Äh, av nån anledning får jag inte rätta till syftningsfelen. Provar igen.
-//-//-
Nej, jag bara snackar generellt om hur det kan vara. En del kan må kanonbra. Andra inte.
Har man haft cancer får man inte ens lokalt östrogen (åtminstone inte där jag bor, det kan vara annorlunda i Sverige dock). Komplett no-no. Det är kopplat till diagnosen, inte strålningen.
Kruxet med strålningen - brakyterapeutisk strålning är alltså när man har ett strålkälla inuti kroppen - är att den kan orsaka brännskador som inte är så roliga just inuti kroppen (du hajar). Då om nånsin hade man önskat sig östrogen, men nej.
Annat som kan inträffa är ärrbildning inuti buken, man har plockat bort många grejor och det kan växa ihop fel. Det gör ont.
Jag fick känslan av att många läkare inte tyckte att en 50-plussare behöver ha skoj längre vart fall

Speciellt inte om man bara är kvinna. Det är förhoppningsvis också bättre i Sverige.
Så nä, det är inte alltid självklart att man kan bli ”bra” igen. Inte kul, men man lever åtminstone. Det är inte det sämsta.
Nu vet vi som sagt inte varför hon har bekymmer, men för mig var det första gången någonsin som jag hörde någon tala om det och det var nästan en lättnad. Att det inte är helt ovanligt vet jag tack vare en vän som är terapeut, men det är väl inte så ofta vi tjoar ”hej vet ni - mitt underliv är helt förstört numera!” ens efter några glas bubbel.