Citat:
NEJ, den regeln gäller inte med företräde framför alla andra, tvärtom faktiskt, den regeln gäller bara under vissa förhållande, nämligen att fartygen ska vara i sikte av varandra, annars gäller den inte.
Regel 9 däremot, den gäller alltid.
Något som är mycket viktig och grundläggande på sjön är att det finns inga rättigheter, det finns bar skydligheter, och alla fartyg har skyldigheter. Den som ska väja är skyldig att väja och den som inte ska väja är oftast skyldig att hålla fart och kurs. När fartygen inte är i sikte av varandra är skyldigheterna någon annorlunda. Ex.vis. gäller inte regeln om upphinnande när fartygen inte är i sikte av varandra. Såvitt vi vet så här långt så gäller alltså inte upphinnande-regeln (regel 13) i detta fallet.
En annan viktig regel är att alla fartyg är alltid skyldiga att undvika kollision.
Detta faktum, att alla bara har skyldigheter och ingen har rättigheter, innebär att det ofta är så vid kollisioner till sjöss, att det inte bara är en som anses ansvarig för olyckan, det är, vill jag påstå, mycket mer vanligt att bägge anses ha ansvar, än bara den ena. Det sker som regel en ansvarsfördelning procentuellt sett vid en olycka.
I det här fallet kan skeppet anses ha felat pga inte avgivit ljudsignal och inte sänkt sin fart. Där uppstår då problem med kausalitet för vållande till annans död, som jag är övertygad om att du förtstår.
För snipan uppstår problem med flera regler, regel 9, att väja för stort fartyg i trång farled, att hålla utkik, att avge ljudsignal, samt att undvika kollision.
Rent objektivt skulle jag påstå, med det vi vet idag, att snipan har ett större ansvar för att denna olycka inträffade, än vad skeppet har.
Ja, du har helt rätt här, och detta kan bli ett stort problem för åklagaren med den strategi som åklagaren nu har valt i detta mål.
Angående kausaliteten, jag tar det igen.
Åklagaren misstänker kapten för vållande till annans död. Åklagaren har framhållit att kapten brustit i att avge ljudsignal, samt i att anpassa farten till det som i sjövägsreglerna kallas "säker fart".
Problem uppstår här då för åklagaren att visa att olyckan sannolikt kunnat undvikas om
1. skeppet avgivit ljudsignal. Det är problematiskt, för om det regnade kraftigt så orsakar regnet en hel del oväsen under kapellet på en snipa, som kommer i tillägg till motorn som låter en hel del. Man får i det närmaste skrika till varandra för att kunna föra en konversation. Så, frågan är då, hade ljudisignalen överhuvudtaget hörts? Hade man uppfattat den? Hade man agerat på den? Hade man tagit rätt beslut och hade man i så fall hunnit väja? Allt detta måste då åklagaren visa sannolikt hade skett.
2. Säker fart. Här uppstår också frågan om en lägre fart på fartyget hade kunnat undvika olyckan. JA, så klart om skeppet sänkt farten till samma fart som snipan. Men skeppet visste inte att snipan fanns eller vilken fart den hade. Så vad hade varit säker fart, och hade en sådan säker fart då kunnat undvika olyckan? Det måste åklagaren visa. Det är viktigt här att ta hänsyn till att fartyg som dessa har lägsta styrfart för att säkert kunna navigera.
Det här kan bli utomordentligt stökigt för åklagaren.
För snipan är situationen något annorlunda. Att snipan inte avgav ljudsignal kan vi strunta i, det kan vi anta att skeppet aldrig hade hört även om snipan avgivit föreskriven signal. Således betydelselöst även om det var ett regelbrott. Utkik, ja hade snipan haft utkik kanske de hade hunnit väja, det beror på sikten, men det hade räckt med att de hade sett skeppet ca 10 sekunder innan kollision, för att hinna väja undan, har jag för mig att jag räknade ut. Men viktigast av allt, om snipan följt regel 9 hade den inte alls befunnit sig precis i den del av farleden där de stora skeppen går, och då vet vi med säkerhet att olyckan kunnat undvikas. Så, för snipan är kausalitetsfrågan mindre komplex. Men åklagaren har ju bestämt i förväg att snipans skeppare inte ens ska misstänkas trots att det förefaller helt uppenbart att han har begått flera brott mot sjövägsreglerna, inklusive samma brott som skeppets kapten misstänks för.
Regel 9 däremot, den gäller alltid.
