Ateister vs kristna debatt

Nja, det motstånd man möter bör inte betraktas som ignorans hos dem man försöker övertyga, utan som en spegling av sin egen.

En god lärare förstår till exempel att elevens bristande förståelse inte styrs av elevens egna begränsningar, utan av lärarens metodik, färdighet och insikt.

Om jag skulle förklara något för dig och du inte förstod, skulle jag därför inte döma dig, utan snarare ifrågasätta min egen pedagogik och förståelse. För det kan vara det som är orsaken.

Alltså du är ju helt hopplös, du bara repeterar "forskarvärlden" eller något liknande till varje fråga, varför ska jag ens argumentera med dig när du helt saknar åsikter och logiskt tänkande och bara kör din bandspelarmetod på detta sätt. Jag argumenterar ju för att du ska ge DIN åsikt fåntratt. Om du inte klarar av att argumentera så vad gör du ens här? Om det är du som ska ge den ateistiska sidan så är det ju DU som ska hitta den bästa synen för din ståndpunkt och framföra den, så vad "forskarvärlden" anser är helt upp till dig att hitta och framföra i detta fall.

Jösses.

Du förstår säkert skillnaden mellan att inte förstå, och att inte vilja förstå. Aktivt motstånd är inte samma sak som oförstånd.

Ja, men samtidigt kan det vara så att du inte förstår och det är det som orsakar motståndet.

Jag förstår inte.

Det första steget att omfamna det mörka i sitt hjärta.

Ja.

Jaa, för det är ju faktiskt där man bedömer dina bevis.

Jag ber dig om att visa bevisen för att Gud finns, något du påstår finns.

Ogillar att folk hittar på.

Om du påstår något så är det inte mitt jobb att ta fram bevis för att det stämmer. Jag har skrivit det massor, men du verkar ha svårt att förstå den lilla grejen.

Jag säger att vi inte vet hur livet skapades, jag säger att vi inte vet om Gud finns eller inte. Det är dock inte åsikter.

Ja, och för att förmedla konstruktiv kritik... metaforiskt i detta fall.

Du har beslutsamhet. Det är att säga att du har styrka.

Men styrka utan insikt, utan färdighet, utan teknik, renderar styrkan blind.

Det spelar ingen roll hur mycket styrka du besitter om du missar.

Hur utspelar sig detta i verkligheten? Kan du ge exempel som är lättare att ta till sig, mindre abstrakta och mer direkta?

Har du varit riktigt kär någon gång? Det är samma kroppsliga funktioner som när du blir frälst,

Anna Yusim menar att relationen som en människa har till Gud, oavsett hur denna relation ser ut, kan brytas ned till en biologisk och neurologisk process. Spiritualitet har visat sig aktivera särskilda delar av hjärnan. Enligt en studie publicerad i tidskriften Social Neuroscience kan religiösa och spirituella erfarenheter aktivera hjärnan på samma sätt som kärlek, sex, spel, droger och musik. I USA har man till och med ett forskningsfält för just detta ämne som belyser kopplingen mellan hjärnan och religion; neurotheology (neuroteologi).

https://aldreshalsa.com/spiritualitet-forandrar-neurokemin-i-hjarnan/

"Nu finns det vetenskapliga belägg för att även spiritualitet har ett samband med psykisk hälsa."

Intressant. Vilket då också medföljer att minskad spiritualitet har ett samband med psykisk ohälsa.
Att bli frälst känns faktiskt som att vara kär på många sätt, gud är ju kärlek så det låter faktiskt helt rimligt.

Menar du att detta skulle fungera som ett argument mot kristendomens verklighet? Alltså då att frälsningens känslor kan mätas som seratonin i hjärnan, vilket betyder att känslan är naturlig istället för övernaturlig, som i sin tur betyder att kristendomens påståenden om verkligheten är falska? Det är en intressant hypotes i så fall. Tror du att det är så och att det håller? Var det ens syftet med ditt inlägg eller övertänker jag?