Varför kräver inte arbetarna sin rätt idag?

Varför har den svenska arbetarklassen blivit så passiv? Varför kräver inte folk sin rätt?

När man granskar den faktiska ekonomiska utvecklingen sedan 1970-talet blir det uppenbart att svenska löntagare har blivit utsatta för ett av historiens största rån och det utan att höja rösterna eller gå ut i strejk. Vi har matats med myten om att "det inte finns utrymme" för högre löner eller bättre villkor, samtidigt som vinster, direktörsbonusar och finansiell spekulation har slagit alla rekord.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om vad som faktiskt har hänt med resultatet av vårt arbete:

Löneandelsraset
Vanliga löntagares andel av förädlingsvärdet har rasat från ~70–73 % på 1970-talet till ~52–55 % idag (när topplöner rensats bort).
Enbart genom att återställa 1970-talets fördelning hade vanliga arbetare haft 30–35 % högre lön.

Rehn-Meidner-effekten sedan 1970-talet
Hade Folkhemmets modell med solidarisk lönepolitik, investeringsfonder och löntagarfonder fullföljts, hade strukturomvandlingen och investeringstvånget samtidigt drivit upp BNP med 15–25 %.

Slutresultatet i plånboken
Kombinationen av en större ekonomi och en rättvis fördelning innebär att lönerna idag hade legat 50–65 % högre i reella termer:

Kapitalet, finansiell spekulation och toppchefer har övertagit värden motsvarande över hälften av vanliga arbetares potentiella löneutrymme sedan 1970-talet.


Siffrorna visar att passivitet och anpassning har kostat svenska arbetare en förmögenhet. Att vädja till direktörers goda vilja eller hoppas på politiska nådebröd kommer aldrig att förändra maktbalansen. För att vända utvecklingen och kräva vår rättmätiga del av kakan krävs en återgång till det enda språk som kapitalägare faktiskt förstår: organiserad, kompromisslös styrka.

Den optimala nivån av kollektivism: Den organiserade motmakten
Den optimala kollektivismen är en oberoende och kompromisslös arbetarrörelse som fungerar som en oövervinnerlig motmakt mot kapitalägarna.

Total täckningsgrad och strikt klassolidaritet där ingen arbetare ställs utanför kollektivet, och inget företag tillåts operera utanför ramarna.

Återupprättad strikt blockadnorm där principen om att en arbetsplats utan avtal eller med lönedumpande villkor beläggs med omedelbar, total facklig blockad. Ingen kliver över stridslinjen.

Självorganiserande lokala kampkommittéer där Beslutsmakten flyttas från byråkratiska, centraliserade fackkontor tillbaka till fabriksgolven, byggena, skärmarna och servicelokalerna. Det är de som utför arbetet som sätter kraven.

Strategin för fullgod löneutveckling och reell maktförskjutning
För att lönerna ska hålla jämna steg med företagens vinster och VD-lönernas utveckling måste arbetarklassen sluta spela efter regeln att "löner bara får stiga i takt med inflationsmålet".

Traditionellt har facket i Sverige hållit tillbaka lönekraven genom den så kallade "märkeiseringen" för att gynna exportindustrin. För att ta del av vinsterna krävs att vi kopplar löneökningar direkt till vinst och produktivitet

Vinstdelningsklausuler i kollektivavtalen där grundlön + en direkt, avtalsfäst andel av företagets och sektorns faktiska vinstöverskott. Ökar vinsten och VD-bonusen med 20 %, ökar potten för arbetarna i motsvarande grad.

Veto mot oproportionerliga chefslöner där fackliga krav på ett lönetak där högsta chefen på ett företag inte får tjäna mer än ett visst multipel (t.ex. max 5–10 gånger) av den lägst betalda arbetaren i samma bolag.

Återinför Rehn-Meidner-modellens skarpa skarpsinnighet (och löntagarfonder)
Den svenska modellens mest radikala idé var löntagarfonderna i deras ursprungliga utformning (Ernst Wigforss och Rudolf Meidner):

En del av företagens vinster slussas systematiskt över till kollektiva fonder som styrs av arbetarna.
Över tid övergår ägandet av företagen successivt till löntagarna själva. Det stoppar kapitalflykt, minskar klyftan mellan kapital och arbete och gör att vinsterna automatiskt tillfaller dem som faktiskt producerar värdet.

Återta stridsrätten och använd sympatiåtgärder fullt ut
Kapitalet frukar bara en sak: risken för utebliven vinst.

