Citat:
Du blandar ihop tre olika frågor: vad som gör en agent fri, vad som gör honom ansvarig och vad som motiverar ett straffsystem.
Dennetts kompatibilism handlar primärt om den första: att en naturalistisk varelse kan ha verklig kontroll, kunna reagera på skäl och styra sina handlingar. Ansvar kräver sedan ytterligare förutsättningar, som kunskap och förståelse. Och straffets samhälleliga motivering kan mycket väl vara utilitaristisk utan att det säger något om agentens fria vilja.
Tänk på en rymdvarelse som har full förmåga till rationell självkontroll men saknar all kunskap om våra lagar och moraliska normer. Kanske lever han i ett samhälle utan privat egendom och med 100% sexuell frihet utan parbildning och äktenskap.
Han kan ha fri vilja men ändå inte vara ansvarig för sina lagöverträdelser.
Och om straffsystemet på Jorden är utilitaristiskt förändrar det varken hans fria vilja eller hans agens. Du verkar helt enkelt använda straffets funktion som argument mot en egenskap hos agenten. Det är två olika frågor.
Eller menar du att rymdvarelsen återfår fri vilja när han kommer hem till sin egen värld där han förstår lagar och regler?
Dennetts kompatibilism handlar primärt om den första: att en naturalistisk varelse kan ha verklig kontroll, kunna reagera på skäl och styra sina handlingar. Ansvar kräver sedan ytterligare förutsättningar, som kunskap och förståelse. Och straffets samhälleliga motivering kan mycket väl vara utilitaristisk utan att det säger något om agentens fria vilja.
Tänk på en rymdvarelse som har full förmåga till rationell självkontroll men saknar all kunskap om våra lagar och moraliska normer. Kanske lever han i ett samhälle utan privat egendom och med 100% sexuell frihet utan parbildning och äktenskap.
Han kan ha fri vilja men ändå inte vara ansvarig för sina lagöverträdelser.
Och om straffsystemet på Jorden är utilitaristiskt förändrar det varken hans fria vilja eller hans agens. Du verkar helt enkelt använda straffets funktion som argument mot en egenskap hos agenten. Det är två olika frågor.
Eller menar du att rymdvarelsen återfår fri vilja när han kommer hem till sin egen värld där han förstår lagar och regler?
Nej, blandar ej ihop.
Vad som "gör en agent fri" diskuteras ej. Utan om det finns fri vilja. Jag (och även Dennett) påstår att för något ska kunna kallas för fri vilja på ett meningsfullt sätt krävs att detta något kan rendera den handlande ansvar annat än ett rent instrumentellt sådant. Detta har aldrig invänts mot (annat än på så vis att det vore "orimligt" om fri vilja inte kunde finnas).
Frågan om straff handlar i detta sammanhang inte om vad som motiverar en lagregel. Inte heller om rättsteoretiska frågor likt vem som kan fällas till ansvar, vem som kan vara ett rättssubjekt osv. Dessa frågor är aktuella oavsett hur rättssystemet som helhet motiveras.
Den fråga som är aktuell i detta sammanhang är istället om ett straff (eller klander, beröm eller en belägenhet) faktiskt kan förtjänas eller inte. Nej, aldrig någonsin och inte i någon enda grad, säger jag, och som menar att vi ändå bör hålla oss med ansvarspraktik och ett rättssystem. Ja, säger förmodligen förespråkaren av libertariansk fri vilja.
Ja, säger också de flesta kompatibilister. Och här återfinns kärnfrågan. Hur utvinner kompatibilisten möjligheten att faktiskt förtjäna ett straff i en naturalistisk tillvaro? Frågan pockar fortsatt på svar. Dennett tycks inte förmå att utvinna det, utan försöker rädda retoriken om att förtjäna straff och klander genom att rättfärdiga hela systemet med ansvar och straff som kan förtjänas med utilitarism (vilken är fundamentalt inkoherent).
Och då återkommer jag till frågan, vad är det kompatibilisten i sådana fall försöker hålla en naturalistisk tillvaro kompatibel med om den inte kan bygga ett ansvar annat än ett strikt instrumentellt sådant? Går det att prestera ett svar på det?
Att motivera ett system med straff utilitaristiskt är just det inkompatibilisten gör eftersom faktiskt ansvar inte kan finnas enligt den synen.