Universum kan sprudla av liv?

Tack! Jag förstår vad du har gjort.
Har lite åsikter om detaljer, men vill inte bli för långrandig.

Ffa är din räkning tveksam när avstånden blir längre än galaxens tjocklek (men inom galaxen). Du räknar som om stjärnorna ändå skulle vara fördelade jämnt i alla riktningar, vilket ju helt enkelt inte är sant. Bättre isf att räkna som att stjärnorna är jämnt fördelade i en 2D galaxskiva. Dvs istället för en täthet i rummet så har man en yttäthet.

En mindre detalj är att ditt uträknade avstånd, givet dina antaganden i ö, faktiskt inte är medelavståndet till närmaste liv. Genom en mer detaljerad analys med Poissonstatistik får jag det till ditt avstånd S × 0.8930 med en standardavvikelse på 0.3246S. Lite meckigt att visa här, men om det finns intresse så kan jag göra det.

Varför är inte ditt avstånd ett medel till närmaste liv? Tänk på att närmaste liv ju faktiskt är en outlier. Den närmaste finns i någon riktning, och i alla andra riktningar är det alltså längre.

-----
Edit: Räknade själv, men naturligtvis finns detta redan utrett, se https://en.wikipedia.org/wiki/Mean_inter-particle_distance
och läs under "Nearest neighbor distribution", som t ex anger att medelvärdet till närmaste granne är 0.893a där a är samma som ditt S. Wikipedia hänvisar om detta till en artikel av Paul Hertz från 1909, så jag är ju inte direkt först.
(Detta handlar om avstånd mellan gaspartiklar, men den matten är ju även tillämpar här.)

Sprudla= "Rent språkligt innebär "sprudla" nästan att något översvämmar sin omgivning med energi eller innehåll. Det finns ingen exakt gräns, men ordet antyder att mängden är så stor att den märks tydligt av andra."

Då kan man ju definiera tydligt lite olika men med tanke på hur mycket vi från jorden ändå blickat utåt är det tveksamt om vi kan säga att livet i Universum sprudlar i vår del av galaxen, iaf utanför jorden.

Jag skulle ändå tycka att vi kan säga att liv sprudlar om vi har avancerat samtida liv i mer än var 100e solsystem. Problemet här växer i det samtida, hur stor andel av jordens beboeliga tid har befolkats av varelser som har en förmåga att lyssna av och själva skicka signaler utanför jorden. Dessutom, hur stor andel av deras tid på jorden har de gjort detta?

De signaler som vi skickade ut under 2a världskriget har idag kunnat nå ungefär 10000 stjärnor i vår närhet.
en signal på 1MW har på detta avstånd försvagats med 358 dB om vi antar en isotropisk sändare. Det är 1.2×10−31 W/m2 vilket är extremt mycket svagare än det kosmiska bakgrundsbruset.


Om de på detta avstånd skulle få vårt meddelande idag skulle det dröja ytterligare 85 år innan deras svar når oss. Räknar vi istället på att en signal från oss skickad under 2a världskriget nått dem för ca 40 år sedan så skulle den kunna nå oss idag. Då har vi å andra sidan bara 1000 planeter inom denna radie och signalerna är redan här så pass sjukt svaga att de är nästan omöjliga att upptäcka.

Med andra ord, om vi skall upptäcka signaler från andra måste vi ha:

En sjuk otrolig timing
En extremt stark signal
Signalen måste vara riktad exakt rakt mot oss
Vi måste ha en väldigt känslig mottagare
mottagaren måste extremt snäv och vara riktad exakt på någon tusendels grad exakt mot sändaren.
Vi skall kunna tolka varandras signaler


Att detta ovan skall kunna ha skett redan i vårt sökande är en så astronomiskt liten sannolikhet, även om vi riktat teleskop mot alla våra 10000 närmsta stjärnor

Livet kanske är så pass biologiskt utvecklat att det inte behöver teknologi intelligent eller mycket intelligent liv behöver inte alls vara som oss människor teknologiskt.

Självklart, det är ju era konton.

Resterande var som vanligt bara en massa uppradanden av antaganden o siffror som, som inte har ngt med verkligheten å göra.

Visst, men du får då gärna bidra med antaganden och siffror om Topic som HAR med verkligheten att göra.

Okej, en viktig poäng där, för jo det stämmer ju eftersom det egentligen inte är själva avståndet i den formeln som ger "medelavståndet" till 1 liv , utan den ger istället antalet liv inom det avståndet som i medeltal är 1! Inte riktigt samma sak alltså precis som du påpekar, och skiljer då 0,893 ggr på avståndet menar du och så verkar det ju vara också enligt wiki.

