2026-08-07, 09:48
  #37
Medlem
För att invandring orsakar konflikt och konkurrens inom den ”lägsta” klassen. Fokus har flyttats från de egna rättigheterna till konflikt mot de nya ”inkräktarna ”.

Ni som snackar om Magdalena Andersson som skäl till detta verkar ha glömt ”Öppna era hjärtan” F.Reinfeldt.
Citera
2026-08-07, 09:59
  #38
Moderator
Pontiac-Garages avatar
Citat:
Ursprungligen postat av folkgemenskap
Varför har den svenska arbetarklassen blivit så passiv? Varför kräver inte folk sin rätt?

När man granskar den faktiska ekonomiska utvecklingen sedan 1970-talet blir det uppenbart att svenska löntagare har blivit utsatta för ett av historiens största rån och det utan att höja rösterna eller gå ut i strejk. Vi har matats med myten om att "det inte finns utrymme" för högre löner eller bättre villkor, samtidigt som vinster, direktörsbonusar och finansiell spekulation har slagit alla rekord.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om vad som faktiskt har hänt med resultatet av vårt arbete:

Löneandelsraset
Vanliga löntagares andel av förädlingsvärdet har rasat från ~70–73 % på 1970-talet till ~52–55 % idag (när topplöner rensats bort).
Enbart genom att återställa 1970-talets fördelning hade vanliga arbetare haft 30–35 % högre lön.

Rehn-Meidner-effekten sedan 1970-talet
Hade Folkhemmets modell med solidarisk lönepolitik, investeringsfonder och löntagarfonder fullföljts, hade strukturomvandlingen och investeringstvånget samtidigt drivit upp BNP med 15–25 %.

Slutresultatet i plånboken
Kombinationen av en större ekonomi och en rättvis fördelning innebär att lönerna idag hade legat 50–65 % högre i reella termer:

Kapitalet, finansiell spekulation och toppchefer har övertagit värden motsvarande över hälften av vanliga arbetares potentiella löneutrymme sedan 1970-talet.


Siffrorna visar att passivitet och anpassning har kostat svenska arbetare en förmögenhet. Att vädja till direktörers goda vilja eller hoppas på politiska nådebröd kommer aldrig att förändra maktbalansen. För att vända utvecklingen och kräva vår rättmätiga del av kakan krävs en återgång till det enda språk som kapitalägare faktiskt förstår: organiserad, kompromisslös styrka.

Den optimala nivån av kollektivism: Den organiserade motmakten
Den optimala kollektivismen är en oberoende och kompromisslös arbetarrörelse som fungerar som en oövervinnerlig motmakt mot kapitalägarna.

Total täckningsgrad och strikt klassolidaritet där ingen arbetare ställs utanför kollektivet, och inget företag tillåts operera utanför ramarna.

Återupprättad strikt blockadnorm där principen om att en arbetsplats utan avtal eller med lönedumpande villkor beläggs med omedelbar, total facklig blockad. Ingen kliver över stridslinjen.

Självorganiserande lokala kampkommittéer där Beslutsmakten flyttas från byråkratiska, centraliserade fackkontor tillbaka till fabriksgolven, byggena, skärmarna och servicelokalerna. Det är de som utför arbetet som sätter kraven.

Strategin för fullgod löneutveckling och reell maktförskjutning
För att lönerna ska hålla jämna steg med företagens vinster och VD-lönernas utveckling måste arbetarklassen sluta spela efter regeln att "löner bara får stiga i takt med inflationsmålet".

Traditionellt har facket i Sverige hållit tillbaka lönekraven genom den så kallade "märkeiseringen" för att gynna exportindustrin. För att ta del av vinsterna krävs att vi kopplar löneökningar direkt till vinst och produktivitet

Vinstdelningsklausuler i kollektivavtalen där grundlön + en direkt, avtalsfäst andel av företagets och sektorns faktiska vinstöverskott. Ökar vinsten och VD-bonusen med 20 %, ökar potten för arbetarna i motsvarande grad.

