Citat:
Ursprungligen postat av
Psoglav
Gustav gick med i SD under mandatperioden 2006-2010. Jag tror inte det var många som då kunde ana hur pass mycket partiet skulle urarta efter riksdagsinträdet. Det här var t.ex. innan Åkesson lanserade "öppen svenskhet", innan man öppnade upp för homoadoptioner, innan man hade en officiell utrikespolitik och innan man släppte kravet på EU-utträde. Det är värt att komma ihåg.
Gustav valde att ansluta sig till SD år 2006. 2009 bloggades det om att SD inte verkade för Sveriges intressen, utan tjänade Israels och den judiska lobbyn i Sverige. Det betyder i förtäckta ordalag att man samarbetade med Expo. Detta skrevs om 2009, men var ett faktum från SD:s bildande mha Ian/NyD m.fl. Därefter, 2010-2012, har vi den utdragna och mycket intressanta konflikten Reepalu och judelobbyn=SD (Paula m.fl., men GK tyst).
Kasselstrand omhändertogs av partitoppen Jansson, som lämnade partiledarposten 2005. Efter rd-inträdet började han synliggöras av media i samband med olika, uppenbart fabricerade konflikter. Detta pågick några år och när han uteslöts ur partiet hade media gjort hans namn välkänt, dvs byggt hans personliga varumärke. 2018 lanserar han AfS, inspirerad av sionistiska Israelfinansierade LePen och AfD. Sedan 2018 har han använt uteslutningen och konflikterna som ett sätt att bygga trovärdighet hos desillusionerade SD:are. Hela Gustavs pol karriär sedan 2006 återger en väl beprövad strategi för att lansera en ny politiker för en ny, skapad opposition, avsedd att tillgodose vad missnöjda väljare efterfrågar. Det är svårt att följa denna process för en utomstående gräsrot som litar på propagandan, men så här i efterhand är det uppenbart.