Citat:
Världshistoriens bästa exempel på "gaslighting" måste vara det falska narrativet om "Ådalen 1931" som vänstern sprider. Det är en fullständig icke-händelse som vänstern genom tjat och upprepning försöker skriva historia av.
Det som hände var att en kommunistisk fackförening försökte ta över ett sågverk. Några av arbetarna ville inte vara med i facket och blev därför utsatta för hot och våld (de blev avklädda och misshandlade och tvingades lova att lämna Sandviken för att inte bli mördade). Sent omsider ingrep polisen till arbetarnas försvar, och de var förstärkta med militär eftersom kommunisterna utgjorde ett så stort hot.
En dag var den kommunistiska pöbeln på väg mot baracken där arbetarna bodde (det visste man eftersom vägen ifråga endast ledde till den boningen). Där hade polisen posterat sig eftersom de visste att kommunisterna skulle angripa arbetarna. Kommunisterna ställde till bråk och skott avlossades, först ett och därefter flera.
Utifrån detta försöker vänsterns propagandamakare spinna ett narrativ om att "facket står på arbetarnas sida" och "polisen och militären skjuter mot arbetare bara för att de försöker organisera sig fackligt" och "men facket hade ju musikinstrument och söndagsklänningar, så då måste de ju ha haft goda avsikter!". Så var det ju inte!
Vänstern hävdar att "ett av militärens skott träffade en kvinna som bara var där för att titta på". Jaha, så hur ska ni ha det, sköt de mot fackets bråkmakare eller sköt de mot befolkningen i allmänhet?
Den stora skandalen är att militären senare dömdes. Det ledde bl a till att militären svor att aldrig mer göra polisens jobb åt dem. Och det falska narrativet "åh, vi måste ta det lugnt och vika oss för facket" ledde indirekt till den så kallade "Saltsjöbadsandan", den stora svenska flatheten mot de som skriker högst och bråkar mest. En "saltsjöbadsanda" som får konsekvenser som i högsta grad plågar Sverige idag (alla vet väl vad jag menar med detta).
Det som hände var att en kommunistisk fackförening försökte ta över ett sågverk. Några av arbetarna ville inte vara med i facket och blev därför utsatta för hot och våld (de blev avklädda och misshandlade och tvingades lova att lämna Sandviken för att inte bli mördade). Sent omsider ingrep polisen till arbetarnas försvar, och de var förstärkta med militär eftersom kommunisterna utgjorde ett så stort hot.
En dag var den kommunistiska pöbeln på väg mot baracken där arbetarna bodde (det visste man eftersom vägen ifråga endast ledde till den boningen). Där hade polisen posterat sig eftersom de visste att kommunisterna skulle angripa arbetarna. Kommunisterna ställde till bråk och skott avlossades, först ett och därefter flera.
Utifrån detta försöker vänsterns propagandamakare spinna ett narrativ om att "facket står på arbetarnas sida" och "polisen och militären skjuter mot arbetare bara för att de försöker organisera sig fackligt" och "men facket hade ju musikinstrument och söndagsklänningar, så då måste de ju ha haft goda avsikter!". Så var det ju inte!
Vänstern hävdar att "ett av militärens skott träffade en kvinna som bara var där för att titta på". Jaha, så hur ska ni ha det, sköt de mot fackets bråkmakare eller sköt de mot befolkningen i allmänhet?
Den stora skandalen är att militären senare dömdes. Det ledde bl a till att militären svor att aldrig mer göra polisens jobb åt dem. Och det falska narrativet "åh, vi måste ta det lugnt och vika oss för facket" ledde indirekt till den så kallade "Saltsjöbadsandan", den stora svenska flatheten mot de som skriker högst och bråkar mest. En "saltsjöbadsanda" som får konsekvenser som i högsta grad plågar Sverige idag (alla vet väl vad jag menar med detta).
Nej, det var absolut inga lokala arbetare som hotades och misshandlades, utan det var inskeppade strejkbrytare. Ådalen hade vidare ingen större effekt på Saltsjöbadsavtalet, utan det var snarare ett resultat av de många olika strejkerna.
Militären lovade vidare inte att aldrig lösa polisiära uppgifter. Tvärtom så fortsatte polisen att lösa polisiära uppgifter och även när Palme var statsminister och sossarna började låtsas som att man hade varit på demonstranternas sida* och att försvaret inte fick lösa polisiära uppgifter, så planerade sossar att sätta in militär mot demonstranterna i Kiruna.
Samtidigt fick försvaret ut manualer om hur överflygning med stridsflyg och närvaro av stridsvagnar var ypperliga medel för att hantera våldsamma demonstrationer p.g.a. deras psykologiska verkan, medan handgranater beskrevs som olämpliga mot demonstranter p.g.a. risken för vådabekämpning av egen personal.
(*) Verkligheten är att S och LO centralt fördömde demonstrationerna och inte deltog vid begravningarna.