Kvinnor gillar aldrig mig - Djupt deprimerande

Jag har i hela mitt liv haft problem med tjejer och har aldrig haft någon flickvän eller ens varit i närheten. Nätet har ju aldrig fungerat för mig och nu när man kommit till åren har man inte dessa naturliga hemmafester och sådant heller längre.

Jag bestämde mig för att gå på Kulturfestivalen som varit här i Stockholm under några dagar. Jag försökte komma i kontakt med folk (även fast det är svårt här i Sverige) och det gick inte alls bra kan jag säga, milt sagt. Tjejer avskyr mig lika mycket som dom alltid gjort.

Detta har nu triggat igång en depression som är den starkaste jag haft på många år. Jag satt i förmiddags och sökte på bästa sätt att ta sitt eget liv alternativt aktiv dödshjälp i utlandet. Har även funderat på att göra dumma saker som gör att jag kommer åka in i fängelse på lång tid.

Senast jag fick en sådan här känsla så åkte jag till psykakuten och jag fick lugnande tabletter och sedan var det inget mer. Tanken på att jag måste jobba imorgon får mig att vilja hänga mig i taket och jag vill inte se någon människa för tillfället. Skulle vilja bli inspärrad någonstans ärligt talat.

Är det värt att fortsätta leva såhär i all evighet? Jag orkar inte få dessa depressioner till och från så fort jag får ett nederlag. Jag är verkligen på bristningsgränsen.

Jag har i hela mitt liv haft problem med tjejer och har aldrig haft någon flickvän eller ens varit i närheten. Nätet har ju aldrig fungerat för mig och nu när man kommit till åren har man inte dessa naturliga hemmafester och sådant heller längre.

Jag bestämde mig för att gå på Kulturfestivalen som varit här i Stockholm under några dagar. Jag försökte komma i kontakt med folk (även fast det är svårt här i Sverige) och det gick inte alls bra kan jag säga, milt sagt. Tjejer avskyr mig lika mycket som dom alltid gjort.

Detta har nu triggat igång en depression som är den starkaste jag haft på många år. Jag satt i förmiddags och sökte på bästa sätt att ta sitt eget liv alternativt aktiv dödshjälp i utlandet. Har även funderat på att göra dumma saker som gör att jag kommer åka in i fängelse på lång tid.

Senast jag fick en sådan här känsla så åkte jag till psykakuten och jag fick lugnande tabletter och sedan var det inget mer. Tanken på att jag måste jobba imorgon får mig att vilja hänga mig i taket och jag vill inte se någon människa för tillfället. Skulle vilja bli inspärrad någonstans ärligt talat.

Är det värt att fortsätta leva såhär i all evighet? Jag orkar inte få dessa depressioner till och från så fort jag får ett nederlag. Jag är verkligen på bristningsgränsen.

Det fanns en tid då man bröt ihop, bölade en stund och reste sig igen- för att det tillhörde livets gång . Du har helt enkelt andra problem som du inte förstår och som triggas igång av händelser som du beskriver.
Angrip problemet från rätt håll

Jag har i hela mitt liv haft problem med tjejer och har aldrig haft någon flickvän eller ens varit i närheten. Nätet har ju aldrig fungerat för mig och nu när man kommit till åren har man inte dessa naturliga hemmafester och sådant heller längre.

Jag bestämde mig för att gå på Kulturfestivalen som varit här i Stockholm under några dagar. Jag försökte komma i kontakt med folk (även fast det är svårt här i Sverige) och det gick inte alls bra kan jag säga, milt sagt. Tjejer avskyr mig lika mycket som dom alltid gjort.

Detta har nu triggat igång en depression som är den starkaste jag haft på många år. Jag satt i förmiddags och sökte på bästa sätt att ta sitt eget liv alternativt aktiv dödshjälp i utlandet. Har även funderat på att göra dumma saker som gör att jag kommer åka in i fängelse på lång tid.

Senast jag fick en sådan här känsla så åkte jag till psykakuten och jag fick lugnande tabletter och sedan var det inget mer. Tanken på att jag måste jobba imorgon får mig att vilja hänga mig i taket och jag vill inte se någon människa för tillfället. Skulle vilja bli inspärrad någonstans ärligt talat.

Är det värt att fortsätta leva såhär i all evighet? Jag orkar inte få dessa depressioner till och från så fort jag får ett nederlag. Jag är verkligen på bristningsgränsen.

Det är svårt att svara på. Jag försöker med tjejer som är åtminstone lite söta enligt mig. Absolut inte de snyggaste. Jag tror att mitt utseende skrämmer bort tjejer. Sedan är jag förmodligen inte bäst i världen på att närma mig nya människor heller.


Ibland har jag säkert varit för på. Jag har testat olika taktiker. Vad jag än gör så fungerar det inte.

Folk har sagt till mig att det till slut dyker upp någon till mig i snart 40 år.


Det är något i mig som gör att jag vill ha kärlek och närhet. Går dessa kvinnor du pratar om år efter år och decennium och efter decennium utan närhet också?


Jag har ju verkligen försökt alla möjliga ställen igenom åren. Vad jag än gör blir det fel och kvinnor lägger benen på ryggen. Jag har inte kommit i kontakt med så många tjejer tidigare. Den enda jag riktigt dejtat (om vi ens gjorde det) träffade jag via nätet. Sedan har det varit på ställen som volontärarbete och sådant där man träffas ganska förutsättningslöst.

Det svåra ligger väl i hur du träffar folk? Jag menar skaffa hobbies, bredda dina sociala cirklar och skaffa just hobbies där man träffas IRL, det är blandat mellan könen och det finns en social aspekt.

Vad jag menar är: kanske "din metod" baserar sig på ett feltänk? Kanske kvinnor vill se den roliga snubben du är, mannen som kan garva åt sig själv och sina pinsamheter, snubben med udda hobbies och som först och sist är snäll mot folk, inklusive kvinnorna i sitt liv?

Tror du att livet blir enklare om du träffar en kvinna? Det är en retorisk fråga.

Förutom att du är suicidal vad tror du dina problem beror på som gör att du inte får några brudar? Är du dålig socialt eller är du ful eller kort?

Har du fått behålla hobbys och en endaste vän åtminstone?
Jag hade prioriterat att mötas upp med vänner och sen kan ni winga åt varandra.
Om man tillåts att ha kompisar så blir allt mycket enklare sas.

Men jag får ju aldrig chans att visa att jag är rolig (som jag kanske inte är så ofta) för jag kommer aldrig långt med någon.

Hur ser dina interaktioner ut? Vad säger du? Hur långt (eller kort) kommer du?

Ouf, svårt att förklara. Det är ju olika. Men t.ex när en låt spelades så sa jag: Gillar du också den här? Enkla saker.

Jag är 1.68.

Ouf, svårt att förklara. Det är ju olika. Men t.ex när en låt spelades så sa jag: Gillar du också den här? Enkla saker.

Jag är 1.68.