Veto mot oproportionerliga chefslöner där fackliga krav på ett lönetak där högsta chefen på ett företag inte får tjäna mer än ett visst multipel (t.ex. max 5–10 gånger) av den lägst betalda arbetaren i samma bolag.

Återinför Rehn-Meidner-modellens skarpa skarpsinnighet (och löntagarfonder)
Den svenska modellens mest radikala idé var löntagarfonderna i deras ursprungliga utformning (Ernst Wigforss och Rudolf Meidner):

En del av företagens vinster slussas systematiskt över till kollektiva fonder som styrs av arbetarna.
Över tid övergår ägandet av företagen successivt till löntagarna själva. Det stoppar kapitalflykt, minskar klyftan mellan kapital och arbete och gör att vinsterna automatiskt tillfaller dem som faktiskt producerar värdet.

Återta stridsrätten och använd sympatiåtgärder fullt ut
Kapitalet frukar bara en sak: risken för utebliven vinst.

Rensa bort inskränkningar i strejkrätten genom kamp mot lagstiftning som begränsar fackets möjlighet att ta strid.
Koordinerade storstrejker och sympatiåtgärder om ett företag vägrar ge skälig del av vinsten stängs inte bara det företaget ner, transport, el, städ och underleverantörer kopplas bort samtidigt tills kraven möts.

Arbetarklassen får aldrig den löneutveckling den förtjänar genom att be om den eller förlita sig på god vilja från ledningen.
Svaret är att bygga upp den organisatoriska styrkan där 100 % facklig anslutning, kompromisslös kollektiv handling och direkta krav på kapitalägandet gör det omöjligt för direktörer och aktieägare att plocka ut vinster utan att först ge arbetarna deras rättmätiga del.


Varför finner sig svenska arbetare i detta?

Varför råder det en sådan total politisk och facklig passivitet på fabriksgolven, kontoren och inom välfärden idag?

Har nyliberalismen lyckats så väl med sin hjärntvätt att folk på riktigt tror att en VD ska tjäna 60 industriarbetarlöner medan arbetare i de tunga yrkena slits ut i förtid?

Vad krävs för att arbetarklassen ska vakna ur sin dvala, kasta det tandlösa "märket" i papperskorgen och återigen bygga upp en motmakt som faktiskt kräver sin rätt?

Facken, vilka förväntas driva dessa frågor, har ju lagt sig platta idag. Det är ju på den nivån att facken anser att folk ska avstå från löneökningar för att inte spä på inflationen, dvs. facken har avsagt sig sitt ursprungliga uppdrag att kämpa för högre löner utan har helt plötsligt tagit på sig Riksbankens roll.

Folk själva kan inte göra så mycket utan facket. Och är facket ointresserade av att jobba för högre löner så blir det så här.
Citera
2026-08-07, 10:00
  #39
Medlem
grey.eagles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av folkgemenskap
När du är rädd för att "få det värre" och därför inte vågar kräva vad du har rätt till, har du redan gett aktieägarna frikort att sänka dina villkor ytterligare. Passivitet garanterar försämringar.

Organisera fikabordet: Börja prata öppet om löner, villkor och arbetsmiljö med kollegorna. Chefer vinner på att lön och avtal hålls hemligt och individuellt; arbetare vinner på transparens.

Minska tempot kollektivt (Maskning): Om arbetsgivaren skär ner på personal eller höjer kraven utan kompensation, gå ihop och håll ett gemensamt, rimligt arbetstempo. Om alla vägrar stressa förlorar chefen sitt påtryckningsmedel.

Rikta kraven uppåt tillsammans: Gå inte ensam till lönesamtalet. Ställ gemensamma krav som avdelning eller skift. Det är betydligt svårare att sparka eller ignorera en hel arbetsgrupp än en enskild "gnällig" anställd.

Rösta bort passiva ombud: Använd medlemsmötena för att välja in kollegor som faktiskt vågar ta strid och som arbetar kvar på golvet.

