Vad är egentligen problemet i dejtingen med svenska kvinnor (40+)?

Om kvinnor inte tyckte jag var intressant i deras ögon hade de väl inte stämt träff med mig från första början? När man i perioder träffar 4–5 olika kvinnor i veckan på dejter så faller argumentet om att man "inte är intressant" ganska platt.
Att någon enstaka kvinna backar eller inte dyker upp handlar inte om mig det är bara en del av spelet och vad jag kallar collateral damage, Det händer, och man får räkna med det på nätdejting.

Och vad jag har att erbjuda? En rak, trygg och maskulin man med tydliga gränser något det tyvärr råder stor brist på idag hos en svensk man , jag ser allt för ofta svenska män som tassar bakom sina partners utan ryggrad.

Nej, det handlar om kvinnors psykologi och hur de fungerar biologiskt oavsett politisk skådning.

Kvinnor 40+ singel är ju typ andra/tredje/fjärde- sorteringen. Du lär stöta på riktiga bottenskrap nu. Attraktiva och normala kvinnor bildade förhållande för ca 15-20 år tidigare.

Som jag sa stämmer det såtillvida att det FINNS tjejer som negging och såna sociala spel funkar på.
Men inte alla tjejer är så skadade.

Men du menar att det inte ens finns ett enda undantag i hela världen då eller?

Behöver vädra en grej och höra era tankar, för vad fan är det som händer egentligen? Jag förstår det genuint inte.
Jag tog en rejäl paus från hela dejtingträsket för ett tag sen. Var så jävla trött på alla oseriösa och omogna situationer jag hamnade i med de svenska kvinnor i min ålder (40+) som jag träffade på. Jag stängde ner allt, laddade om batterierna och fokuserade på mitt eget liv. Sen tänkte jag: ”Äsch, jag kollar läget igen” och tänkte prova Mötesplatsen.

Började skriva med en kvinna på 48 år där (låt oss kalla henne Åsa).
I början var hon tydligt intresserad. Hon gillade hur jag skrev, tänkte på mig och reagerade när jag blev tyst. Vi hade bra kontakt och bestämde att träffas. Men vad fan händer sen? Det tog inte lång tid innan exakt samma mönster dök upp igen – innan vi ens hunnit ses en enda gång.

Så här såg förloppet ut:

Testet: Jag var tyst en hel dag. Hon skickar direkt ett passivt-aggressivt meddelande: "Det har nog svalnat... vi ses väl inte imorgon... lycka till."

Bekräftelsen: Jag var rak och sa att jag självklart fortfarande var intresserad och ville ses. Då blir hon helt överlycklig ("är det sant 🥰?") och vill boka direkt.

Krånglet: Så fort det blir skarpt läge börjar det: hantverkare hemma, måste fixa sig, svårt att hinna. Sen säger hon själv: "Kanske bättre imorgon istället?"

Tvärvändningen: Vi spikar imorgon kl 16. Några minuter senare tvärvänder hon helt och skriver: "Har i några dagar känt mig lite låg… har inte energin att träffa någon jag aldrig träffat. Förlåt 😥."

Det är just här jag inte får ihop logiken för fem öre. Vad fan är det om? Om man har känt sig låg och energilös i flera dagar, varför sitter man då två minuter tidigare och föreslår själv att man ska ses dagen efter?
Och när jag sa ifrån att det här inte fungerar för mig gick hon direkt över till att spela offer ("jag mår inte bra, är bara människa"). Det blev bara för mycket omogenhet, så jag avslutade och blockerade.
Jag vill inte dra alla över en kam, men det här är tyvärr ett mönster jag personligen stöter på gång på gång med de svenska kvinnor 40+ som jag försöker dejta.

Mina frågor till forumet:

Vad fan handlar det här egentligen om hos de här kvinnorna? Handlar det om extremt lågt självförtroende i botten, eller vill man bara ha en snabb ego-boost på mobilen?

Hur kan det finnas så mycket omogenhet och svag kommunikation bland svenska kvinnor som faktiskt är nära 50 år?

Är det fler som känner igen sig i det här mönstret, och vad tror ni är den egentliga orsaken?

Vad var tanken med ditt "test"?? Om du nu var intresserad kunde du väl skickat nånting innan hon "skulle" göra det?? Sånt går fetbort.. Tror hon är osäker på dej, du skulle agerat istället för stt "testa"..

Jaså? Det var ju en bekväm gissning, men den spricker tyvärr helt om man kollar på vad hon faktiskt skriver i sin egen presentation.

Hon har skrivit följande svart på vitt i sin profil:

"Gillar hitta på det mesta som är kul men saknar nån o göra det tillsammans med..."

