Citat:
Jag tycker du har all rätt att ”prata av dig”, för jag upplever samma förvåning kring hur lite kritik serien fått.
Dels karaktärerna, som är alldeles för överspelade (nästan samtliga), trots att skådisarna i andra sammanhang är väldigt bra. Storyn försöker skapa någon typ av förvirring och klassiska ”alla är misstänkta”, när man som tittare borde förstå att det bara är ytliga villospår. De faktum att man i varje avsnitt ska misstänka någon ny, innebär ju ”jaha, då är den personen avskriven”.
Jag tycker att det är helt okej med fiktion och lite vrickade och overkliga grejer men… nån hejd får det väl ändå vara? Man känner inte med någon karaktär, just för att ingenting upplevs genuint.
Jag må vara en cynisk man men… sättet serien fått uppmärksamhet i media är ju att huvudkaraktärerna blivit ett par i verkligheten. Fokuset ligger mycket på det vid intervjuer och frågan är om uppmärksamheten skulle blivit lika stor om de inte blivit ett kärlekspar? Förmodligen inte. Och seriens mediala räddning bygger på deras relation, vilket innebär att man oundvikligen funderar över: är det här en PR-grej, eller på riktigt?
Det går ju inte att komma ifrån.
Jag har nu sett alla avsnitt (med viss ovilja, men ibland är tydligen tv-tittandet en demokratifråga här hemma) och jag måste säga att det blir bara sämre för varje avsnitt som går.
Det spelar ingen roll vad som händer i sista avsnittet, för jag känner absolut ingenting för någon av karaktärerna.
Däremot… om jag ska hitta något positivt så tycker jag att scenografin är bra. Många snygga klassiker hemma hos ’Malin och Tobias’ och många snygga materialval. Kommer på mig själv med att titta mer på armaturer, bänkskivor, ytskikt på väggar etc. Bra smak.
Dels karaktärerna, som är alldeles för överspelade (nästan samtliga), trots att skådisarna i andra sammanhang är väldigt bra. Storyn försöker skapa någon typ av förvirring och klassiska ”alla är misstänkta”, när man som tittare borde förstå att det bara är ytliga villospår. De faktum att man i varje avsnitt ska misstänka någon ny, innebär ju ”jaha, då är den personen avskriven”.
Jag tycker att det är helt okej med fiktion och lite vrickade och overkliga grejer men… nån hejd får det väl ändå vara? Man känner inte med någon karaktär, just för att ingenting upplevs genuint.
Jag må vara en cynisk man men… sättet serien fått uppmärksamhet i media är ju att huvudkaraktärerna blivit ett par i verkligheten. Fokuset ligger mycket på det vid intervjuer och frågan är om uppmärksamheten skulle blivit lika stor om de inte blivit ett kärlekspar? Förmodligen inte. Och seriens mediala räddning bygger på deras relation, vilket innebär att man oundvikligen funderar över: är det här en PR-grej, eller på riktigt?
Det går ju inte att komma ifrån.
Jag har nu sett alla avsnitt (med viss ovilja, men ibland är tydligen tv-tittandet en demokratifråga här hemma) och jag måste säga att det blir bara sämre för varje avsnitt som går.
Det spelar ingen roll vad som händer i sista avsnittet, för jag känner absolut ingenting för någon av karaktärerna.
Däremot… om jag ska hitta något positivt så tycker jag att scenografin är bra. Många snygga klassiker hemma hos ’Malin och Tobias’ och många snygga materialval. Kommer på mig själv med att titta mer på armaturer, bänkskivor, ytskikt på väggar etc. Bra smak.
Jag tvingade faktiskt mig själv att se de sista två avsnitten. Tänkte att jag kanske dömt ut serien lite för fort, med tanke på hur bra alla andra verkar tycka att det är. Men nej, den blev inte bättre. Synd, för Adam Lundgren som är en av mina favoritskådespelare är ju med. Kände absolut ingenting för karaktärerna heller, men håller med om att scenografin var bra