Driv frågor nerifrån och upp: Kräv att klubben ska driva lokala stridsfrågor framför centrala riktlinjer. Ställ krav på att fackavgifterna ska gå till lokala strejkkassor och medlemsstöd, inte till pamplöner eller PR-kampanjer i Stockholm.

Om de etablerade LO- eller TCO-förbunden vägrar agera finns det alternativ som bygger på direktstyre utan pampar:

Fristående fackföreningar: Organisationer som SAC Syndikalisterna eller Hamnarbetarförbundet styrs helt av medlemmarna själva, har inga politiska kopplingar och saknar toppstyrda byråkratier.

Vild organisering: Skapa egna nätverk över arbetsplatsgränser inom samma bransch (t.ex. inom transport, vård eller bygg) för att stötta varandra vid konflikter, oavsett vad centralorganisationerna säger.

Kapitalet är organiserat över hela branscher, det måste arbetare också vara.

Bygg nätverk mellan kontor och golv: Bryt upp delningen mellan tjänstemän och industriarbetare på samma företag. När båda grupperna ställer gemensamma krav rörande t.ex. övertid eller arbetsmiljö kollapsar ledningens splittringstaktik.

Solidaritet i praktiken: Stötta kollegor på andra företag som hamnar i konflikt genom insamlingar, synlighet och vägran att utföra övertid som kompenserar för blockerade arbetsplatser.



Ingen föreslår 70-talets löne-inflationsspiraler. Men sedan 1990-talet har svenska arbetare blivit mångdubbelt mer produktiva tack vare teknik och effektivisering. Vinsten från den produktiviteten har inte gått till löner eller billigare produkter, utan direkt till skiftade vinstmarginaler, aktieutdelningar och skyhöga chefslöner.

Sverige har aldrig kunnat konkurrera med låglöneländer genom att dumpa arbetarnas villkor, utan genom hög kompetens, automation och kvalitet. Att påstå att företag kollapsar om arbetarna får en rättvis del av kakan är en gammal skrämseltaktik.



Känslan av att vara avfärdad som "privilegierad" eller "toxisk" samtidigt som man sliter i ett tungt, riskfyllt yrke är en högst reell erfarenhet. Det är ingen fiktiv känsla, det är en följd av att delar av debatten förskjutits från hård ekonomisk verklighet till akademisk posering.

Kapitalägare och politiker behövde inte uppfinna dessa kulturella klyftor från grunden, de behövde bara elda under dem. Så länge industriarbetaren är förbannad på "akademikern på kontoret" och akademikern ser ned på "arbetaren i glesbygden", kommer de aldrig att gå samman och kräva sin gemensamma andel av produktiviteten.

Erkänn ilskan, skifta fokus: Bekräfta problemet med elitistisk identitetspolitik, men vrid direkt samtalet mot det alla delar: lön, trygghet och arbetstid.

Prata villkor, inte värderingar: Låt olika yrkesgrupper mötas kring konkreta vardagsfrågor på jobbet istället för kulturkrigets åsiktsfällor.

Kräv kärnuppdraget: Tvinga fack och politiker att sluta posera och istället leverera bättre arbetsmiljö, pensioner och förhandlingsrätt.
Du verkar vara extremt dåligt insatt i hur världsekonomin fungerar, extremt.
Se bara Trumps tullar, tycker du dem är bra för Sverige? Är dem bra för USA? För de är till för just Amerikanske arbetaren, så att de kan ha ett jobb att gå till.
Du verkar helt utanför verkligheten.
Citera
2026-08-07, 10:25
  #40
Medlem
grey.eagles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av knarkmamma

Jämfört med vården där man hela tiden har "ja... om inte jag jobbar ett pass till så kanske patienter dör och mina kollegor får springa fortare" i bakhuvudet. Och att personal inom vården bryter mot arbetstidslagen, veckovila och dygnsvila, händer hela tiden. Varje dag. Regioner betalar viten efter viten för att dom brutit mot detta. Eller arbetsplatser som tillämpar direkt hälsofarlig schemaläggning som ALDRIG hade accepterats inom industrin. Fast man vet att det är ohälsosamt då den anställde får noll återhämtning. Eller minutstyrningen inom hemtjänsten, där det på minuten är beräknat hur länge du får vara hos en brukare, och sen ska du ta dig på 2 minuter till nästa brukare som är fyra kilometer därifrån. Och dom här jobben utförs med en enorm konstant samvetsstress hos personalen.