Rensa bort inskränkningar i strejkrätten genom kamp mot lagstiftning som begränsar fackets möjlighet att ta strid.
Koordinerade storstrejker och sympatiåtgärder om ett företag vägrar ge skälig del av vinsten stängs inte bara det företaget ner, transport, el, städ och underleverantörer kopplas bort samtidigt tills kraven möts.

Arbetarklassen får aldrig den löneutveckling den förtjänar genom att be om den eller förlita sig på god vilja från ledningen.
Svaret är att bygga upp den organisatoriska styrkan där 100 % facklig anslutning, kompromisslös kollektiv handling och direkta krav på kapitalägandet gör det omöjligt för direktörer och aktieägare att plocka ut vinster utan att först ge arbetarna deras rättmätiga del.


Varför finner sig svenska arbetare i detta?

Varför råder det en sådan total politisk och facklig passivitet på fabriksgolven, kontoren och inom välfärden idag?

Har nyliberalismen lyckats så väl med sin hjärntvätt att folk på riktigt tror att en VD ska tjäna 60 industriarbetarlöner medan arbetare i de tunga yrkena slits ut i förtid?

Vad krävs för att arbetarklassen ska vakna ur sin dvala, kasta det tandlösa "märket" i papperskorgen och återigen bygga upp en motmakt som faktiskt kräver sin rätt?

De arbetare som är organiserade har dock oftast hyfsade jobb, dess är ofta helsvenska.

Den delen av arbetarklassen som verkligen skulle behöva facket, foodora-bud, städare, rivningsarbetare, ställningsbyggare, thai-kockar osv brukar sällan vara med i facket. Jag tror att en stor anledning till det är bristande språkkunskaper och avsaknad av solidarisk kultur från hemländerna.

De skulle krävas någon sorts stor arbetsrättspolitisk strid för att mobilisera arbetarklassen.



Du kan säga vad du vill men Vänsterpartiet pratar i alla fall arbetsrätt och villkor ibland. De flesta andra partierna nämner det knappt. Sedan har Vänsterpartiet en massa andra frågor som de pratar mycket mer om men det är en annan diskussion.



Vänstern prioriterar andra frågor än arbetsrätt, det är helt rätt. Men de har fortfarande mycket arbetsrättsligt på partiprogrammet och har inte svikit på samma sätt som socialdemokraterna (det har visserligen inte haft chansen).

Sverigedemokraterna har hittat en annan vinkel för att nå arbetarklassväljarna. De har ställt de svenska arbetarna mot de invandrade arbetarna. På så sätt så har de lyckats få många röster utan faktiskt behöva leverera något på det arbetsrättsliga planet.

Problemet är jue snarare att facken har ensamrätt på stridsåtgärder.
Dem är dessutom sjukt snabba på att acceptera arbetsgivarnas krav på fredsplikt.
En fredsplikt som gör det olagligt för arbetare att strejka.

Allt för att göda fackpampars plånböcker med så lite jobb som möjligt.
Facken och arbetsgivare levere i symbios med varann,, allt i ett spel för gallerierna för att båda ska tjäna så mycket som möjligt.

De som idag plockar ut det av arbetarna skapade mervärdet, dvs den kapitalägande klassen. Det handlar inte om att bara höja alla nominella löner utan om att omfördela det befintliga kapitalet. Ska ansträngning löna sig? Absolut, men hur mycket hårdare jobbar egentligen en VD gentemot någon som tvingas till skiftgång och återkommande övertid för att få ekonomin att gå ihop?

Visst borde det finnas utrymme för större löneökningar i vissa branscher som verkligen hamnat efter. Vi borde väl kunna ha samma löner som i Norge eller Danmark?

Finns det någon rimlig anledning till att Sverige är Nordens låglöneland? (förutom möjligen Finland i en del fall).

Dags för generalstrejk. Men alldeles för många är inte med i facket så strejkkassan håller inte allt för länge.

Det absolut bästa du och dina kollegor kan göra långsiktigt är att ockupera och ta över den lokala fackklubben.

Genom att kapa den lokala klubben kapar ni en färdig maktapparat och vänder arbetsgivarens egna verktyg mot dem. Ni får direkt tillgång till de lagliga sköldarna som MBL-rättigheter där chefen tvingas förhandla, rätt till betald facklig tid på arbetstid och ensamrätt att utse skyddsombud som kan lägga skyddsombudsstopp och mycket mer. Dessutom övertar ni lokalklubbens ekonomi och lokaler, samtidigt som ni slipper splittra arbetsplatsen. Att be folk gå ur facket gör er svaga, men att hålla ihop alla under samma fackliga tak med en ny och stridbar ledning från golvet gör er livsfarliga för ledningen.