Om man däremot vill ha ett avstånd [S] som säger oss att chansen för minst 1 liv inom detta avstånd är 50%, ja då ska antal medelliv i formeln vara X=-ln 0,5 = 0,693 liv i medel! Och enligt samma formel påverkar detta värdet på avståndet med 0,693^(1/3) ggr= 0,885 gånger! Ganska så likt ditt värde på 0,893 ggr som gav medelavståndet till 1 liv(närmaste), men ändå inte samma!




- - - - Viktigt meddelande till alla religiösa läsare i tråden!, ingen hävdar här att liv annat än det på Jorden har hittats eller annat liknande kätteri utan detta är bara en diskussion om eventuella mätmetoder och dess tillhörande formler i sammanhanget, så det är lungt liksom, det finns inget att se,,,, ÄN SÅ LÄNGE - - - - - ....
- nu tillbaka till tråden.....


Om man placerade ut flera av dessa tänkta kontrollstationer på olika slumpmässiga platser i rymden så skulle dom i varje fall i praktiken visa väldigt olika, där en del skulle visa 0 LIV inom avståndet S medan andra stationer visade mer än 1 LIV osv. Att avstånden mellan liven skulle skilja sig markant mellan stationerna förstår man, det intressanta är ändå att vi tillslut får ett snittavstånd mellan liven efter att ha räknat ihop ett stort antal kontrollstationers resultat som så att säga "korrelerar" eller följer avståndet som ska ge 1 liv i medel inom det uppmätta området, med talet 0,893 ggr dem emellan,,,, ja det stora talens precision antar jag, eller nåt sånt, bara så det är liksom!

Men om avståndet ska multipliceras med 0,893 så kommer det också att påverka antal liv i medeltal vid avståndet S och hamnar då på
u(X)= 0,893^3 = 0,712 liv i medeltal vid det nya avståndet S, som alltså blir det "riktiga" medelavståndet till närmaste liv!


Med en annan användbar formel som redan finns kan man få ut sannolikheten för de olika utfallen vid de olika utplacerade kontrollstationerna beroende på om vi använder avståndet=[1 liv i medel] eller det nya korrigerade avståndsvärdet=[0,712 liv i medel]...

p=u^X * e^-u / X!
p= Sannolikhet för utfall X
u= medeltal för antal liv
X= utfall X



u= medeltal för antal liv inom avståndet S
X LIV= olika utfall och dess andel i %
nya S= s*0,893
nya u= 0,893^3 = 0,712121957 liv i medeltal vid det nya avståndet S


Här är Konstanten [K] korrigerat för att formeln ska ge medelavståndet till närmaste liv istället för det gamla K-talet som angav avståndet som krävdes för att det täckta områdets medeltal för antalet liv blev 1.

*** "Korrigerad" FORMEL FÖR AVSTÅND TILL NÄRMASTE LIV ***
Konstanten [K] får vi nu fram genom K= ( log(3/4/pi) + log[0,893]*3 - log[d] ) / 3
Och avståndet i ljusår till närmaste liv(medel) = 10^( K + N/3 )

K-talet för vår närmaste närhet(max 500 - ljusår pga vintergatans tunnhet) = 0,543 (gamla=0,592)
K-talet för Genomsnittet i vår galax Vintergatan= 0,244 (gamla=0,293)
K-talet för Snittet i vårt observerbara universum = 2,71 (gamla=2,76)

[d]-talet för vår närmaste närhet(-1000 ljusår) = 0,004/Ly³
[d]-talet för Genomsnittet i vår galax Vintergatan = 0,0315/Ly³
[d]-talet för Snittet i vårt observerbara universum = 1,26*10^-9 = 0,000 000 001 26/Ly³

Ja vi bör egentligen inte missbruka namnet "sprudlande" hur som helst med tanke på hur "sprudlande" ordet sprudlande faktiskt är och i vanligt tal upplevs som, MEN i det här fallet håller jag med om att i de fall det finns liv på var hundrade planet(eller solsystem) så kan vi ändå nöja oss och därmed klassa universum som sprudlande av liv!
Och med liv på var hundrade planet, eller med ett N-tal på 2 så kommer det närmaste livet att i medeltal ligga på 16,2 ljusårs avstånd ifrån oss enligt en formel som jag sett på nätet! (men samtidigt är det då också 49.1% sannolikhet att närmaste liv befinner sig på ett större avstånd än det).

