Varför blir vissa tjejer kära i narkomaner med hoodies och skägg och tatueringar?

Det har du så rätt i. Aldrig att jag tänker toffla runt längre. Jag är 50 nu, är uppvuxen i en kommunistiskt aktiv släkt med aktiva VPK-mostrar som tog med mig på en massa satans vänsterdemonstrationer redan som litet barn. - Ja, jag fick leka med tjejdockor som liten. När jag slet huvudet av dom och satte upp dom på brorsans borg som var byggt i papémaché (eller hur fan det nu stavas), så förstod morsan att sluta jamsa och feminisera mig. Skadan var dock redan skedd och det tog mig ända fram till vuxen ålder att bli kvitt traumat och bli en man på egen hand. Nu känner jag mig trygg i migsjälv, mina värderingar och yrkesliv, så nu tänker jag skaffa mig en norska.

Beklagar som fan. Men grymt att höra att du har lite jävlar anamma i dig! Ja, en norska tror jag kan vara mycket bättre, liksom en finska, för dom är inte lika hjärntvättade som vi är här.


Faktum är att jag tror att en genomsnittlig medelålders svensk man ganska lätt kan öva och odla upp många egenskaper som står högt i kurs bland kvinnor internationellt. Däremot är jag tveksam till att svenska kvinnor skall börja värdesätta oss, inte på någon bredare front iallafall.

Alltså vi, som har dragit en nitlott eller två under relationskarriären, men som på äldre dagar har fått upp ögonen och börjat odla både självrespekt och integritet. Dvs äkta manlig värdighet och färdighet, både moraliskt och "kompetensmässigt", och inte minst den manliga förmågan att intuitivt genomskåda, och motarbeta allt som involverar psykologiska fulspel och makthysteri.

Men poängen är väl att det i stort sett kvittar om kvinnor gillar en eller inte, från det att man börjar gilla sig själv. Och vem gillar inte att driva sina passions- och självförbättringsprojekt utan att någon avundsjuk och missunnsam fru eller flickvän lägger sig i?

Men å andra sidan så räcker det att jag träffar en enda kvinna som är vettig och kan tänka sig att nedmontera sin feministhjärntvätt och utvecklas tillsammans med mig, utan att hon prompt måste ta rodret och styrspaken för relationen.


Själv skulle jag helst träffa en svensk kvinna så att man minimerar språk- och kulturförbistringen. Men jag skulle gladeligen slå mig ihop med nån från från vilket jädra land som helst, om hon så bara är en gnutta mindre feministskadad än de genomsnittliga svenska damerna.

Förresten så är jag bara nåt år äldre än dig och har en liknande men inte lika extrem resa. Hade endast en dagmamma som ville att jag skulle leka med en docka, men hon envisades tack och lov inte, när mitt intresse var obefintligt. Jag blev dock inte kränkt eller så av den grejen.


Men det dröjde till långt upp i gubbåldern innan jag insåg att man kan bli mer eller mindre traumatiserad av att växa upp i en familj där den feministiska svartsjukan alltid lurade runt hörnet, och den sossetoffliga pappan aldrig förmådde att tala vuxet med den evigt bittra och besvikna mamman. Fast han var hennes hjälte på alla möjliga sätt. Han var stark som en björn och enormt uppskattad i jobbet och i alla andra sammanhang där han var verksam. Men hemma så hade han en fru som alltid var missnöjd och svartsjuk.

Det blev ju att man skämdes över sina trista päron, och inte kände man sig bekväm med att snacka med dom heller. Man hade väl ärligt talat inte den största respekten för sina föräldrar, av förståeliga skäl.


Men som sagt, jag tror att det är ett medfött skandinaviskt manligt drag, att inte ge upp fastän oddsen är emot en. Och idag så övar jag mig på att markera och bita ifrån när nån försöker köra med mig eller behandlar mig respektlöst.

Frågan är väl bara om man har blivit stark nog att stå emot en kvinnas utmattninskrig med eviga shit tests och vad det nu kan vara. Ja det visar sig väl.

Lycka till min bäste medtraumatiserade genaration Xare, och tack för det utmärkta tillfället att ropa några stridsrop till både mig själv och andra gamla gubbar som inte har gett upp. Kampen mot hjärntvätten och det mentala slaveriet, hahah!

Tack och hej, och skål för framtidshopp, i en dyster samtid!

Det finns ju hur många exempel som helst på detta om man inte bär rosa solglasögon hela dagarna. Bland skilda par med högskoleutbildning är det till 90% kvinnan som vill ha skilsmässa jämfört med 60% bland hela befolkningen, det beror knappast på att manliga akademiker är värre machosvin än genomsnittet. Snarare är de troligen mer jämställda än genomsnittet, vilket alltså kvinnorna finner avtändande efter en tid.

Så din partner har valt dig pga din stabila livsstil, inte av kärlek. Känns det bra? Jag är dock övertygad om att vi alla innerst inne har ett behov att att bli utvald av kärlek. Inte för att man har en stabil ekonomi eller liknande.
Och kärleken ser som sagt till personens själ och dess utstrålning.
Du tycks inte fatta detta med kärlek. Eller att bad boys har en attraktionskraft som du inte har. Manlighet t.ex. Jag vet inte om det är mest synd om dig eller din partner.

Du har en poäng (även om det finns flera sidor av samma mynt).

Blandar du inte Wants och Needs här?

Vi vill bli valda av kärlek men det är inget måste och historiskt handlade väl inte äktenskap så mycket om kärlek.

För det första pratar vi väl inte historia här. Förnuftsäktenskap är inte vanliga i svensk nutidskultur.

Och att bli vald av kärlek är inget måste tycker du? Då kommer du nog från en ickesvensk kultur av något slag. (Liksom förmodligen även han som inte heter adolf hitler här). För i min värld är det ett måste.

Du beskriver fortfarande ett Want inte ett Need.

Nej. Utveckla!

Ett Need är ett måste, ett Want något du vill.

Anledningen att jag nämnde att äktenskap inte brukade baseras på kärlek var just för att belägga detta. Hade det varit ett Need så hade det inte gått öht.

Sedan kan det ju vara ett jävligt starkt Want men då de flesta äktenskap historiskt klarade sig utan kärlek som grund så vet vi som sagt att det inte är ett måste.

.

Du verkar saftigt efterbliven.

Jag är gansks övettygad om att min fru valde mig av kärlek och jag är gansks övertygad om att min fru inte skulle blivit långvarig om jag varit en strulig och kriminell bad boy som skapat massa huvudvärk för henne.

Sluta upp med ditt incelrunkande för bad boys ,bad boys är inget annat än fucking trash

Så där sa många av oss skötsamma killar innan våra fruar lämnade oss för en bohemisk men "spännande" loser. Håller det nya förhållandet på sikt? Nej knappast, men det finns alltid nya idioter att jaga.

Skötsam och lojal = tråkig i längden