Ekonomisk frihet har (orimligt?) hög prio för mig

Tack. Mycket träffsäkerhet i det du skriver. Är 30 på pricken ja

Kan känna igen mig mycket i det där med glassen och hur jag kommenterar det mer internt än externt. Erkänner väl att det är en obefogad ångest med utgifter ibland. Bara ikväll var exempelvis en ovanlig AW-utsvävning såhär första veckan efter semestern då jag brände runt 500 kr på mat och dryck med goda vänner. En riktigt trevlig kväll som jag plågar mig själv med... trots att jag nästan aldrig går ut.

Är singel och mycket velande kring familj eller icke familj. Men det är en lång historia som går bortom pengar... Och ja, då blir man oundvikligen mer beroende och ofri. Men får mycket tillbaka, det förstår jag. Har inte bestämt mig vad jag vill eller inte.

Mycket visdom att tänka igenom i alla fall. Allt gott!

Vet inte men typ hus, bil, fler uteluncher och massor sådant. Är en sucker för bekvämlighet.

Men idag åker jag kollektivt, bor litet, och staplar matlådor. Inget jag tänker göra längre när det finns utrymme.

"No amount of money ever bought a second of time"

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera

Du säger inget om du äger ditt boende eller bor i hyresrätt. Om du inte äger din bostad är mitt tips att köpa det. Ett enkelt räkneexempel, om du har 100 000 kr och värdeökningen på dina fonder är 10% ökar ditt sparande med 10 000 kr. Om du istället köper en lägenhet för 1 000 000 kr, lånar 900 000 kr och investerar dina 100 000 kr. Ökar bostaden med 10% ökar din förmögenhet med 100 000 kr. Nu vet nog både du och jag att vi har inga garantier om värdeökning av vare sig fonder eller bostäder. Men exemplet visar att med 100 000 kronor kan man få väldigt olika utväxling. Genom att köpa en bostad kan du få hjälp av banken att öka insatsen och också chans till ökad vinst. Dessutom kanske bättre boende. Sedan är det med börsen som med det egenägda boendet, man måste tänka långsiktigt.

Det är väl inte så konstigt.
Prioritera det och du är fri sen

För en vanlig arbetar så räcker det med att man börjar spara i 20 års ålder
Så är man helt fri vid 40-45 utan problem

med ett helt vanligt jobb.
Man behöver inte ha någon utbildning etc.

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera