Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Instämmer.
Sedan mitt företag blev uppköpt av ett utländskt dito har kollektivantällda och tjänstemän ersatts av just blue collar och white collar.

Till hans försvar så sker det där automatiskt. Jag får också regelbundna mail med värdet på min förra lägenhet, utan att jag aktivt gjort något (mer än att sälja den).

Jag hade ett möte med TM nyligen. Ett par tidigare grannar som min familj umgicks mycket med under min uppväxt. Samtalet handlade om vad vi ”barn”, numera vuxna, jobbade med. Det var viktigt att berätta om sina egna barns avancerade yrken, och framförallt höga löner(!!). Och inte bara det, deras partners hade förstås också avancerade yrken med höga löner. När de frågade om min bror nu jobbade som läkare och jag sa ja, så var kommentaren ”Ja, så det är inte kassan på ICA…”.

Sånt enormt mindervärdeskomplex att nedvärdera vissa yrken, som att det vore fel om han hade jobbat på ICA. De var också frustrerade över ett av de egna barnens brist på utbildning. Han hade fast jobb men det verkade inte vara tillräckligt fint i deras ögon.

Jag har kreverat som ett resultat av det och det var 2020. Då hade Trumphatet hållit på 4 år. Till de värsta Trumphatarna hör dock svenska kvinnor i 70- och 80-årsåldern liksom några av deras flickor till barnbarn, Greta Thunberg-typen. Yngre grabbar är lugnare. Åsiktsmässigt är svensken i 50- och 60-årsåldern värst och då är föremålet Vladimir Putin. Jag är själv i åldern 50-60 dvs är nu medelålders. Jag står på Rysslands sida i kriget.

Elbilar torde väl börja kännas otroligt uttjatat. Tesla-bilarna är dessutom så otroligt tråkiga i sitt utförande. Kan TM komma att börja dumpa sina elbilar och köpa finare begagnade istället? Bilar man tankar med diesel eller med bensin. Även TM blir väl trötta på sig själva någon gång? TM har ju pengar! Vill de inte börja använda sina pengar på whiskey och tobak? Det är ju inte hälsosamt men de har ju råd. Återigen , börjar de inte tröttna på sig själva och börja bli rebeller internt? Så att allihop av dem snart har ruttnat på sina gamla jag. De skulle ju kunna känna av vart vindarna blåser. En annan har inte det problemet men så är man inte TM heller. Man är därför alltid konsekvent under åren som går.

Här kommer det finnas mycket tacky medelklass i publiken..... (Killinggänget i Globen)

(FB) Killinggänget säljer ut globen 11 gånger

Medelklassmannen börjar närma sig medeln av medelåldern. Handflatorna är lena såsom siden efter en livstid bakom tangentbord, förutom förhårdnaden på tumme och pekfinger där pennan skriver under dokument på kontoret. Nacken är stel efter tusentals timmar datorarbete, handlederna smala och buken putig.

Och i sinnet börjar en oro växa sig fram. "Jodå, frun drogs till mig när jag var nybefordrad mellanchef och pengarna rullade in. Jag kunde överösa henne med lyx - resor, viner, årliga proffsrenoveringar av medelklassvillan där hantverkare sprang ut och in dag efter dag - och i gengäld fick jag ett par ungar av henne." Men sexet har varit obefintligt de senaste åren, och nu börjar den uttråkade kärestans blick allt mer dras till de unga snickare som jämt springer här och ska slå ut fönster och lägga golv. Och Johnny, 26, med dubbla snusdosor i fickan, kepsen bakochfram, och iförd hängelbyxor som dignar av verktyg, är inte bara manlig - han skulle gärna vilja lägga tänderna i den gymmade MILF:en här som på mannens pengar har råd att bara jobba 50% och sedan kan spendera all go fritid på att hålla lilla stjärten rund och fast under skivstångens vikt.

