Dubbelmordet i Brattås, Härnösand 2005 - man i 45-årsåldern åtalas

Vi läser här men vi är inte sjuka i huvudet för det...
När jag var ung så fanns det tidningar som veckans brott och kriminaljournalen...
Inte fan blev jag mördare för det, utan mer äcklad ..
Att jag slagit folk pä käften är en annan sak...

Vad är uppenbart för dig då 😁

Samsjukligheten mellan tex autism och personlighetsstörningar är stor. Personlighetsstörningarna kommer som en effekt av vad man inte klarar av på grund av tex autism eller annan diagnos. Det är inte autisten som slår ihjäl Tor och Gerd.

Jag håller med. Utifrån beskrivningarna av JJ i förhören tycker jag att i stort sett ingenting stämmer in på psykopati.

Han framstår varken som charmig, impulsiv eller manipulativ. Inte heller verkar han ha några problem med att uthärda tristess. Snarare tvärtom packar han kartonger som om det vore domedagen och framhärdar med frekventa långpromenader.

Jag skulle snarare tippa på någon variant av autism där morden skedde pga att några olyckliga triggers sammanföll med varandra.

Jo han packar kartonger och sköter sina jobb exemplariskt. Det är sant. Långpromenaderna och det som den kortvariga flickvännen och kollegan i Katrineholm liknade vid arbetsnarkomani skulle jag dock tyda på rastlöshet och att fylla en inre tomhet, som givetvis inte behöver ha med psykopati att göra.

Nej, men det känns ändå som ett morbitt intresse med tanke på att han hemlighållt sin inblandning i Brattås-morden så länge. Oviljan att hjälpa till i utredningen är svår att förstå om han inte själv är skyldig, men när man läser om mgm framstår han som rädd, nästan folkskygg. Så han kanske bara är en knepig person, men mycket talar ändå för att han faktiskt är skyldig.

Min tolkning är att Johan är uppfylld av tankar på amorös kärlek. Men han har både svårt att inleda relationer och upprätthålla dem.

Men det går bra när någon annan tar initiativ.

Det finns ett annat tillfälle under de långa förhören än när han går igång på breaking bad, som han faktiskt visar intresse. Det är när förhörsledaren frågar om han kommer ihåg sin granne Sara i Härnösand. Nej, säger han först - men sedan, va hon ganska stor?
Han är intresserad av kvinnor och drömmer om livslång kärlek och lojalitet.

Det är så han hamnar i en en situation som leder rill dubbelmord.

teori

Infiltreringen: Mördaren rör sig ljudlöst som en skugga över Brattås ägor i majsolen. Han har inget eget vapen med sig. Hans blick fastnar på Tor Öbergs egen klyvyxa som står inkilad i en huggkubbe på gårdsplanen. Det blir ett impulsvapen styrt av ett plötsligt, rasande infall.

Den första attacken: Tor Öberg överraskas totalt mitt i sina dagliga sysslor på gården. Utan förvarning slår förövaren till med enorm, nästan övermänsklig kraft. Tor faller omedelbart till marken utan chans att försvara sig, vilket förklarar varför inga spår av kamp från Tors sida binder mördaren till platsen.

Jakten och ladan: Gerd Viklund blir vittne till det brutala överfallet och drabbas av panik. Mördaren vänder sin blick mot henne. Han jagar ikapp henne och brottar ner henne på marken. Det är i detta intensiva fysiska handgemäng – när han med våld släpar och drar hennes kämpande kropp över tröskeln och in i den mörka ladan – som ett mikroskopiskt hudfragment gnids av mot hennes byxben. Ett spår så litet att det förblir osynligt för blotta ögat i decennier.Det slutgiltiga dådet: Inne i ladans skugga slutför mördaren sitt ursinniga verk med samma yxa för att eliminera det enda vittnet, innan tystnaden återigen lägger sig över Brattås.

Spårlöst försvinnande: I ett tillstånd av extremt tunnelseende och iskallt fokus inser mördaren att yxan är det tyngsta beviset. Han tar med sig verktyget, flyr djupt in i de ångermanländska skogarna och gör sig av med vapnet på en plats så otillgänglig att naturen slukar det för alltid. Han återgår till sitt vanliga liv och bär på hemligheten i 21 år, helt ovetande om att det osynliga spåret på Gerds byxor tickar likt en biologisk tidsinställd bomb.

så är det med stor sannolikhet, övertygad polis och åklagare också tror det.

Mkt av det du skriver kan stämma men tror inte på klyvyxa givet sårets längd (10 cm på båda offren), mer troligt vanlig yxa och då finns större möjlighet detta var planerat. En klyvyxa var dessutom kvar bredvid vedklyven vid vedhögen (tyckte jag det stod i PUP), han lär ju ej haft 2 st med sig till vedhögen.

Ja en klyvyxa i full sving borde ju nästan fastna i skallen eller åtminstone ge rejäla krosskador som inte är lika lätt att få med en mindre typ enhandsyxa.

Det fanns ingen teknisk bevisning som visar att Gerd gjorde fysiskt motstånd utan snarare tvärtom, hon hann antingen inte ens reagera eller på sin höjd vända sig för att försöka komma undan men det är inte lätt för en gammal tant.

Det var inte heller ett "mikroskopiskt hudfragment" på hennes byxben utan ett tydligt avtryck på hennes nylonstrumpa med Johan Jacobssons DNA på ett ställe och i ett sammanhang som passar med att någon drog henne i benen. Det är en betydligt mer besvärande omständighet än att ett DNA-spår bara hade funnits slumpmässigt någonstans på hennes kläder.

DNA-träffen var också Grad +4, alltså den högsta nivån. Det innebär att det är minst en miljon gånger mer sannolikt att få resultatet om DNA:t kommer från Jacobsson än om det kommer från en annan obesläktad person.