De flesta fackliga årsmöten lider av extremt lågt deltagande där det ofta bara dyker upp ett tiotal personer ur den gamla styrelsen. Dyker ni upp ett tjugotal samordnade arbetare från samma skift äger ni mötet. Det är bara att rösta bort karriäristerna, sätta in folk från produktionen på styrelseposterna och införa obligatorisk medlemsomröstning för alla framtida avtal. Sluta bocka och nacka i förhandlingsrummet, redovisa chefens krav öppet på varje rast och sluta klaga på facktopparna i Stockholm. Gå ihop med kollegorna, kartlägg stadgarna, dyk upp på nästa årsmöte i stabsform och ta tillbaka er klubb.

Dem är dessutom sjukt snabba på att acceptera arbetsgivarnas krav på fredsplikt.
En fredsplikt som gör det olagligt för arbetare att strejka.

Den totala lönen i Sverige är inklusive arbetsgivaravgifter på 32% inget annat land har så mycket avgift som läggs ovanpå lönen.

Det handlar om risk vs belöning. Gick 7 byggbolag i konkurs varje dag förra årets första 3 månader, vad ska vi tycka om dem som drivit dessa bolag, är de banditer?

Det handlar om risk vs belöning. Gick 7 byggbolag i konkurs varje dag förra årets första 3 månader, vad ska vi tycka om dem som drivit dessa bolag, är de banditer?

Ni vill gärna lyfta de få bolag som går bra, men ni glömmer att 96% försvinner, och jo det finns studier på det att 4% lyckas sedan 100 år tillbaka.

Vet ej hur gammal du är men runt 2005 var det ett pappersbruk i norra Finland som hela norden blev inblandad i, de ville ha upp sin lön, bruket vägrade på grund av att det fanns inga marginaler/vinster.
De strejkade ändå, bruket stängde ned verksamheten som svar, då kompisstrejkade anställda i Sverige. MAGISKT.
Göran P fick ringa över till Finlands president och tryckte på. Efter c,a 3 månader med enorma påtryckningar tidningar tv, ja allt, så gav pappersbruket upp, de gav högre lön.
2 år senare var det konkurs 600 förlorade jobbet. SEXHUNDRA. Var det värt det?
När alliansen kom till makten förbjöds kompisstrejker.

Den totala lönen i Sverige är inklusive arbetsgivaravgifter på 32% inget annat land har så mycket avgift som läggs ovanpå lönen.

Alltså jobbar du inom gruvnäringen? gruv 4:an, 12:an.
Kan vara hamnarbetare med.
Annars så kan jobben flytta, bara gruvor som inte kan flyttas. Men när produktionskostnaden överstiger andra länders produktionskostnad så köper kunden där.
Ex Pajalagruvan, Northland. Australien dumpade priset på malm, och Pajalagruvan blev en dröm där det försvann runt 10-15 miljarder.
Jag vill tro att du inte lever i samma verklighet som vi andra.

Fredsplikten har väl inte ens något med fackens accepterande eller ej att göra längre då både regeringen och hela oppositionen utom V fick panik när hamnarbetare började punktstrejka mot vissa Maersk fartyg i Göteborgs hamn i huvudsak för att man ansåg folk inte skulle vara timanställda utan faktiskt ha en anställning (en genuin omsorg kring arbetstrygghet) samt att faktiskt få vara representerade av det fack som organiserade arbetarna. Detta var helt enkelt för obekvämt, detta löstes då med att riksdagen helt enkelt gjorde det olagligt att strejka så länge kollektivavtal finns (sympatiåtgärder undantagna), enklare än att försöka bemöta det i min mening rimliga kravet på att anställda ska vara anställda.

Så att skapa företag ska vara ungefär som att spela på lotto där vinnaren tar allt? Eller ska vi skapa ett samhälle där risk och slit ska belöna sig, men det ska också det lojala slitet av de vanliga anställda. Skulle det vara några bekymmer om en VD för ett större företag tjänade 2-3 miljoner per år istället för 20-30 miljoner? Skulle det vara några bekymmer om Elon Musk var värd bara 400-500 miljoner kronor istället för 7 000 000 - 8 000 000 miljoner kronor? Skulle hans liv vara så mycket sämre? Skulle utsikten att kunna gå i pension med endast en miljard på banken kanske kunna få honom att jobba mindre?

Nu kanske du hävdar att Musk är värd så mycket för att aktierna i de företag han äger ökat så mycket i pris. Sant så, men aktiernas värde speglar (förväntade) vinster. Vad är då en vinst - jo, mervärdet som arbetarna skapade. Om en större del av detta mervärde hade gått till arbetarna hade aktierna varit mindre värda.

Om staten bestämmer sig för att halvera den. Höjs våra löner då?