Medelklassmannen känner sig redan cuckad. Han vet att han är en fjolla som bär Armaniskjortor och Rolex istället för flanell och Casio, och inte klarar av att repa en punktering, operera en svets, eller dra en kabel. Så han tar ett beslut: Det är dags att visa för käringen att han ännu är en man som kan något praktiskt, och vinna hennes gunst igen... men vad skall han göra?

Svaret blir ju naturligtvis - som många andra män i hans och liknande torftiga situationer har gjort - att bygga en veranda!

I lönndom läser han på byggahus.se och kollar Youtubevideor tills han är yr. Och efter många timmars studier känner han sig redo för ett besök på Jula samt den lokala brädgården. Redan här, när börsen öppnas, känner han hur kuken växer med flera centimeter. Så maskulint det är att få börja med karlgrejer!

Och under den kommande sommaren står han barbröstad och blekfet med skruvdragare i osäker hand, men lyckas under märkliga (och långsamma) former ändå producera en tjänlig veranda. Den är inte fin, den är knappast rak, men det är hans eget verk! Och som en stark bonus får han nu med likasinnade medelklassmän på jobbet och i vänskapskretsen högröstat diskutera trallskruv och tryckimpregnering, dimensioner och ritningar. Och alla är överens om att det var en operation i teknisk likhet med att bygga en ubåt. Mer praktiskt lagda individer som hör detta babbel skakar tyst på huvudet.

Där han sedan i kvällningen sitter med ett glas vin från vinkällaren och beskådar sin kreation, hör han frugan fråga om han skall komma till sängs. Vem vet, kanske medelklassmannen får till det ikväll, till sist? Han hoppas, smeker sig själv en liten stund, och drar sig sedan mot sovrummet...

Vi måste prata mer om nätverksträffar! Medelålders medelklass som har kommit upp sig litegrann i arbetslivet älskar nätverksträffar. Var annars, utanför Linke-dink, kan man få stoltsera med sin nya fina Key Account Manager-titel?

Alla ska ordna nätverksträffar idag så det råder ingen brist på tillfällen för Niklas och Josefin att visa upp sig. Den lokala företagarföreningen, Svenskt näringslivs lokalavdelning, kommunens näringslivsenhet, alla större idrottsföreningars sponsorklubbar och kanske ytterligare någon organisation, alla ska de anordna dessa möten och event för inbördes beundran. För har du ett tjänstemannayrke, ja då ska du gilla att mingla!

Visst, det kan säker vara givande på riktigt i vissa branscher och för vissa personer, men fan, hela näringslivet är tacky!

Spot on! Maken blev inbjuden till en sådan träff för några år sedan när han på pappret hette högste lokala chef. Dock var han en arbetande chef som gick i varselkläder. Han gick på träffen för att jaga rätt på en leverantör som inte skötte sina åtaganden. Efteråt visste maken inte om han skulle skratta eller gråta åt all humble bragging, röda byxor och alla fejkyrken han mötte. Han tänkte mest på vilket slöseri med tid det var samt vad det är för samhälle som tror att ens hälften av dessa människors sysselsättning behövs. Han fick dessutom fyra inbjudningar till att spela padel. Varenda fördom stämmer. Han gick inte dit mer.

Intressant betraktelse. Dock tror jag att det här en person som ligger på en något högre ekonomisk nivå än tacky medelklass (TM). TM har knappast råd att låta frun jobba 50% och dessutom brukar frun också vara karriärinriktad och knappast vara intresserad av halvtid.

Fru som jobbar 50% är för mig något som högre chefer eller framgångsrika företagare har råd med.

Sedan tycker jag mig inte känna igen TM-mannen som helt ohändig. En TM har gott om dyra elverktyg i garaget och drar ett projekt hemma då och då. Dock spenderar han mer tid att prata om projektet med vänner och kollegor, än att verkligen jobba med projektet. Mer än en gång drog projektet ut på tiden så mycket att i hemlighet hyrdes en hantverkare in för att göra klart.

Framgångsrika (små-)företagare kan absolut vara Tacky Medelklass. Tänker särskilt på dem som har börjat som hantverkare och efter ett antal år har kunnat ta över rörfirman/plåtslageriet/elfirman.