Något som är mycket viktig och grundläggande på sjön är att det finns inga rättigheter, det finns bar skydligheter, och alla fartyg har skyldigheter. Den som ska väja är skyldig att väja och den som inte ska väja är oftast skyldig att hålla fart och kurs. När fartygen inte är i sikte av varandra är skyldigheterna någon annorlunda. Ex.vis. gäller inte regeln om upphinnande när fartygen inte är i sikte av varandra. Såvitt vi vet så här långt så gäller alltså inte upphinnande-regeln (regel 13) i detta fallet.
En annan viktig regel är att alla fartyg är alltid skyldiga att undvika kollision.
Detta faktum, att alla bara har skyldigheter och ingen har rättigheter, innebär att det ofta är så vid kollisioner till sjöss, att det inte bara är en som anses ansvarig för olyckan, det är, vill jag påstå, mycket mer vanligt att bägge anses ha ansvar, än bara den ena. Det sker som regel en ansvarsfördelning procentuellt sett vid en olycka.
I det här fallet kan skeppet anses ha felat pga inte avgivit ljudsignal och inte sänkt sin fart. Där uppstår då problem med kausalitet för vållande till annans död, som jag är övertygad om att du förtstår.
För snipan uppstår problem med flera regler, regel 9, att väja för stort fartyg i trång farled, att hålla utkik, att avge ljudsignal, samt att undvika kollision.
Rent objektivt skulle jag påstå, med det vi vet idag, att snipan har ett större ansvar för att denna olycka inträffade, än vad skeppet har.
Ja, du har helt rätt här, och detta kan bli ett stort problem för åklagaren med den strategi som åklagaren nu har valt i detta mål.
Angående kausaliteten, jag tar det igen.
Åklagaren misstänker kapten för vållande till annans död. Åklagaren har framhållit att kapten brustit i att avge ljudsignal, samt i att anpassa farten till det som i sjövägsreglerna kallas "säker fart".
Problem uppstår här då för åklagaren att visa att olyckan sannolikt kunnat undvikas om
1. skeppet avgivit ljudsignal. Det är problematiskt, för om det regnade kraftigt så orsakar regnet en hel del oväsen under kapellet på en snipa, som kommer i tillägg till motorn som låter en hel del. Man får i det närmaste skrika till varandra för att kunna föra en konversation. Så, frågan är då, hade ljudisignalen överhuvudtaget hörts? Hade man uppfattat den? Hade man agerat på den? Hade man tagit rätt beslut och hade man i så fall hunnit väja? Allt detta måste då åklagaren visa sannolikt hade skett.
2. Säker fart. Här uppstår också frågan om en lägre fart på fartyget hade kunnat undvika olyckan. JA, så klart om skeppet sänkt farten till samma fart som snipan. Men skeppet visste inte att snipan fanns eller vilken fart den hade. Så vad hade varit säker fart, och hade en sådan säker fart då kunnat undvika olyckan? Det måste åklagaren visa. Det är viktigt här att ta hänsyn till att fartyg som dessa har lägsta styrfart för att säkert kunna navigera.
Det här kan bli utomordentligt stökigt för åklagaren.
För snipan är situationen något annorlunda. Att snipan inte avgav ljudsignal kan vi strunta i, det kan vi anta att skeppet aldrig hade hört även om snipan avgivit föreskriven signal. Således betydelselöst även om det var ett regelbrott. Utkik, ja hade snipan haft utkik kanske de hade hunnit väja, det beror på sikten, men det hade räckt med att de hade sett skeppet ca 10 sekunder innan kollision, för att hinna väja undan, har jag för mig att jag räknade ut. Men viktigast av allt, om snipan följt regel 9 hade den inte alls befunnit sig precis i den del av farleden där de stora skeppen går, och då vet vi med säkerhet att olyckan kunnat undvikas. Så, för snipan är kausalitetsfrågan mindre komplex. Men åklagaren har ju bestämt i förväg att snipans skeppare inte ens ska misstänkas trots att det förefaller helt uppenbart att han har begått flera brott mot sjövägsreglerna, inklusive samma brott som skeppets kapten misstänks för.
Till att börja med:
Så tolkar inte jag det...
Regel 13:a - "Oavsett vad som anges regel 4–18 ska ett upphinnande fartyg hålla
undan för ett upphunnet fartyg"
Regel 13:c - "Om det råder minsta osäkerhet om huruvida ett fartyg är upphinnande,
ska man på fartyget anta att det är upphinnande och handla därefter"
Gällande regel 9 så innehåller den ingen Lex specialis/superior vad jag kan se. Visa mig gärna isåfall..
https://www.transportstyrelsen.se/TSFS/TSFS%202009_44k.pdf