Problemet med jobben inom offentlig sektor med pissarbetsmiljö, pissvillkor och pisslöner är att en majoritet av svenska befolkningen under 20 år röstat för skattesänkningar. (Att folk sen har mage att gnälla på att saker och ting inte fungerar, men det är en annan diskussion).

Om de anställda inom offentlig sektor organiserat sig på riktigt, där har du kraften i en del av arbetarklassen idag. Problemet är bara att om dom väl gör det och börjar sätta ner foten kring sin arbetsmiljö, schemaläggning, inhopp, pusslande osv (för det är inte lönen som är huvudproblemet där, visst, många förtjänar bättre betalt, men prio ett för dom yrkena är bättre arbetsmiljö, fler kollegor, och mer makt över sin arbetssituation). Då kommer patienter och brukare fara illa och i värsta fall dö. Det är just därför dom inte organiserar sig och börjar protestera. (Att kommuner och regioner är väl medvetna om detta gör det ännu fulare, det är också därför arbetsgivare kunnat pressa situationen så långt åt fel håll).

Så vad tycker du om Ylva Thörn?
Måste bara läggs till bedragaren Vanja Lundby Wedin
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/tog-kommunal-verkligen-fajten
__________________
Senast redigerad av grey.eagle 2026-08-07 kl. 10:34.
Citera
2026-08-07, 10:45
  #41
Medlem
GustavAdams avatar
Citat:
Ursprungligen postat av folkgemenskap
Trötthet på arbetsplatsen är ofta bortträngd ilska. Skammen över att känna sig otillräcklig gör dig passiv. När du slutar rikta ilskan inåt mot dig själv och istället riktar den utåt mot de faktiska orsakerna orimliga krav, urholkad lön, dåliga villkor, förvandlas förlamande trötthet till ren bränsle.

Riktig maskulinitet handlar inte om att bita ihop i tysthet och låta sig utnyttjas tills kroppen går sönder. Det handlar om gränssättning, beskydd och stoicism. Att vägra acceptera att bli klämd på sin tid, sin hälsa och sin värdighet är den ultimata maskulina handlingen. Det handlar om att resa ryggraden och säga: "Här går gränsen, hit men inte längre."

Så länge du ser dig själv som ett offer för chefens scheman eller ekonomins svängningar är du maktlös. När du mentalt beslutar dig för att du är en aktör som kan påverka din situation, även i det lilla så föds modet.

Härskarteknikens starkaste vapen är att få dig att tro att du är ensam med din maktlöshet. När du börjar prata öppet med dina kollegor upptäcker du att alla bär på samma raseri. När den enskildes rädsla möter andras erfarenheter raderas skammen och ersätts av en gemensam styrka.

En ensam arbetare som ställer krav uppfattas som "besvärlig" och riskerar att krossas. Men när gruppen agerar som en enhet skiftar psykologin helt, rädslan byter sida och hamnar hos ledningen. Den mentala styrkan i en grupp som står rygg mot rygg skapar en oövervinnerlig känsla av brödraskap och legitimitet.

När striden inte längre bara handlar om din egen plånbok, utan om att skydda dina kollegor, din familj och framtida generationers villkor, blir stridsviljan outtröttlig. Det är då psykologin går från privat överlevnad till kollektiv makt.



Göran Persson hade rätt: den som står i skuld är inte fri. Belåningen har effektivt bundit arbetare vid masten. Men skuldchocken som pågår just nu är också gnistan som spräcker illusionen. När räntor och priser äter upp marginalerna tvingas folk inse att deras "välstånd" bara var lånta pengar. Baksmällan föder en ny, hård verklighetsuppfattning.

