Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Mårtens flickvän ändrade sig och ville inte dricka te. Hon var för trött.

När Lisbeth höll med blev det inget te.

T9593-A.

Någon bra förklaring på att Tensonmannen har händerna i fickorna? Björkman hade tjocka handskar.

Ingenjör Björkmans berömda jacka hade ovanligt stora fickor.

De syns bäst på den frontala helbilden.

Inte bara Fauzzi såg att Björkman hade händerna i fickorna. Även den här donnan.

Att Björkman hade händerna i fickorna fick jackan att se längre ut än på polisens foton.

Han har även varit i kontakt med Anders Delsborn och Mårten Palme. Med den förstnämnde blev det kalla handen, Delsborn vill inte prata om händelsen längre. Gällande Mårten tycks det ha varit nära till att det blev av, men Mårten drog sig ur.

Intressant intervju med Delsborn förresten, då han ibland är på tapeten:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5VROWz/han-pratade-med-skytten

År 2013 uppger han att det är de första uppgifterna som är de riktiga.

"Paret Palme pratade med mördaren före mordet.

Det uppgav taxichauffören som larmade polisen efter att ha bevittnat ­mordet – och i dag säger han till Aftonbladet:

– Jag står fortfarande bakom det jag säger i förhören."

I den tidiga radiointervjun med Adaktusson från mordnatten uttrycker han sig kanske inte lika säker dock.
"Om dom sen pratade med varandra eller vad dom gör, det uppfattade jag inte, men jag ser att det står tre personer där i alla fall."

Och vidare är det ju så att andra vittnen talar om en GM som kommer upp bakom. (AB och IM)
Men framförallt är det väl Lisbeths vittnesmål som helt motsäger "ett samtal ".
Det är inte heller direkt enkelt att förena med Delsborns uppfattning av positionerna på de 3 personerna. (Se rekonstruktionsbilderna)

Att Delsborn sedan blivit mer säker på sin uppfattning är väl naturligt. Han har nog spelat upp sina minnesbilder gång på gång.

Sammantaget anser jag det lutar mer åt att inget samtal förekommit.
Man behöver i annat fall ha en "bra" förklaring till Lisbeths uppgifter.

Att Delsborn uppgav i en intervju 2013 (27 år efter mordet) att han står för han han sa i förhören förändrar inget. Det är uppenbart att samtalen med journalister på mordplatsen påverkade mordnattens förhör, att Delsborn dementerade att han såg ett samtal (i Dagens Eko och Aktuellt dagen efter mordet) och att andra förhöret den 14 mars inte nämner ett samtal. Att Delsborn inte såg ett samtal är ännu tydligare i vittnesmålen i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt 1989.

Det finns inget stöd för ett samtal i andra förhör.

Citatet (som tillskrivs Gunnar Wall) är fel och stämmer inte. Att vittnesuppgifter från Anders Björkman, Cecilia Anderstedt, Christina Vallin och Inge Mårelius stöder ett samtal är fel.

Vittnesuppgifter från Lisbeth Palme och Inge Mårelius visar med all önskvärd tydlighet att inget samtal förekom.

Den exakta formuleringen från 86-03-01 med Björkman är "...såg ut att ha trevligt och småpratade med varandra". Senare läggs det till att AB "fick den bestämda uppfattningen att nämnda sällskap verkade känna varandra".

Dessa två passager tillsammans kan utan tvekan tolkas som stöd för ett samtal.

Jag är av olika skäl också skeptisk mot, ska vi kalla det Konversationsscenariot, men jag förundras över sättet du läser förhör på. Du har alltid en extrem akademisering som bortförklarar någonting ordagrannt.

Det är ett illavarslande citat. Jag frågar mig om han minns ett samtal glasklart, men inte vågar stå på sig fullt ut av rädsla för att bli kontroversiell, ifrågasätta Lisbeth offentligt eller av rädsla för att det är han själv som minns fel. De flesta kan nog relatera till konceptet att tona ner sig själv något av sociala skäl fast man är helt säker i en fråga internt.

Faktiskt, en formulering som fångar atmosfären i mötet.

Olof Palme var ju den som inte hade något emot att Mårten och Ingrid följde med till Dekorima och det var Ingrid som drog sig ur med en ursäkt.

Så frågan kvarstår, vem stod paret Palme så nära att när det väl "hände" dvs skottet så sa Lisbeth ungefär;

Men, vad gör du?

Om jag inte minns fel.

Jag förundras över sättet du läser förhör på.


Björkman den 1 mars 1986: "Björkman omtalar att han är säker på att sällskapet hade gått framför honom i minst fem meter och såg ut att ha trevligt och småpratade med varandra."

Björkman såg paret Palme och gärningsmannen (som gick ifatt paret bakifrån). Under fem meter. Björkman såg alla tre bakifrån. På ett avstånd av minst sju meter (eftersom Björkman bara hade ett steg till Dekorimas ingång när skotten kom).

"De" såg ut att ha trevligt. "De" såg ut att småprata med varandra. Oklart om Björkman menar paret Palme och mannen som gick ifatt dem bakifrån eller bara paret Palme. Självklart inget belägg för att paret pratade med GM.


Björkman den 3 mars 1986: "Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra men å andra sidan säger han att så nära varandra som dessa 3 personer gick under den väg som dom gick fram så fann han det ganska naturligt att dom skulle prata med varandra."

Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra. Självklart inget belägg för att paret pratade med GM.


Björkman den 25 mars 1987: "Hans första tanke då han såg armrörelsen var att mannen till vänster var i sällskap med de två andra och att de två andra var kvinnor."

Björkman har ingen uppfattning alls. Att de var i sällskap var bara en "tanke". Självklart inget belägg för att paret pratade med GM.

Det säger han också till Gunnar Wall.
Enligt förhörsprotokollet 0301 säger han sig se paret vänt med ryggen mot honom. Mannen med ryggen mot husfasaden. Jag skulle också ha uppfattat detta som att trion samtalade.

Vittnesmål går ju alltid isär pga felperception, minnesluckor, etc men det synes mig väl lättvindigt att bara vifta bort uppgifterna om någon slags interaktion mellan gm och offren.

Det där är som att säga att en kopp kaffe faktiskt inte är en dryck, det är en samling upphettade syre och väteatomer tillsammans med kol och spårmineraler. Du bearbetar meningar så djupt att det blir kvantmekanik och du kan utläsa vad som helst. Istället för att bara lyssna på vad vittnet faktiskt säger.

Du säger att det "bara var en tanke" och inga belägg. Som om ett vittnes intuitiva intryck av en situation inte har ett värde i sig.