Citat:
Ursprungligen postat av
Scratty
Enligt EU så får nationer och stater faktiskt införa dessa register. Det är dock bara staten som får hantera dom!
Men i praktiken så kan staten köpa ut Lexbase och allt vad Lexbase har och låta sidan fortsätta fast under statlig flagg!
Mmedlemsstaterna ett visst lagstiftningsutrymme för brottsuppgifter. Artikel 10 säger att uppgifter om brott och domar får behandlas under kontroll av en offentlig myndighet eller med stöd av EU-/nationell lag som innehåller lämpliga skyddsåtgärder. Dessutom får ett heltäckande register över brottmålsdomar endast hållas under kontroll av offentlig myndighet.
Men den sista meningen betyder inte:
”Om staten äger registret får staten lägga ut hela registret offentligt.”
Det är en mycket viktig skillnad. Den bestämmelsen reglerar vem som får kontrollera ett heltäckande brottsregister, inte vem som automatiskt får offentliggöra det.
EU-domstolen har redan behandlat nästan exakt den konstruktionen. I mål C-439/19 hade Lettland ett statligt register där uppgifter om trafikbrott och straffpoäng kunde lämnas ut till allmänheten. Det var alltså en offentlig myndighet, nationell lagstiftning och ett uttalat allmänintresse. Ändå slog EU-domstolen fast att GDPR hindrade lagstiftningen eftersom allmänheten kunde få uppgifterna utan att visa något särskilt intresse. Domstolen slog dessutom fast att staten inte fick lämna över uppgifterna till kommersiella aktörer för vidare återanvändning och offentliggörande.
Det träffar din idé om:
”Staten kan köpa Lexbase och låta sidan fortsätta under statlig flagg.”
Nej, inte som ett juridiskt kryphål. Om Sverige köpte Lexbase i morgon och staten drev exakt samma tjänst vidare, skulle den fortfarande behöva klara bland annat laglig grund, ändamålsbegränsning, dataminimering, nödvändighet och proportionalitet. Att byta ägare från ett privat bolag till staten undanröjer inte de kraven.
Både du och "feministen" som sprider propaganda om män behöver läsa på.
Irland har försökt göra konstruktionen mycket smalare än Lexbase.
Det är inte ett allmänt belastningsregister. Bland annat gäller följande: en domstol beslutar individuellt om publicering, bara vissa allvarliga brott omfattas, brottet måste ha begåtts mot nuvarande eller tidigare partner, offret måste normalt samtycka, domen publiceras först när överklagandefrågan är avslutad, endast personer som var minst 18 år omfattas,
och den dömde kan senare begära att uppgifterna tas bort.
Det är ingen slump. Irlands egen Data Protection Commission konstaterade under lagstiftningsarbetet att offentliggörande av brottsdomar innebär ett högt intrång i den dömdes rättigheter och att publiceringen därför måste ha ett tillräckligt viktigt allmänintresse och vara proportionerlig. DPC pekade uttryckligen på artikel 10 GDPR och sade att skyddsåtgärderna är centrala för lagligheten.
DPC lyfte också fram just de saker som skiljer Irlands konstruktion från ett Lexbase-system: individuell domstolsprövning, möjlighet till borttagning, offrets samtycke och behovet av tekniska åtgärder mot exempelvis scraping av registret.