Myten om att förändring kräver blodiga revolutioner gör folk passiva. Gruvarbetarna 1969 offrade inte sina liv, de byggde en solidaritetskassa, litade på varandra och vägrade flytta på sig. Dagens motdrag handlar om att bygga mikro-tryggheter: lokala strejkkassor, tvärfackliga nätverk och att dra ner på den individuella konsumtionshetsen för att göra sig mindre sårbara för chefen och banken.

Bygg tillit på din egen arbetsplats genom att ställa upp för kollegorna i de små frågorna först. Förtroende byggs genom handling i vardagen.



Automation har ökat arbetarens värde, inte minskat det.

Vård, skola, omsorg och infrastruktur är inte bekväma hittepå-jobb, det är själva förutsättningen för att den privata industrin överhuvudtaget ska fungera. Utan fungerande vägar, frisk arbetskraft och barnomsorg kan inga robotar i världen rädda ett företag. Det är en ren värdeskapande grundbult.

Personalägda företag, kooperativ och arbetarstyrda fabriker (från Mondragon i Spanien till svenska kooperativ) har ofta högre produktivitet och bättre överlevnadsgrad än riskkapitalägda bolag. Kapitalägaren tillför pengar – arbetarna tillför kunskapen om hur produktionen faktiskt fungerar.

"Problemet är inte att arbetarna saknar kunskap, de kör ju redan hela verksamheten varje dag. Problemet är att bankerna aldrig lånar ut miljarder till ett arbetarkooperativ. Riskkapitalister investerar bara där pengar ger rösträtt och makt. Kapitalsystemet är byggd för att göda ägare, inte för att släppa in dem som faktiskt utför jobbet."

Kollektivt ägda banker som inte har som främsta uppgift att pungslå låntagarna så mycket det bara går, kanske skulle kunna vara en väg ut ur dilemmat med västvärldens snedvrida ekonomiska egendomsfördelning?
Fast det lär väl storkapitalet aldrig tillåta.
Det är ju inte ens tillåtet att bilda aktieklubbar som samlar medlemsavgifter och samlat köper aktier.
Så varför skulle storkapitalet tillåta banker som har som främsta uppgift att serva låntagarna och inte ägarna?

Du nämner att kooperativ i flera fall fungerar bättre än kommunala och företagsägda verksamheter.
Jag är för dåligt påläst här, men i mitt sinne så brottas de flesta kooperativ med sviktande ekonomi.
Citera
2026-08-07, 10:49
  #42
Medlem
Ajogens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av folkgemenskap
Varför har den svenska arbetarklassen blivit så passiv? Varför kräver inte folk sin rätt?

När man granskar den faktiska ekonomiska utvecklingen sedan 1970-talet blir det uppenbart att svenska löntagare har blivit utsatta för ett av historiens största rån och det utan att höja rösterna eller gå ut i strejk. Vi har matats med myten om att "det inte finns utrymme" för högre löner eller bättre villkor, samtidigt som vinster, direktörsbonusar och finansiell spekulation har slagit alla rekord.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om vad som faktiskt har hänt med resultatet av vårt arbete:

Löneandelsraset
Vanliga löntagares andel av förädlingsvärdet har rasat från ~70–73 % på 1970-talet till ~52–55 % idag (när topplöner rensats bort).
Enbart genom att återställa 1970-talets fördelning hade vanliga arbetare haft 30–35 % högre lön.

Rehn-Meidner-effekten sedan 1970-talet
Hade Folkhemmets modell med solidarisk lönepolitik, investeringsfonder och löntagarfonder fullföljts, hade strukturomvandlingen och investeringstvånget samtidigt drivit upp BNP med 15–25 %.

Slutresultatet i plånboken
Kombinationen av en större ekonomi och en rättvis fördelning innebär att lönerna idag hade legat 50–65 % högre i reella termer:

Kapitalet, finansiell spekulation och toppchefer har övertagit värden motsvarande över hälften av vanliga arbetares potentiella löneutrymme sedan 1970-talet.


