Dry martini.

Okej. Tack för tipset. Jag ger den en chans till, sen ger jag upp.
Vissa grejor lär man sig väl aldrig tycka om. Som grönmögelost ungefär, det bara funkar inte för mig

För den Martini-intresserade kan jag verkligen rekommendera detta inlägg: http://www.antondilber.se/drinkar/dry-martini/

Skrivet av en riktig mixologi-nörd så kvalitativ läsning är att vänta!

Bra läsning. Tack för länken!

Jag gillar mina Dry:s kring 3:2 och har blivit utsatt för mycket näthat för det främst från "Hemingways" som gillar sina kylda Gins.

Jag har (trots den tidiga timmen) laborerat med Dry Martini vs Gibson.

Kan jag ha kommit på en ny drink månne?
Dryson
Gibtini
Dribson

I alla fall,
Blanda Dry Martini och Gibson med 1:1 förhållande.
Dvs, en Draja med både oliver och syltlök.

Nobels drinkpris nästa?
Dags att börja fila på tacktalet...

Dry Margi?

En "klassisk" Dry Martini hade väl i princip 1:1 förhållande? Vad det blir rent namnmässigt om man slänger i både oliver och syltlök vet jag däremot inte

Vad säger du om att få dry martini serverad så här? Noilly Prat i kylt glas och Bombay Sapphire på is bredvid. Mellan glasflaskorna med gin låg oliver på pinne som jag rörde med den när jag hällt ur flaskan i glaset. Måtten var nog 50/50, slog som absint och var jättegod och inte annorlunda än den 2:a i baren. Skulle jag gjort på annat sätt vid bordet?

Det blir dessvärre inte särskilt torrt om det är 50/50.
Skulle tippa på att tanken egentligen var att gästerna själva skulle hälla ut vermouthen då den bara är till för att "sätta sig" på väggarna i glaset. Slår du sedan på gin och rör med pinnen med oliver blir det mer än nog för att den ska bli torr. Om Oliverna inte är ordentligt avsköljda blir den dessutom "dirty" när du rör.

Men med det serveringsupplägget ges det en hel del frihet till gäster så att de kan få svänga ihop en drya som passar dem personligen i stället för något som kanske bara vissa gillar. Det är ju trevligt att få både oliver och zest för att kunna välja själv, precis som med mängden vermouth.

Många gäster uppskattar när saker och ting serveras på alternativa sätt och det kan väl vara trevligt för den som det passar för. För egen del är jag hyfsat konservativ när det kommer till klassikerna.

För drygt 20 år sedan var det lite lätt halvtrendigt på många krogar ett tag att ha glas och gin i frysen och vermouth i en sprayflaska. Det var bara att ta ut glaset och spriten ur frysen. Spraya lite vermouth i glaset och sedan hälla på spriten. Då blir det bara några droppar vermouth och typ 99,5% gin. Sedan var det bara att garnera efter gästens önskemål.

Själv rör jag helst en drya; oavsett om det är till mig själv eller någon annan. Det känns mer "rätt" för mig, men var och en gör som h*n vill.

Is i rörglas. Stänk vermouth i glaset med så torr is som möjligt. Rör ett varv eller två och slå sedan ut det som fortfarande flyter men inte isen. Det räcker gott och väl med den mängd vermouth som är kvar i rörglaset och "satt sig" på isen. Sedan i med gin och rör till den är väl kyld. Sila (Dubbelsila om det känns bäst.) i ett väl kylt Martiniglas (Hur man kyler glaset finns det flera exempel på.) och sedan garnera efter tycke och smak.

Att du tyckte om det och det passade dig är det viktigaste. Vad andra tycker är egentligen inte så noga.

Nu fick jag Aha! här men är inte helt säker, ska fråga nästa gång. Glasen sprayades innan de ställdes på bordet. Han måste ha hällt upp i glasen ur glasflaskorna men att jag missade det, för jag tror mer på 99,5 än 50%.