"Söker något innerligt, äkta, stabilt o tryggt. Rätt kemi är det viktigaste och vackraste av allt."

"Jag vill bli kär, på riktigt! Det ska väl inte va så svårt 😉🤷‍♀️

Biologiskt är vi programmerade att kärlek vid första ögonkastet ska uppstå.

Om man håller på i veckovis med kommunikation över telefonen så skickar det fel signaler, man hinner tröttna på varandra och spänningen existerar inte.

Kvinnor vill inte erkänna det men dom behöver bli påsatta för att känslor ska uppstå. Efter sexet behöver dom ligga i eran famn, titta in i era blåa ögon, smeka er lockiga hår, stryka sina fingrar i brösthåret och känna den varma sperman rinna nerför låret. Först då har ni skapat ett unikt band och hon kommer bestämma sig: det är dig hon vill ha.

Behöver vädra en grej och höra era tankar, för vad fan är det som händer egentligen? Jag förstår det genuint inte.
Jag tog en rejäl paus från hela dejtingträsket för ett tag sen. Var så jävla trött på alla oseriösa och omogna situationer jag hamnade i med de svenska kvinnor i min ålder (40+) som jag träffade på. Jag stängde ner allt, laddade om batterierna och fokuserade på mitt eget liv. Sen tänkte jag: ”Äsch, jag kollar läget igen” och tänkte prova Mötesplatsen.

Började skriva med en kvinna på 48 år där (låt oss kalla henne Åsa).
I början var hon tydligt intresserad. Hon gillade hur jag skrev, tänkte på mig och reagerade när jag blev tyst. Vi hade bra kontakt och bestämde att träffas. Men vad fan händer sen? Det tog inte lång tid innan exakt samma mönster dök upp igen – innan vi ens hunnit ses en enda gång.

Så här såg förloppet ut:

Testet: Jag var tyst en hel dag. Hon skickar direkt ett passivt-aggressivt meddelande: "Det har nog svalnat... vi ses väl inte imorgon... lycka till."

Bekräftelsen: Jag var rak och sa att jag självklart fortfarande var intresserad och ville ses. Då blir hon helt överlycklig ("är det sant 🥰?") och vill boka direkt.

Krånglet: Så fort det blir skarpt läge börjar det: hantverkare hemma, måste fixa sig, svårt att hinna. Sen säger hon själv: "Kanske bättre imorgon istället?"

Tvärvändningen: Vi spikar imorgon kl 16. Några minuter senare tvärvänder hon helt och skriver: "Har i några dagar känt mig lite låg… har inte energin att träffa någon jag aldrig träffat. Förlåt 😥."

Det är just här jag inte får ihop logiken för fem öre. Vad fan är det om? Om man har känt sig låg och energilös i flera dagar, varför sitter man då två minuter tidigare och föreslår själv att man ska ses dagen efter?
Och när jag sa ifrån att det här inte fungerar för mig gick hon direkt över till att spela offer ("jag mår inte bra, är bara människa"). Det blev bara för mycket omogenhet, så jag avslutade och blockerade.
Jag vill inte dra alla över en kam, men det här är tyvärr ett mönster jag personligen stöter på gång på gång med de svenska kvinnor 40+ som jag försöker dejta.

Mina frågor till forumet:

Vad fan handlar det här egentligen om hos de här kvinnorna? Handlar det om extremt lågt självförtroende i botten, eller vill man bara ha en snabb ego-boost på mobilen?

Hur kan det finnas så mycket omogenhet och svag kommunikation bland svenska kvinnor som faktiskt är nära 50 år?

Är det fler som känner igen sig i det här mönstret, och vad tror ni är den egentliga orsaken?

.Människor som klagar på det motsatta könet eller på ex är en röd flagga. Så fort en kvinna börjar klaga på män i allmänhet och sina ex i synnerhet ska du dra öronen åt dig.

Ska du lyckas med nätdejting behöver du värdera din tid och energi högre. Slösa inte bort den genom att chatta med kvinnor som redan visat på att de inte har en hälsosam relation till män.

Det finns nog flera förklaringar till samma fenomen. En förklaring kan vara att de har mycket att göra på jobb och med barn. Att skriva lite är ju betydligt enklare än att faktiskt träffas i levande livet. En annan förklaring kan vara att man vill hålla grytan kokande men inte äta just nu. En tredje förklaring som nämnts kan vara att det är någon som vänsterprasslar. För egen del lutar det nog åt att jag har gett upp. Aldrig har väl kvinnor och män stått så långt ifrån varandra som idag.