Citat:
Ursprungligen postat av
deddd
Ungefär det "skall talan föras i den för tvistemål stadgade ordningen" säger jag menar med "separata processer", och "gemensam handläggning" jag menar med "parallella och samtida".
Tack, mycket intressant.
Så på några av mina frågor: Civilrättslig process kan dras in i brottsmålsprocessen. Åtalarsidan måste initiera det. Domstolen kan säga nej (för att det är för jobbigt). Verkar vara pro-bono till skillnad från separata tvistemål.
Betyder "må" = ska/måste/tvingat, eller är "må" = kan/möjligen/kanske, i juridiska? (Är ju väldigt bred betydelse av ordet i övriga språket just gällande hur tvingande det är. Ungefär som "får". Du får inte göra så = tvingande. Du får göra så = frivilligt/inte tvingande. Och måste på andra hållet. Du måste göra så = tvingande. Du måste inte göra så = frivilligt/inte tvingande.)
Alltså är det tvång och en hård regel, eller är det "ni kan göra det om ni känner för det"?
Är det det första bör det ju hända hela tiden. Är det det andra nog inte så vanligt nej. Men då funderar man ju på hur besluten tas om det ska drivas vidare. Är det någon nämndemans dag att hämta på förskolan så drivs det inte vidare, annars dras det vidare? Eller om nämdemännen inte kan döma brottsligt, men får en dålig vibe av den åtalade och vill kunna klämma dit hen på något sätt?
Kommer det bli vanligare med sådana här "domar"* nu tro, när dörren öppnats och det påmints om att det går att göra så.
En skyldig-oskyldig rättegång, och en parallell halv-inofficiell liiite skyldig/liiite oskyldig rättegång.
*"domar" inom "" för att jag inte förstår om det är en dom eller två olika domar. Om "handläggning" inräknar själva domslutet.
må talan dock prövas i målet = Får prövas.
En tingsrättsdom "öppnar" generellt inga dörrar de har noll prejudicerande värde, och detta händer lite då och då.
Typexemplen är egendomsskador.
T.ex. Person A förstör egendom för 5 000kr för person B.
B polisanmäler och åklagaren åtalar. B vill ha skadestånd så åklagaren yrkar på 5 000kr i skadestånd.
A nekar till brott men erkänner händelsen och menar på att det var en olyckshändelse.
Domstolen bedömer att det inte går att styrka uppsåt, det var alltså inte brottslig skadegörelse.
Eftersom skadan dock inträffat och A erkänt att han orsakat skadan anser domstolen att A ändå skall betala skadestånd då han agerat vårdslöst.
När det gäller frasen om det inte medför olägenhet eller är uppenbart obefogat så syftar det till att åklagaren får föra målsägandes talan i skadeståndsfrågan om det inte innebär olägenhet för åklagaren, t.ex. att denna måste lägga massa tid på att utreda skadeståndsfrågorna.
Att det inte får vara obefogat handlar just om att åklagaren inte får driva påhittade/överdrivna krav.
Säg t.ex. ett fall av ringa misshandel, örfil från A mot B.
Om B då t.ex. kräver skadestånd för sjukhusbesök och förlorad arbetsinkomst för att han varit så skadad att han missat jobb så är det uppenbart obefogat.
Åklagaren får alltså föra sådan skadeståndstalan åt MÅ om det inte innebär olägenhet för dem.
Domstolen får döma ut skadestånd om det som framkommit i rättegången gör att de kan göra en snabb bedömning i frågan.
Det är alltså inte något beslut om att "driva frågan vidare".
Åklagaren beslutar redan innan om denna kan driva frågan om skadestånd.
OM de gör det så innebär det någon extra mening i stämningsansökan och under själva rättegången så innebär det att åklagaren informerar att MÅ begär skadestånd på xkr för skäl y.
När rättegången är färdig och domstolen skall fälla sin dom så diskuteras fallet.
När de kommer fram till friande dom så kollar de på om de har nog med infomration att göra en snabb bedömning för skadeståndsanspråket också?
Det man tittar på då är t.ex. om skadan är rimligt fastställd, om den åtalade erkänt storleken på skadan eller bestrider storleken på skadan och sådana saker.
Kommer man fram till att vi har den infomration som behövs för en objektiv bedömning så lägger de några extra minuter på att diskutera och besluta i den frågan också trots friande dom.
Det är alltså inte någon extra separat process, kraven läggs fram under rättegång, tar bara någon minut. Och bedömningen sker under domstolens överläggning av rättegången, tar bara några minuter extra.