Nyanställd fick sparken pga. ångestanfall - arbetsgivaren anmäls till DO

Tyckte du att det var schysst att ingen kom och välkomnade personen?

Chefen kände till personalens problem, och hade anställt henne. Nu tycker jag att man som ny alltid ska få någon som visar till omklädningsrum, toalett, avdelning man ska vara på med mera, och extra viktigt när personen och chefen har pratat om problemen hon har.

Där jag arbetar har man en handledare ett par dagar. Chefen har bestämt tid och plats när handledaren och den nya ska träffas. Därefter går de igenom ett protokoll med allt från arbetsuppgifter och fixar inlogg till alla system till hur man gör om brandlarmet går, och kryssar av.

Ja det var inte alls bra. Ett cp-företag verkar det vara. Men det rättfärdigar inte ett den anställde får ångestattack...

Personen hade berättat för chefen att hon kunde få sådana. Och han anställde henne.

Vi kan inte långtidsjukskriva alla som har minsta diagnos, det skulle inte gynna vare sig dig, mig eller personen ifråga. Möjligt att just det här arbetet inte fungerade för henne, men då har chefen gjort fel som anställt henne.

Dock, jag tror inte att vi fått veta riktigt allt.

Detta låter inte som "minsta diagnos". Att få ångest till denna grad för detta.. Det kräver KBT-behandling och medicinering innan personen kommer på tanken att börja arbeta. Vilken arbetsgivare vill ha en odugling som anställd?

Den anställde hade garanterat varit mildare i sin framtoning än sanningen kring ångesten. Annars hade chefen inte anställt fanskapet.

Personen ska ha blivit ignorerad och då fått ångestattack. Hmm..skulle säga att det framkommer för dåligt i artikeln HUR personen blev ignorerad. Är det en enda person som ignorerat den nyanställde pga att den personen hade bråttom att utföra saker på arbetsplatsen, eller är det 3-4 personer som ignorerat ovänligt och inte haft något för sig. Inom vården, likt många andra arbetsplatser, är det sånt tempo så du kan inte alltid förvänta dig att bli hörd. Dessutom ska du ofta tappa ifrån eller också behöva hjälpa en medarbetare som ofta får ångestattacker. Det blir inget bra. Sen kan jag hålla med om att man bör ha en person som stödjer och välkomnar när man börjar sitt arbete. Reagerar lite över att personen behöver några minuter för att samla sig. Rimligen, första dagen man är på ett nytt jobb, inte minst då man har denna ångestproblematik, så är man på plats en halvtimme innan minst. Det borde gett den anställde tid att hantera det hela utan att ringa chefen. Det kan väl också vara så här att chefen tänker att medarbetare tvingas arbeta vårdande mot denna kollega och ständigt stryka medhårs och vara extremt empatisk, vilket tar bort fokus från de som de är satta att vårda. Det blir en nervös stämning kollegor emellan. Det kan inte vara meningen att man måste använda silkesvantar hela tiden. Har du t ex 2 stycken sängliggandes som trycker på larmknappar och du går ifrån denna medarbetare som får en panikattack för denne känner sig ignorerad, ja va F..funkar inte. Det är mycket stress inom vården så du måste kunna lita på att din medarbetare presterar. Kanske är det som att chefen trodde det var under väldig press som personen fick ångestattack. Å hade en betydligt hårdare skala på när det händer. Å med facit nu insåg att oj, här kommer det nog bli minst 10 ångestattacker i veckan. Inte de max 1-2 i månaden jag trodde.

Det här är inte menar som ett påhopp men du tycks inte vara insatt i hur ångest fungerar och påverkar en person. Därtill är människan ung och kanske inte varit i arbetslivet förut, lite omtanke och ett varmt välkomnande kunde vara allt som behövdes och att få en sådan möjlighet är precis det som kan hjälpa någon att överkomma sin ångest.

Ett sådant bemötande första dagen kan upplevas som ett trauma. Det kanske låter fånigt i dina starka öron men det är verkligheten för många människor som är fina och produktiva samt har mycket att ge tillbaka. Är man stark så kan man vara snäll, det kostar inget.

Transparensen och kommunikationen redan under rekryteringsprocessen tyder på att arbetstagaren redan inlett KBT och försökt hitta strategier för att läka. Försök lyfta blicken och sätta dig in i ett mer medmänsligt perspektiv, det kommer inte skada dig, jag lovar.

Det finns två delar här, dels att den anställde fick en ångesattack, något den hade förvarnat om. Dels ett jävligt taskigt bemötande till en ny arbetsplats.

Skulle du uppskatta att komma till en ny arbetsplats utan att någon ens berättar var du ska klä om eller vad du ska göra där? Ingen som ger dig inlogg till dess system, ingen som säger var du kan gå och kissa eller var du kan äta din lunch? Om det som står i ts stämmer så känner jag att kvinnan borde vara tacksam över att inte behöva fortsätta på den arbetsplatsen.

Låter lite väl hårt att sparka någon för att hen inte hittat till omklädningsrummet i tid första dagen. Empati är visst ute numer.

Det sjuka är att ett flertal i tråden anser det är okej.

Att medge sina fel och brister för en chef menar du? Nej det är aldrig smart. Förhoppningsvis lärde sig hen det nu.

Nu anställde chefen henne efter att hon hade berättat om sina brister. Chefen hade då möjligheten att tacka nej till hennes anställning, men nu gjorde hen inte det.

Alltså var det inte negativt att berätta om sånt för chefen. Att sedan chefen inte fattade är en helt annan sak.

För övrigt handlade inte det du svarade på om det. Du kan klicka på pilen i det citerade för att följa bakåt för att förstå vad du svarat på och se vad jag har skrivit.

Korrekt agerande.
Provanställning används för att prova om den anställde fungerar i olika situationer.

Första 6 månader ska man göra over and beyond. Du ska inte ens vara hemma om du inte är oerhört riktigt sjuk. Du ska visa engagemang, kämpaglöd och visa att du är rätt kandidat. Arbetsgivaren har en skyldighet att använda provanställning för att prova kandidaten.

Om den anställde redan första dagen visar tecken på problem ska provanställningen upphöra omedelbart och ge någon annan chansen som inte sätter kollegor i skiten och kan hantera jobbet utan panikattacker.

Helt korrekt!
Personen ska inte ha bidrag eller tröst.
Vi har för många "unika snöflingor" i sverige.
Personen ska skärpa sig och lära sig hantera situationer. Punkt!