Så då har vi 2 röster för att rymden sprudlar av liv vid N=2, och medeltalet ligger då också just nu på N=2, eller ett medelvärde till närmaste liv på 16,2 ljusår när universum sprudlar av liv!

N=0
N=1
N=2 Universum sprudlar av liv
N=3 Rikligt med liv i universum
N=4 Det finns gott om liv
N=5 Det finns liv
N=6 utspritt liv i universum

Sedan kanske vi är lite väl optimistiska gällande dels avancerat liv men framför allt samtida liv. Låt oss vara generösa och säga att avancerat liv i snitt håller sig levande på en avancerad nivå i 100 miljoner år. Om vi antar att inget liv kunde uppstå innan Universum var ca 4 miljarder år. Då skulle dessa 100 miljonerna år per civilisation spridas ut under 10 miljarder år från dess fram till idag. Dvs även om varje solsystem fram till idag ngn gång uppfyllt kriterierna ovan och haft avancerat liv på en planet så är det bara 1 av 100 som är aktiva samtidigt.
Dvs att det skulle existera avancerat liv samtidigt i vart 100e system kräver mer eller mindre att liv uppstår och utvecklas i varje solsystem.

Då har vi ändå varit väldigt bussiga och gett varje civilisation 100 miljoner år på att skapa kontakt. Vi har hållit på mindre än 100 år och kanske har utrotat oss själva redan om 100 år. Högt tvek på att vi människor existerar om 100 miljoner år.

- DAGS ATT LÄGGA I EN HÖGRE VÄXEL? -
Om ändå alla våra "eventuella radiovågs-civilisationer" där ute kunde ta sig i kragen och sätta igång och sända och lyssna som galningar så att vi någon gång tog oss någon vart i denna ständiga "infekterade" fråga om hur många vi egentligen är där ute!

Men först måste vi "gemensamt" med alla andra "radiovågs-civilisationer", utan att prata med varandra, bestämma vilken frekvens vi ska använda. Vi kan inte använda 1Ghz bara för att det känns så jämnt och fint tal, så klart inte, för våran sekund är antagligen inte lika lång som andras sekund så frekvensen som är 1Ghz för oss är alltså inte ett så jämnnt och fint tal för andra planetinnevånare.
Så det uppenbara som många är inne på är förstås att frekvensen vi ska välja ska ha något med radiofrekvensen som vanligt väte avger där ute, den så kallade "vätelinjen" på 1420,40575 MHz! Det är enklaste valet och därmed antagligen det bästa valet, för man ska inte krångla till det mer än nödvändigt tänker jag. Dessutom är det ganska brusfritt på frekvenserna mellan 1Ghz-10Ghz så håller vi oss till radiovågor bör vi nog hålla oss där, och det tycker nog de flesta "radiovågs-civilisationer" där ute som har fått fundera igenom saken lite.

Men ingen vill givetvis sända "PÅ" själva vätelinjen, då förväxlas signalen lätt av riktigt väte som alstrar dessa frekvenser och dessutom kommer vätelinjen fungera som extra brus och kanske helt dölja en eventuell signal som då hamnar under brusmattan. Nä det mest logiska då är att sända på en frekvens som exempelvis är den dubbla av vad "vätelinjen" sänder på, eller 3 ggr den! För definitioner som "dubbelt" eller "tredubbelt" måste nog alla radiovågscivilisationer begripa sig på så på den punkten är det nog lugnt!

De frekvenser vi då har att välja mellan är följande..

- förbjudna referens-frekvensen, Vätelinjen 1 420 405 751,768 Hz; eller 1420,405751 MHz -

2 ggr väte= 2 840 811 503,536 Hz; eller 2840,811503536 Mhz
3 ggr väte= 4 261 217 255,304 Hz; eller 4261,217255304 Mhz
4 ggr väte= 5 681 623 007,072 Hz; eller 5681,623007072 Mhz

Fördelen med att välja "2 ggr väte" är att det är det enklaste konceptet, dubbelt värde av vätelinjen, krångla inte till det liksom!

Fördelen med "4 ggr väte" är att förstärkningen för en parabol blir större med ökad frekvens, öppningsvinkeln på strålningen blir smalare och man når längre ut med sin signal och funkar bra när du riktar in teleskopet på utvalda planeter(stjärnsystem), men kanske ändå
inte lika självklar frekvens att välja, inte lika självklart koncept.



