll.

Vad har politiker i nämnderna med tvångsomhändertaganden av barn att göra? Bort med politiseringen och in med riktiga barnexperter med personligt juridiskt yrkesansvar. Det skulle skona drabbade familjer från enormt lidande och spara skattebetalarna miljarder varje år.

Hur många likartade inlägg har du postat nu...i all välmening ta ett djupt andetag innan du trycker på skicka... du är enormt känslostyrd i din argumentation... tråden svämmar över av likartade inlägg som inte tillför ett dyft utan bara gagnar dom som är här för att förstöra den seriösa delen av informationen som faktiskt finns här... absolut ingen kommer någonsin att sätta sig o läsa igenom hela denna tråd i jakt på info om man själv sitter i klorna på socialtjänsten... INGEN,!!!!

Det omedelbara omhändertagandet: Beslutet fattades ursprungligen av socialnämndens (förste vice) ordförande i Örebro kommun den 10 juni 2025. Det verkställdes samma dag och innebar att flickan placerades akut i ett jourhem.

Fastställandet av beslutet: Enligt lagen måste ett akut ordförandebeslut underställas domstol. Förvaltningsrätten i Karlstad fastställde ordförandens beslut den 19 juni 2025 (mål nr 2735-25).

Placering i jourhem: Det är socialtjänsten (socialnämnden) som ansvarar för den praktiska verkställigheten av vården och väljer placeringsform (i detta skede ett jourhem i avvaktan på utredning och prövning av mer långsiktig vård).

Hur resonerade domstolen kring anklagelserna (MBP) kontra omhändertagandet?
I den slutliga domen om beredande av vård den 28 juli 2025 (mål nr 2735-25) gjorde Förvaltningsrätten i Karlstad en tydlig uppdelning av grunderna:

Anklagelserna om "fysisk misshandel genom sjukvårdsinsatser" (MBP/Munchausen by proxy-liknande påståenden): Förvaltningsrätten avslog socialnämndens ansökan på denna punkt. Rätten slog fast att det inte var visat att mamman uppdiktat symtom eller medvetet föranlett felaktiga ingrepp, då åtgärderna låg i linje med diagnosen (PIPO) och var medicinskt beslutade av sjukvården.

Grund för LVU (Omsorgsbrister): Domstolen biföll ändå ansökan om LVU, men enbart på grund av vad de bedömde som brister i omsorgen. Domstolen ansåg att mammans sätt att rapportera symtom och stänga ute sjukvården från direktkontakt med flickan innebar en risk för att hon utsattes för mer omfattande eller långdragna vårdinsatser än nödvändigt. Pappan ansågs ha brustit genom passivitet.

Sammanfattningsvis var det socialtjänstens ordförande som tog det akuta beslutet om omhändertagande och jourhemsplacering den 10 juni 2025, vilket därefter fastställdes och prövades av förvaltningsrätten.

Här har du lite information baserad på originalhandlingarna om vad som gått snett i det här fallet som kompensation för generell LVU-kritik från min sida (men som i allra högsta grad hänger ihop med detta fall).


Givet alla domstolsdokument, vittnesförhör under ed och den information som framkommit i ärendet i övrigt, går det att sammanfatta haveriet i fem avgörande punkter:

1. Orosanmälan byggde på felaktiga medicinska premisser
Centrala påståenden i sjukvårdens orosanmälningar visade sig inte stämma när ansvariga läkare förhördes under ed i domstolen. Orosanmälans påstående om att flickan inte åt vanlig mat och var till 100 % beroende av näringsdropp avfärdades av hennes behandlande överläkare (dr Lars Ekstav), som bekräftade att hon visst åt mat hemma och att familjen fört regelbundna matdagböcker.

2. Domstolen underkände socialtjänstens huvudanklagelse (MBP)
Socialtjänsten ansökte om LVU med ingripande anklagelser om att mamman utsatt flickan för "fysisk misshandel genom sjukvårdsinsatser" (Munchausen by proxy-liknande misstankar). Förvaltningsrätten avslog och förkastade detta helt. Rätten slog fast att flickan har en bekräftad, kronisk PIPO-diagnos grundad på objektiva fynd (röntgen, vävnadsprover och tryckmätning) och att alla utförda ingrepp varit medicinskt beslutade av sjukvården, inte pådrivna av mamman.