(FB) Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Och när det gått bra för Berras Rör i några år uppkommer en riktigt odräglig människotyp...

Porträtt av ett TM: Johan, 40 (Regional Key Account Manager)

Johan bor i en uppdaterad 70-talsvilla i Lerum med sin fru Camilla, som jobbar 80 % som "HR-strateg" för att hinna med reformerande surdegsbak och intensiv reformationsreformer på padelbanan. Johan är Regional Key Account Manager på ett mellanstort logistikbolag. Det innebär att hans lena tangentbordshänder mest producerar PowerPoint-presentationer om "synergieffekter" och att han bär vadderad väst från Barbour över Oxford-skjortan, oavsett rumstemperatur.

Hans morgnar inleds med att hetsigt granska sin sömnpoäng på sin Garmin-klocka innan han öppnar Booli-appen för att se om den algoritmisk-uppskattade värderingen på villan stigit med några tusenlappar sedan igår kväll. Att han äger fastigheten är en grundpelare i hans självbild; han betraktar huset som en naturlig förlängning av sitt eget ego, en 4-miljonersfästning där varje kvadratmeter måste signalera rätt sorts medvetenhet.

Arbetsdagarna flyter på i en dimma av "nätverksträffar" med den lokala företagarföreningen. Där minglar han med andra medelålders män i röda chios eller välpressade linnebyxor, där man över en kaffe med havre dryck utbyter humble brag-anekdoter om barnens framsteg i elitsatsande fotbollsklubbar eller förfasar sig rituellt över Trumps senaste utspel för att verka kulturellt orienterade.

Johan tar en löprunda minst tre gånger i veckan, oftast med podden "RikaTillsammans" i lurarna. Johan missar inte ett avsnitt. Här får han näring åt sin ständiga besatthet av indexfonder, ränta-på-ränta-effekten och belåningsgrader. Att lyssna på avsnitt om "fyra-hinkar-principen" samtidigt som han kollar Booli-värderingen på villan ger honom en nästan religös känsla av kontroll och ekonomisk överlägsenhet.

Men under den släta, Armani-parfomerade ytan gnager en medelålderskris med tydliga doftspår av tryckimpregnerat virke. Senaste tiden har Johans och Camillas sexliv varit lika torrt som en oanvänd bastu, och Johan har börjat uppfatta de unga hantverkarna som spränger runt i området med sina verktygsbälten som ett direkt hot mot hans manlighet.

Lösningen? Ett hemmasnickrat altanbygge.

Hela sommaren har Johan stått barbröstad på tomten med en nyinköpt, överdimensionerad skruvdragare från Jula. Efter hundratals timmars studier på Byggahus.se lyckades han slutligen resa en veranda. Den är inte helt rak, men den är hans. Nu spenderar han fritiden med att bjuda in grannarna på dyrt naturnaturvin, peka på trallskruven och diskutera bärlinor med en tonblandning av teknisk precision och pretentiös stolthet, i övertygelsen om att han uppfört ett underverk i klass med Öresundsbron.

När kvällen kommer sätter han sig i sina arkitektritade utemöbler med ett glas IPA, tittar ut över sin träkonstruktion och känner sig som en riktig karl, redo att klicka hem nästa retro-sneaker på nätet.

Barnen har givetvis varit med i akademin i flera år nu. Men bara killarna. Visst visar man upp jämställda värderingar utåt men alla vet ju ändå att den riktiga fotbollen, den består av herrlagen. Och det är där pengarna finns. Pengar är viktigt.
Nä, dottern fick välja mellan ridning, golf och tennis. Att hon valde ridning (med egen häst givetvis) innebar delade känslor för pappa Johan. Det är en sport med hög status (bra!) men också dyr. Att den är dyr är både bra och dåligt. Det dåliga är förstås att det blir mindre pengar över att sätta in på Avanza. Det som är bra är att kostnaden håller slöddret borta från sporten.