Citat:
Ursprungligen postat av
ceyifam2
Jadu...ibland skylls ju på mobiler, dejtingappar, feminism, med mera, men om vi backar bandet till ett välkänt (i Sverige) störtdyk för födelsetalen så sammanföll det med regeringen Bildt 1991-1994 ungefär, och sedan höll det ju i sig ett tag. Vad var det då som fick födelsetalen att gå från drygt 2 (trots jämlikhetsanda och feminism) år 1991 till ca 1,5 år 1996, dvs, bara 5 år.
Vad hände då? Skenande arbetslöshet främst bland unga, raserad välfärd, räntor så inga kunde köpa bostäder (trots att de fanns) ökad allmän otrygghet (krig i jugoslavien, osv) och segregation, med mera.
Och, inga mobiler, tiktok eller ens datorer egentligen. Bara ekonomi och politik som skapade detta ras.
Idag? Ja, bostadsmarknaden är åt helvete, det som finns för folk flest är små bostäder eller i utsatta områden, otrygg arbetsmarknad, välfärd under press, skenande klyftor, galen segregation, skolor som är väldigt mycket sämre än på 1980-talet. Osv.
Sedan kan väl mobiler, tiktok, dejtingappar, etc, spela roll, men det är nog så tråkigt som att folk vill känna sig trygga med att ge barnen bra villkor, gärna bättre än man själv hade. Och då skaffar man få barn, sent.
Det tycks f.ö än tydligare idag att fattiga skaffar färre barn än rika, speciellt gäller detta män. Ökande klyftor i samhället ger inte fler barn precis.
Detta gäller inte heller bara Sverige, utan industrialiserade länder i gemen tycks det. Det har blivit mycket dyrare med barn, även om man typ struntar i dem (som en del tycks förorda). Tacka globalisering och nyliberal ekonomisk politik för det.
Regeringen Bildt måste ha haft en enorm räckvidd i och med att mönstret sett precis likadant ut över hela världen de senaste ~40 åren, med några få (och oftast temporära) undantag.
Det tycks ju inte heller som att ekonomiska incitament biter på minskningen, och då blir det ju svårt att använda det som en huvudförklaring. Inte ens Ungerns och Polens extrema åtgärder tycks ha gjort någon nämnvärd skillnad. Även när tänkta ekonomiska hinder rivs ner väljer folk att skaffa allt färre barn.
Jag tror att förklaringen hellre ligger i det kulturella lagret. Folk är helt enkelt inte särskilt intresserade av att skaffa barn. För inte alltför länge sedan hade barn och barnbarn ansetts varit det mest självklara svaret på frågan om vad meningen med livet är. Numera finns där andra saker att tillgå. Sociala medier, tv-spel, resor, Netflix, Pornhub. Hur fattig du än är har du råd och tid med intressen.
Samtidigt ses det nästan som konstigt om någon i din omgivning skaffar barn innan 25. Färre kompisar (och släktingar) med barn gör tröskeln ännu större. Kontrasten mellan livet med och utan barn blir allt tydligare när inte ”alla” andra är föräldrar. Äldre föräldrar varken orkar eller hinner skaffa fler barn. De allt äldre mor- och farföräldrarna orkar inte hjälpa till så som tidigare generationer gjort, i många fall behöver småbarnsföräldrarna dessutom börja ta hand om sina egna föräldrar. De friska far- och morföräldrarna har egna liv och eget självförverkligande att tänka på och ställer inte upp i samma utsträckning som tidigare generationer far- och morföräldrar gjorde.
Allting knyter tillbaka till att idén om barn som meningen med livet har gått förlorad.