3. Domstolen beviljade ändå LVU på oklara "omsorgsbrister"
Trots att huvudteorin om misshandel föll, gick förvaltningsrätten på socialtjänstens andrahandslinje och beslutade om LVU utifrån svårdefinierade "omsorgsbrister". Man hävdade att mammans sätt att rapportera vardagliga symtom förhindrade sjukvården från att utreda om vårdåtgärder kunde trappas ner – trots att läkarna själva gavs ansvaret för ordinationer och uppföljning.

4. Oproportionerliga tvångsåtgärder och isolering
Socialtjänsten genomförde ett akut omhändertagande med polis och placerade ett åttaårigt svårt sjukt barn i jourhem. Därefter drev man igenom extrema umgängesbegränsningar där kontakten med föräldrarna ströps till enbart ett granskat, handskrivet brev i veckan. Detta skedde helt utan en fungerande återföreningsplan eller hänsyn till flickans trygghet och kroniska tillstånd.

5. Systemets brist på oberoende faktagranskning
Ärendet blottlade hur osakliga beslutsunderlag kan sippra genom hela instanskedjan. Socialtjänsten svalde sjukvårdens initiala och felaktiga orosanmälan utan oberoende faktagranskning, och domstolen gick därefter på socialtjänstens linje utan att i ett tidigt skede granska om uppgifterna faktiskt höll i ett vittnesförhör under ed. Det var först när den oberoende granskningen, de faktiska vittnesförhören under ed och den mediala uppmärksamheten lade korten på bordet som det osakliga underlaget kollapsade, vilket ledde till att LVU-beslutet till slut hävdes och flickan fick komma hem.

Ja, det är nödvändig information eftersom det kan vara just köttbullar eller något annat som orsakar smärta och dåligt mående.

Om inte vården får denna information så saknar de fakta för att kunna ge rätt behandling.

Det var just denna brist på fakta och skillnaden mellan mammans uppgifter och vårdens observationer som skapade en situation som var skadlig för Elsa.

Följer upp tidigare diskussion. Är det någon som inte alls är intresserad av att diskutera detta så undanbedes svar då det inte tillför något i diskussionen. Mitt syfte är bara att försöka få mer klarhet i vad som har hänt och vårdens del i det hela, inte att smutskasta någon, speciellt familjen och givetvis flickan som har det tufft.

Jag försöker således inte försvara eller hänga ut någon part i detta. Jag vill bara förstå.

Lyssnade nu åter på Kalibera granskning. Föräldrarna ter sig chockade över att droppet enbart var på 40% av motsvarande dagligt intag, dvs kvar på samma nivå som en tvååring. De som har varit inkopplade i periferin verkar ha förstått det som att hon har TPN medan hennes behandlande läkare verkar vid intervjun vara helt införstådd med att det enbart rör sig om partiell PN (lite oklart även här).

Flickan förefaller ha växt helt normalt enligt den dokumentation som finns. Oklart hur ofta och när man har mätt, men givetvis borde en eskalerande näringsbrist utifrån fallande dropp utifrån ålder ge bristande tillväxt (fråga AI om ni är osäkra).

Det förefaller ha gjorts kostregistreringar. Oklart hur många och hur ofta. Föräldrarna var även assistenter så det är tveklöst ett ansvar i att förmedla näringsintag per os till vården. Detta ligger i min mening även inom föräldraansvaret utifrån nuvarande situation.

Hon har växt så näringsintag har hon uppenbarligen fått motsvarande sitt dagliga behov (ej vid tarmvila, oklart hur länge detta var ordinerat). Föräldrarna tillika assistenterna förefaller chockade att droppet enbart motsvarar 40%. Detta enligt Kaliber, TV4 och Aftonbladet.

Detta innebär i praktiken antingen att barnet har ätit alldeles för mycket i förhållande till droppet vilket borde ha rapporterats in eller att man helt enkelt har bommat helt hur mycket hon har ätit. Vilket ter sig svårt utifrån att det är ett barn.

Assistenten Wilma noterar att hon enbart äter ett par skedar yoghurt på dagen och att hon blir trött ju längre skoldagen går och får ibland gå hem. Detta är ju fullt förståeligt om hon får i sig 40% av det dagliga behovet under natten och sen inte får något alls i skolan att äta.

Jag får verkligen inte ihop detta. Visste vården om droppets mängd eller ej? Varför framfördes detta inte till assistenten i skolan och HUR kunde både vården och föräldrarna/assistenterna missa detta ytterst tydliga orsakssamband? Uppenbarligen fick hon ju i sig näring med tanke på stt hon växte. Så ätit adekvat måste hon ju ha gjort hemma även under våren/hösten för att kunna växa.

Var i informationsöverlämningen gick det fel och hur kunde det gå så fel?