Siffrorna visar att passivitet och anpassning har kostat svenska arbetare en förmögenhet. Att vädja till direktörers goda vilja eller hoppas på politiska nådebröd kommer aldrig att förändra maktbalansen. För att vända utvecklingen och kräva vår rättmätiga del av kakan krävs en återgång till det enda språk som kapitalägare faktiskt förstår: organiserad, kompromisslös styrka.

Den optimala nivån av kollektivism: Den organiserade motmakten
Den optimala kollektivismen är en oberoende och kompromisslös arbetarrörelse som fungerar som en oövervinnerlig motmakt mot kapitalägarna.

Total täckningsgrad och strikt klassolidaritet där ingen arbetare ställs utanför kollektivet, och inget företag tillåts operera utanför ramarna.

Återupprättad strikt blockadnorm där principen om att en arbetsplats utan avtal eller med lönedumpande villkor beläggs med omedelbar, total facklig blockad. Ingen kliver över stridslinjen.

Självorganiserande lokala kampkommittéer där Beslutsmakten flyttas från byråkratiska, centraliserade fackkontor tillbaka till fabriksgolven, byggena, skärmarna och servicelokalerna. Det är de som utför arbetet som sätter kraven.

Strategin för fullgod löneutveckling och reell maktförskjutning
För att lönerna ska hålla jämna steg med företagens vinster och VD-lönernas utveckling måste arbetarklassen sluta spela efter regeln att "löner bara får stiga i takt med inflationsmålet".

Traditionellt har facket i Sverige hållit tillbaka lönekraven genom den så kallade "märkeiseringen" för att gynna exportindustrin. För att ta del av vinsterna krävs att vi kopplar löneökningar direkt till vinst och produktivitet

Vinstdelningsklausuler i kollektivavtalen där grundlön + en direkt, avtalsfäst andel av företagets och sektorns faktiska vinstöverskott. Ökar vinsten och VD-bonusen med 20 %, ökar potten för arbetarna i motsvarande grad.

Veto mot oproportionerliga chefslöner där fackliga krav på ett lönetak där högsta chefen på ett företag inte får tjäna mer än ett visst multipel (t.ex. max 5–10 gånger) av den lägst betalda arbetaren i samma bolag.

Återinför Rehn-Meidner-modellens skarpa skarpsinnighet (och löntagarfonder)
Den svenska modellens mest radikala idé var löntagarfonderna i deras ursprungliga utformning (Ernst Wigforss och Rudolf Meidner):

En del av företagens vinster slussas systematiskt över till kollektiva fonder som styrs av arbetarna.
Över tid övergår ägandet av företagen successivt till löntagarna själva. Det stoppar kapitalflykt, minskar klyftan mellan kapital och arbete och gör att vinsterna automatiskt tillfaller dem som faktiskt producerar värdet.

Återta stridsrätten och använd sympatiåtgärder fullt ut
Kapitalet frukar bara en sak: risken för utebliven vinst.

Rensa bort inskränkningar i strejkrätten genom kamp mot lagstiftning som begränsar fackets möjlighet att ta strid.
Koordinerade storstrejker och sympatiåtgärder om ett företag vägrar ge skälig del av vinsten stängs inte bara det företaget ner, transport, el, städ och underleverantörer kopplas bort samtidigt tills kraven möts.

Arbetarklassen får aldrig den löneutveckling den förtjänar genom att be om den eller förlita sig på god vilja från ledningen.
Svaret är att bygga upp den organisatoriska styrkan där 100 % facklig anslutning, kompromisslös kollektiv handling och direkta krav på kapitalägandet gör det omöjligt för direktörer och aktieägare att plocka ut vinster utan att först ge arbetarna deras rättmätiga del.


Varför finner sig svenska arbetare i detta?

Varför råder det en sådan total politisk och facklig passivitet på fabriksgolven, kontoren och inom välfärden idag?

Har nyliberalismen lyckats så väl med sin hjärntvätt att folk på riktigt tror att en VD ska tjäna 60 industriarbetarlöner medan arbetare i de tunga yrkena slits ut i förtid?