Det alla radiovågs-civilisationer av rang bör göra nu, och vill Jorden vara en sån så gäller det dem också, är att börja sända och lyssna av bara fan, minst 2 teleskop där ett sänder mot en slumpmässigt vald stjärna i 1 minut och sedan till nästa stjärna och det andra teleskopet lyssnar i 1 minut och tar sedan nästa stjärna! Vi kan börja med att hålla oss inom 50 ljusårs avstånd till att börja med så kan vi se hur vi gör sedan...

Och hur lång tid tar det innan vi får napp och kan säga att det finns tänkbart liv där ute? Ja det beror ju förstås på hur lata alla är, och dom där ute är antagligen lika jävla lata som Jordborna gissar jag på, de sänder spontant någon gång här och där och lyssnar lite där och så tycker man att de har gjort sitt!
Men om vi utgår ifrån att alla radiovågs-civilisationer skulle följa schemat att sända till 1 stjärna per minut och lyssna till 1 stjärna per minut med alla stjärnor inom 50 ljusårs avstånd ifrån dem, vad säger de statistiska reglerna om tiden det tar innan vi får napp?

pX= andel radiovågs-civilisationer i förhållande till antal stjärnor
N= antal stjärnor inom området= [50 ljusår]³ * pi * 4/3 * [0,004 stjärnor/ljusår³] = 2094 stjärnor
[p1]= chansen för kontakt efter 1 undersökt stjärna
[p0]= risken för ingen kontakt efter n undersökta stjärnor
n= antal undersökta stjärnor
[Tx]= tid till Wow!(i dagar), med risken för ingen kontakt på [p0]

[p1]= pX*(1/N)
[p1]= pX * ([50 ljusår]³ * pi * (4/3) * [0,004 stjärnor/ljusår³])^-1

n= -ln[p0] / [p1]
n= -ln[p0] / ( pX * ([Ly]³ * pi * (4/3) * [0,004 stjärnor/ljusår³])^-1 )

[Tx]= n/60/24
[Tx] = -ln[p0] / ( pX * ([Ly]³ * pi * (4/3) * [0,004 stjärnor/ljusår³])^-1 ) /60/24
risken för 0 st radiovågs-civilisationer inom området= e^-(pX*N)
e och ln= naturliga logaritmen


Ja det blir ju så att när man lyssnar mot en stjärna är det bara var tionde eller var hundrade eller vad nu rätt tal är, som det finns en radiovågscivilisation på, så där är första faktorn, pX, andel "bebodda planeter"!
Och än om den är bebodd och följer schemat att sända till en ny planet varje minut har dom ju N planeter att välja emellan, så att dessa sänder just till oss just då är den andra faktorn, 1/N! Tillsammans är då sannolikheten för kontakt vid 1 försök[p1] = pX*(1/N)!

Nästa grej med sannolikhet är att inget blir någonsin 100% säkert, bara olika nära 100 %, så därför tar vi också med faktorn[p0] som man själv väljer värde på och som anger risken för att ingen kontakt gjorts efter n sökta planeter, där 0,5 betyder 50 % och 0,2 20% att ingen kontakt lyckats..

Sen ger [Tx] svaret på hur många dagar med ständiga "försök/avlyssningar" enligt gällande schema som krävs för att risken[p0] för ingen kontakt har sjunkit till värdet [p0]..

Och till slut får vi inte heller glömma att det alltid finns en risk att det inte finns en enda radiovågs-civilisation inom det genomsökta området och helst om [pX] har lågt värde, så därför måste vi också ha en formel för hur stor den risken är , och det är då,,,
risken för 0 st radiovågs-civilisationer inom området= e^-(pX*N)




En intressant aspekt i sammanhanget är att ju större område "vi gemensamt" bestämmer oss för att "söka av" desto längre tid tar det innan vi kan räkna med en kontakt, om inte det genomsökta området är så litet att det inte finns en enda där att kontakta förstås!

-Men vadå, säger någon då, det spelar väl ingen roll "för oss" vilka avstånd som de stjärnor vi lyssnar på befinner sig på, för sannolikheten till kontakt? Nä precis, och det spelar väl heller ingen roll "om just vi" bara lyssnar och skiter i det andra, att sända, för chansen "för oss" att få kontakt måste ju ändå vara oförändrad!? Ett problem blir det ju först om ALLA gör så vilket inte alls går att utesluta.
Vi har kanske En massa radiovågs-civilisationer där ute som just nu lyssnar som satan men ger fan i att själva sända nåt eftersom det inte påverkar deras chans till en radiokontakt tänker dom, så varför bry sig om det momentet liksom?

