Vilka är de svåraste arkad spelen du någonsin har spelat?

Eller hur. Nån som minns Gunsmoke från 1985?


Det var nog inte meningen att man skulle klara tionde banan, för det blev Game Over när man väl gjorde det.

Här en som klarar bedriften, men han verkar ta lite kulor så han spelar nog på nåt slags "cheat mode". Han spelar inte så särskilt cleant heller, håller inte ryggen fri så hans spel blir onödigt stressigt.
https://www.youtube.com/watch?v=mrO9qwGXdy8

Själv blev man så torsk på just det där spelet, att man aldrig skaffade varken TV- eller datorspel.

Och det var nog lika bra det. Men tre gånger lyckades man klara sista banan, innan spelet försvann för gott. Eller om jag tröttnade kanske. Följde iallafall den där maskinen under säkert två års tid, från grillsyltan till videobutiken, till biljarden och till sist grillkiosken igen.

Det svåraste (och enda) jag spelat på MAME är Ghosts 'n Goblins som jag endast klarade ut efter oändligt med credits. Och då hade jag ändå åratal av erfarenhet från NES-versionen.

På riktig arkadmaskin har jag bara spelat ett fåtal spel så som House of the Dead, SEGA Rally och Fist of the North Star, men det svåraste var nog Time Crisis.

G n G spelade man på grannkompisens C64, men det var så jäkla svårt att man gav upp. Men kompisen var så grym att det var kul att bara sitta bredvid.

Gauntlet var j-vligt poppis på bowlinghallen på St Göransgatan.

Resturang Marginalen i SvD huset hade pacman i början på 80talet och pizzerian på lilla Essingen hade operation Wolf.

Det fanns många Arcade ställen.

Jag lirade mycket arcade i Japan på somrarna pga inga kompisar, Galaga var en favorit som inte fanns i Sverige.

Det var mycket svårt efter ett par levels.

Det förklarar ju saken. Det var just inblandningen av "film" som utgjorde förvirringen i spelet för min del. Jag minns att jag stötte på spelet hemma hos en kusin som hade det på KASSETTBAND (Mmm, så länge sedan var det! ) på sin Amiga 500. Där var ju grafiken BETYDLIGT enklare, och jag insåg att första uppdraget egentligen bara var så löjligt enkelt som att välja rätt tunnel i berget när man paddlade båten på floden...

Nej. Gröna lund och Liseberg hade de större hallarna, vill minnas att i båda fallen så låg de i de stora husen bredvid deras ute-scen. Grönans var väl i två våningar har jag för mig nu -- men det var som sagt många årtionden sedan jag var där senast. Minns inte riktigt vilken som var störst. Där hade de lite nyare grejer och större maskiner. Kabinett med bilar (Outrun och andra), eller Operation Wolf med sin UZI etc. De brukade också ha fler och större flipper maskiner.

Men de fanns lite överallt. Tror de flesta städer hade några stycken lite här och var. Pizzerian där jag växte upp hade ett par stycken. De byttes inte ut speciellt ofta. Så man fick gilla läget i ett halvår eller år innan de byttes. Det lite skumma biljarkaffeet i en källare inne i stan hade minst ett tiotal arkadmaskiner i ett sidorum och längs väggen när man kom ner för trappen. Ett av hamburgerställena hade ett tiotal maskiner borta i en av hörnen av lokalen. Ett annat hade lite flipper. Då var det ändå inte en speciellt stor stad.

Växlingsmaskinen där man fick mynt ...

I dag finns ju inget sådant kvar. Vet inte hur det är på Liseberg och Gröna Lund nu för tiden. Är aldrig där längre.



Amiga 500 hade inte kassettband. Dragons Lair fanns på diskett, sex stycken. För att spela en interaktiv film ... Snyggt men det kanske inte direkt var det roligaste spelet. Till C64 fanns det på kassett. Men det har inte så mycket gemensamt med arkad versionen om vi säger som så.

Apropå det, om vi backar tillbaks till just spel på arkad. Det var inte helt ovanligt att stå och glo över axeln på någon som satt / stod och lirade på den tiden. Både när man väntade på sin tur, när man inte hade någon peng själv eller om den spelande var så duktig att det var intressant att titta på. (Kanske ännu vanligare på flipperspelen faktiskt. Man hade ju bättre översikt på dem.)
Jag råkade fastna på Gals Panic. https://en.wikipedia.org/wiki/Gals_Panic Det var en spel där man inte automatiskt dog för att banorna blev hysteriskt svåra. Och jag blev sedermera så skicklig att jag en gång satt säkert minst en timme och varvade spelet på första krediten på femkronan! Med ett par stycken som stod bakom ryggen på mig och tittade på. Osäker på om de väntade på sin tur eller om de bara tittade på s a s. Det gick dock en kombination av både sus och suck genom dem när de insåg att jag enligt de oskrivna reglerna hade rätt att spela den kvarvarande andra krediten på femkronan! Annars hörde det till artigheten att man INTE stoppade i mer pengar om någon stod och väntade på att få spela.
Gissa vad som hände? Jag varvade spelet IGEN på den andra krediten! Säkert en timme till!

Du har rätt. När jag tänker efter så var det en Commodore 128:a! Kassettband var det dock garanterat! Det minns jag tydligt.
Och ja, det var stor skillnad mellan arkadversionen och datorspelet. Det var just det jag menade!

Man gick en trappa upp, ja. Jag har ett svagt svagt minne av att det var något annat än spelmaskiner på bottenvåningen... Men det ska jag INTE svära på.

Hade Amigan verkligen en brandstation? Det var ju annars Commodore 64 som var känt för det. Nåja.

Jo, Dragons Lair fanns ju på flera hemmaplattformar men det är först relativt nyligen som man har kunnat få en komplett arkadupplevelse hemma.

Amiga hade inte bandstation. Det var C64 som hade det, precis som du säger

Ingen måtta på vilka tillbehör hemdatorerna hade på den tiden.

Vilken upplevelse sen. Ren tortyr det spelet. Tänk alla som köpte det dyrt till Snes eller något annat system pga av det lockande omslaget, men som blev grundligt lurade. 100% ren frustration. Men animeringen är fortfarande imponerande vad arkadspelet beträffar.