Ja, det var snyggt och kul att blanda själv. Lät zesten vara men får prova. Om du skriver igen. Använder du zest? Vid vilket förhållande blir skakandet teater? Jag rörde rent gin ungefär.

Jag har en teori om varför vissa avskyr vermouth i martinis. Det beror enligt mig på att vermouth har "fel" hållbarhet, så de flesta hamnar i en sits där de har vermouth som blivit dålig, och minns inte när den smakade bra. Om en person köper en flaska vin och dricker ett glas ur den, sedan en vecka senare så smakar de och vinet har blivit dåligt. Då är det färskt i minnet och de lär sig att vin ska drickas 2-3 dagar från att flaskan öppnats. Om en person köper en starksprit så som en rom, så kan de öppna den och ha den i år i skafferiet utan så speciellt mycket förändring.

Vermouth däremot är ett vin med tillsatt sprit och kryddning, vilket gör att det håller ungefär 2-3 månader från att man öppnat flaskan, sedan blir det inte alls gott. Nästan alla som köper en flaska vermouth öppnar den, dricker lite (t.ex. i en martini) sedan om några veckor dricker de lite till av den och den smakar fortfarande gott. Då inbillar de sig att vermouth funkar som starksprit och låter den stå 2-3 år i skafferiet. När de sedan 2-3 år senare blandar en martini med sin halvfulla flaska vermouth som stått i skafferiet så smakar de så illa att de börjar citera Churchill och hans hat mot vermouth.

Vermouth-hatarna är dock inte det värsta som hänt denna ädla dryckesblandning. Det värsta är vodka-martini-drickarna. Det enda man uppnår med att byta ut gin mot vodka är att ta bort smak från sin martini. Vodka är bara gin utan någon kryddning. Tänk om någon kock skulle introducera en ny version av gulaschsoppa där tvisten var att deras recept var ett traditionellt ungerskt recept, men de hade tagit bort paprikan och alla andra kryddor.

Här är mitt martinirecept:

1 del Noilly Prat
8 delar Tanqueray
Nocellaraoliver

Lägg en oliv i varje glas. Skölj inte oliverna, men häll inte heller på någon olivspad. Rätt mängd olivspad är det som finns på oliven när den lyfts ur burken. Häll gin och vermouth över is och rör det i 45 sekunder. Häll upp i glasen och servera direkt.

Personligen vill jag ha oliv och inte zest, men när jag jobbade som bartender hände det ibland att gästerna ville ha zest i stället. Framförallt när jag jobbade utomlands och hade amerikanska gäster eller äldre brittiska var det inte extremt ovanligt.

När fokus ligger på uppvisning av beredningen av drycken på bekostnad av själva slutprodukten tycker jag att det gått över gränsen. Exempelvis när man valt att lägga ner tid och energi på att det ska se häftigt eller annorlunda ut när någon blandar till en drya men denne använder produkter som skulle kunna varit av högre kvalitet eller motsvarande.

Att jobba snyggt, prydligt och effektivt ser jag som ett plus. Flairing och allsköns liknande ser jag som negativt. Om inte momentet förhöjer slutprodukten ser jag det som onödigt effektsökeri som helst skulle uteslutas.

Snarare skala av allt överflödigt än att lägga till en massa nonsens.

Men med det inte sagt att det är fel att skapa alternativa upplevelser för gästerna om detta förhöjer helheten för dem.

Dry Martini är väl en av de drinkar som folk försökt mest med att få till nya sätt att servera och preparera, men oavsett vad är det fortfarande ändå det klassiska upplägget de flesta förväntar sig och det är något som håller än.

Fick googla flaring ; ) håller helt med. Tänkte på varför bartendern skakade min nästa dry martini som smakade lika starkt som den första, som jag tror var 0,5/9,5. Nu när jag läst tråden förstår jag finessen och hur exakt man kan gilla att göra den. Receptet nedan och ditt tidigare tror jag är i min smak men jag har aldrig gjort den hemma.


Det här låter exakt-gott. Den vill jag ha i ett kallt, lågt brett Y-glas med tunna sköra kanter.