Citat:
Ursprungligen postat av
Veridictores
Jag vet inte hur väl insatt du är i sjövägsreglerna. Jag är mycket väl insatt i dem.
Saken här är att båda kaptenerna har ungefär samma skydligheter. Det är extremt svårt att runda det faktumet. Om den ena kaptenen misstänks för vållande till annans död, så blir det mycket svårt att inte tillskriva den andra kaptenen samma misstanke, givet att båda har brutit mot skyldigheter de har enligt sjövägsreglerna. Åklagarens uttalande om "åtalsunderlåtelse" så som han uttryckt det och i den tidpunkt han uttryckt det är IMO ett allvarligt tjänstefel som riskerar resultera i att viktig och avgörande moment i skeenden och skuldfrågan inte ens utreds.
Jag skrev ett inlägg som handlar om kausaliteten kring de brott som skeppets kapten misstänks för och varför detta kan bli ett problem för åklagaren, samtidigt som de brott som snipans kapten inte har samma kausalitets-problematik kopplade till sig, varför en (IMO olycklig om än jurudiskt korrekt) möjlig utkomst om pappan (snipans kapten) misstänks och åtalas för brott, blir att pappan fälls och skeppets kapten frias. Kolla gärna det inlägget.
Inte särskilt. Jag skrev tidigare idag i tråden att lika kompetent som jag är på juridik, lika inkompetent är jag på båt- och sjölivet.
Jag vet såpass mycket att det vid brott i sjöväga trafik kan aktualiseras med differentiering av skuldfrågan. Dvs att skuldfrågan fördelas procentuellt om bägge parter anses ha brutit mot någon regel. När kaptenen häktades så klargjorde åklagaren att det fanns misstankar om överträdelser av
flera sjövägsregler (t ex
krav på ständig och noggrann utkik och
krav på att upphinnande fartyg alltid ska väja för det fartyg som hinns upp). Med detta vid handen kan man konstatera att mycket av skuldfrågan troligen fallit över på kaptenen. Dessutom får ju inte ett större fartyg förlita sig på att en mindre båt har observationsförmåga. En mindre båt har visserligen skyldighet att agera försiktigt och riskfritt i farled. Men p.g.a det förstnämnda så förtar det ju inget ansvar från kaptenen på fartyget. Dessutom finns ju också regeln att om det rör sig om en upphinnandesituation, i sikte av varandra, så är det
alltid upphinnande fartyget som har väjningsskyldigt - Vilket jag förstått är en regel som har företräde framför alla andra?
Sedan vill jag bara upplysa om en sak som verkar glömmas bort i denna tråden: Om kaptenen i fråga skulle åtalas för
vållande till annans död, samt överträdelse av sjövägsregel/vårdslöshet i sjötrafik, så kan ju fortfarande fritidsbåtsförarens brister/misstag lyftas fram som argument emot ansvar för vållande till annans död. Som exempel finns ett fall från Västsverige 2017 där en ung man dog efter att ha cyklat, och blivit påkörd på en parkeringsplats av en bil, som framfördes av en person utan körkort. Personen ifråga åtalades för
olovlig körning,
smitning och
vållande till annans död. I detta fallet dömdes vederbörande för de två förstnämnda brotten, men friades för
vållande till annans död. Anledningen till detta var att han inte ansågs ansvarig för cyklistens död. Detta då det var mörkt och regnigt ute och cyklisten hastigt och oväntat, dessutom utan belysning, körde rakt ut/ned på parkeringsplatsen - och kolliderar med bilen som endast körde i 20 km/h. Samma princip kan ju gälla här, dvs att kaptenen döms för överträdelse av sjövägsregel/vårdslöshet i sjötrafik, men frias för vållande till annans död p.g.a offrets (fritidsbåtsförarens) agerande.
P.S Länka mig gärna kausalitets-inlägget du åsyftar.