Vi kan se här att det gäller för alla där ute att tänka i flera steg om de vill ha kontakt, de måste "solidariskt" hjälpa till att sända vågor så de andra har något att lyssna på, och de måste börja med att ta de närmaste stjärnorna inom 50-100 ljusår först så att chansen håller sig på rimligt hög nivå att någon som just du lyssnar på just nu riktar in sin sändning på just dig!!(.. självfallet riktar det in sändningen mot Jorden där Jorden kommer vara när radiovågorna har kommit fram!)

https://youtu.be/DX3tn_ADw0M?si=QCHr8xO5w6o43HND&t=1424




PS.
När teleskopet riktar in sig på en liten del av rymden(säg 1/20 000 000 del) så kommer det skannade området väldigt långt ifrån teleskopet bli bredare i ljusår räknat(.. tänk en vinkel som sakta vidgar sig eftersom), och då ökar också chansen att man får in flera stjärnor "på samma avlyssning" och då ökar förstås insamlingshastigheten av stjärnor, men samtidigt krävs det betydligt högre signalstyrka från de enskilda planeterna i dessa fall som är så pass långt ifrån!

Det har du en bra poäng i!

Men om en högteknologisk art som vår överlever mycket kortare än så innan de utrotar sig själva, är det också möjligt att såna uppkommer flera gånger om med olika arter på samma planet.

T ex har det undersökts seriöst om det kan ha funnits en sådan för typ 55 miljoner år sen på jorden, enligt den s k silurian hypothesis. Inte mycket skulle finnas kvar efter så lång tid som t ex har räckt till för att skapa hela Himalaya.

https://edition.cnn.com/2026/07/25/climate/silurian-hypothesis-another-civilization-before-humans

Om varje lämplig planet har flera provskott förbättrar det förstås statistiken för ev samtida utomjordiska civilisationer.

En sak som få verkar diskutera är hur jorden råkat få exakt rätt mängd vatten. Jorden och andra planeter är väldigt jämna i sin yta så att det skulle tillkomma exakt rätt mängd för att vi ska få hav och ändå land är extremt osannolikt. Det kan säkerligen finnas massor med planeter med alla förutsättningar för liv utöver tillräckligt med vatten. De kan säkerligen också finnas planeter med liv på som är helt täckta av vatten, vilket omöjliggör någon form av teknologisk utveckling bland djuren som lever där. Jorden har fått sitt vatten genom kometer som landat här, samt processer där kväve har reagerat med syre och skapat vatten.

Det här inlägget är ett skolboksexempel på teknologisk arrogans. Du faktiskt snubblar på målsnöret redan i startblocken genom att sätta likhetstecken mellan trådens rubrik ("sprudlar universum av liv?") och "civilisationer som använder radioteknik från 1900-talet".

Så, hela den matematiska modellen faller platt på följande punkter:

Begreppsförvirringen: Jorden har sjudit av biologiskt liv i nästan fyra miljarder år - i form av mikroorganismer, växter och avancerade djur. Vi har bara haft komradio i drygt 100 år. Att skriva "Sannolikhet för liv" i din kodtabell när du egentligen menar "Sannolikhet för att rymdvarelser rattar privatradio" är helt galet.

Fysikhaveriet: I tabellen för området inom 200 ljusår påstås det att söktiden för kontakt är 1,77 år. Hur ska det gå till? En radiovåg tar 200 år på sig att färdas 200 ljusår. Att räkna ut en kontakttid som är kortare än ljusets färdtid är att uppfinna en helt egen fysik där Einstein har fel.

Din kosmiska fax : Att utgå från att en några miljoner gammal supercivilisation skulle sitta och synkronisera sina klockor för att sända exakt en minut per stjärna på en multipel av vätelinjen kräver en helt orimlig mänsklig logik. Det är som att förvänta sig att utomjordingar ska kontakta oss via röksignaler eller fax.

Att ingen har ringt oss på "2 ggr vätelinjen" betyder bara att ingen använder vår primitiva komradio just nu. Det säger absolut ingenting om huruvida universum sprudlar av liv. Det svaret kommer vi eventuellt isf att hitta via biosignaturer i exoplaneters atmosfärer, inte genom att vänta på att rymden ska starta en solidarisk radiostation enligt ditt schema.