Vad krävs för att arbetarklassen ska vakna ur sin dvala, kasta det tandlösa "märket" i papperskorgen och återigen bygga upp en motmakt som faktiskt kräver sin rätt?
Man flytta ut industrin och flytta in in folk som inte har samhörighet till samhället och på så vis undergrävt facken.
Citera
2026-08-07, 11:04
  #43
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tissetiss
Förklara vad du menar med att " Kanalisera ut arbetet till anhöriga som kan göra det betydligt billigare och bättre ". Vilka jobb då menar du och hur tänker du att det ska gå till?

Anhöriga kan delvis ta över hemtjänsten och äldrevårdens arbete om man får en rimlig ersättning. Anhöriga har ofta ett större intresse och förståelse kring den anhöriges behov.

Sker ju t ex delvis genom personlig assistans idag.
Citera
2026-08-07, 11:09
  #44
Medlem
hakro807s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av grey.eagle
Varför inte bara höja alla löner med 1500%. Men vem ska betala?
De som idag plockar ut det av arbetarna skapade mervärdet, dvs den kapitalägande klassen. Det handlar inte om att bara höja alla nominella löner utan om att omfördela det befintliga kapitalet. Ska ansträngning löna sig? Absolut, men hur mycket hårdare jobbar egentligen en VD gentemot någon som tvingas till skiftgång och återkommande övertid för att få ekonomin att gå ihop?
Citera
2026-08-07, 11:18
  #45
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vill.Ha.Den.I.2an
Behövs det en uppsats för att fråga detta?

Svensson sitter i skiten, vi saknar påtryckningsmedel. Maggan har tagit hit beredskapsreserven, spelar ingen roll om allt går ner i toan, maggan och alla krösus-sorkare har redan skiftat ut tillräckligt med stålar ut ur landet och skrivit sig i monaco.

Nu var det väl i och för sig Moderaterna som tog hit beredskapsreserven med målet att krossa välfördsstaten genom överbelastning.
Citera
2026-08-07, 12:38
  #46
Medlem
Visst borde det finnas utrymme för större löneökningar i vissa branscher som verkligen hamnat efter. Vi borde väl kunna ha samma löner som i Norge eller Danmark?

Finns det någon rimlig anledning till att Sverige är Nordens låglöneland? (förutom möjligen Finland i en del fall).

Dags för generalstrejk. Men alldeles för många är inte med i facket så strejkkassan håller inte allt för länge.
Citera
2026-08-07, 12:51
  #47
Medlem
george.sthlms avatar
Herregud vilket överspänt och högtravande dravel !

Har TS totalt missat att sverige är en del av EU sedan 1995 ?

Om bara en bråkdel av det som han skissar upp som lösning skulle den lilla spillran av svensk
industri ha flyttat till Polen, Tjeckien, Slovakien m.m. för 20 år sedan.

Ingen är tvingad att ha kvar sin produktionsanläggning i landet. Vi har fri rörlighet.

Det är ju därför E4:an dagligen är fylld av Polska långtradare fyllda med gods och varor som
tidigare producerats i Småland och annorstädes.
Citera
2026-08-07, 12:56
  #48
Medlem
george.sthlms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Firrex
Visst borde det finnas utrymme för större löneökningar i vissa branscher som verkligen hamnat efter. Vi borde väl kunna ha samma löner som i Norge eller Danmark?

Finns det någon rimlig anledning till att Sverige är Nordens låglöneland? (förutom möjligen Finland i en del fall).

Dags för generalstrejk. Men alldeles för många är inte med i facket så strejkkassan håller inte allt för länge.

Ja, om du avskaffar arbetsgivaravgiften. Då får du 31 % löneökning
Danmark har ingen arbetsgivaravgift utan den anställde betalar själv in 8 % av lönen i AM bidrag.

Norge har allt från noll till 14 % beroende på vart du jobbar. Oslo 14 % Tromsö 0 %

Inget land har 31 % som sverige.
Arbetgivarna skiter i om det är lön eller skatt som betalas. Allt är en lönekostnad.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in