Citat:
Nej, hela Sverige behöver inte känna till alla professorerna på Cambridge inte ens när det gäller den yngsta svarta sådan. Det betyder samtidigt inte att han är betydelselös, och många i akademiska världen visste vem han var.Att det tas upp i Sverige efter att han tagit livet av sig är inte så konstigt alls. Det är ett uppseendeväckande fall och intressant är hur media kommer att hantera fallet (tråden handlar om just det).
Kommer de att belysa saker/frågor som kan ställas kring det hela?
Dels det uppenbara: är det sant att anklagelserna var drivna av rasism? Men också: har man varit för förbiseende/förlåtande för eventuella lögner och plagiat under Jason Ardays karriär just på grund av han är svart? Har man för gärna velat ha fram honom som en förebild?
Jag anser att han säkert är rätt smart men att han ljugit och fuskat ihop en toppkarriär. Patologisk lögnare och narcissist som inte pallade att bli avslöjad och väljer döden som ett sista försök att rädda sitt ansikte.
Visst ska man inte tala ond om de döda men om en lögnare och fuskare ropar att alla anklagelserna är falska och sedan tar sitt liv, ska vi och media bara tro på hans ord igen, såsom många har gjort tidigare?
Jag skulle helst se att media också belyser risker med för mycket positiv diskriminering. Att faktagranskning och kritik på en person inte uteblir eller förbises av rädsla att framstå som rasist eller att stoppa en potentiell ”lysande förebild”.