Den underbara tråden om Clara Lidström (Underbaraclaras.se)

Det finns en annan aspekt av det här som jag har tänkt på. Jag är naturligtvis färgad av mitt eget liv, men jag har bonusbarn - pojkar i tonåren. Jag är otroligt noga med hur jag beter mig runt dem och på sociala medier. Av olika anledningar. Dels för att jag tycker att de ska känna sig bekväma i min närhet, men också för att deras mamma ska känna sig bekväm med att jag är i deras närhet. Dessutom vill jag inte ge dem en chans att tänka allt för dissiga tankar om sin bonusmamma. Hur man än vrider och vänder på det så är jag bara den elaka styvmodern om jag inte beteer mig riktigt bra. För det är inte samma sak med egna barn och andra ungar. Jag har en känsla av att det här ofta kan vara en hård läxa för många nya bonusföräldrar. Inte bara Clara.

UnderbaraClara har alltid varit min favoritblogg, och jag är premiumprenumerant. Jag har också varit en trogen lyssnare på En underbar podd och har verkligen uppskattat Claras samarbete med Erika. Däremot har jag försökt lyssna på podden med Malin Wollin flera gånger, men varje gång har det slutat med att jag avslutat prenumerationen.

Om jag skulle likna Clara vid en gammal vän skulle jag säga att det känns lite som när en kompis börjar umgås med någon som påverkar henne negativt och man upplever att personligheten förändras. Jag tyckte också att podden blev svår att lyssna på eftersom det ofta kändes som att Clara anpassade sina åsikter efter Malins, vilket gav ett osäkert intryck. Dessutom upplevde jag att en stor del av innehållet gick ut på att prata skit om andra. Kan även uppleva att Malin är taskig mot henne men att hon bara tar det.

Jag minns att Erika någon gång i En underbar podd sa att hon ibland oroade sig för att deras podd skulle skada Claras varumärke. I dag känns det snarare som att Clara inte längre verkar särskilt mån om den bilden alls.

Jag följer fortfarande UnderbaraClara, precis som jag tror att många andra gör, eftersom man någonstans hoppas få känna igen den Clara man en gång började följa. För mig var hon en person som utstrålade värme, sundhet och trygghet, utan ett stort behov av bekräftelse. Den personlighet som syns i dag känns annorlunda, och jag har ibland svårt att känna igen henne.

Tidigare upplevde jag att nya läsare drogs till hennes förmåga att skapa vackra miljöer, skriva om livet på landet och inspirera med trädgård, hus och vardag. I dag känns det ibland som att fokus i stället ligger på att väcka reaktioner och provocera. Jag kan också få känslan av att hon inte tycker om sina läsare på samma sätt som tidigare, vilket känns sorgligt. Det är särskilt tråkigt eftersom jag verkligen alltid har uppskattat Claras arbete och det hon byggde upp från början.

Håller mer dig i mycket. Jag har bara följt noga henne periodvis, men alltid uppskattat den omsorg hon lagt på bloggen och annat. Väldigt genomarbetat och spännande att följa, även om jag också stört mig på hennes präktighet, hehe.

Jag har både testat prenumerera på hennes och Malins podd och premium. Men framförallt podden är verkligen exakt så som du säger. Otroligt störigt innehåll och de är dessutom dåliga på att skapa en känsla av gemenskap med sina lyssnare, vilket annars många betalpoddar är bra på.

Något har helt klart skiftat och min teori är att Clara är i någon slags frigörelseprocess, där hon bland annat gör upp med sitt "gamla" blogg-jag.
Jag tror också att Erikas inflytande var väldigt avgörande under de gyllene åren och att Clara inte reder ut att göra ett lika bra jobb själv (dvs med bara Malin och assistenten).

Men helvete vad skönt det måste vara att bli 40 år och LEVA SITT LIV och inte lajva ett varumärke. Unnar Clara allt!

Alltså fy fan vad fult med Judas Priest-tröjan! Missförstå mig rätt här, tröjan är det ENDA i outfiten som är snyggt. Resten åt helvete fult! Och hon ser ut som en hysterisk elak sminkad gris i ansiktet, alla hennes vackra drag är bortsminkade och hon ser bara smutsig ut, hemskt!
Sen är jag av åsikten att man bara får bära band-tröja om man faktiskt lyssnar på musiken ifråga. Men vad vet jag, Clara kanske är ett Priest-fan numera…

Sätter en femhundring på att Clara snart deklarerar att hon är klar med sin kristna tro och har gått ur den församling hon tillhör. Den stil och det liv hon lever nu rimmar väldigt illa med det frikyrkliga. Hennes kille verkar vara metal och då inte jesus-metal. Det var väldigt, väldigt längesedan hon skrev något om sin tro öht.

Hon sökte sig till det religiösa för att tjejerna i hennes klass var medlemmar i en församling och hon tyckte att de verkade så glada och lyckliga. Inte för att hon hon fått en uppenbarelse eller tänkt existentiella tankar. Det tycker jag vittnar om att hon egentligen bara ville ta en roll som gjorde henne lite speciell, att hon fick en tillhörighet och en identitet. Att hon stannat kvar så länge i församlingen är väl för att hon har sina närmaste vänner där. Men nu har hon ju hittat sin själsfrände och då tror jag att hon släpper sitt religiösa och prudentliga jag för att bli den raffiga älskarinnan i spets och leopard som hennes kille lämnade sin fru för.

Men helvete vad skönt det måste vara att bli 40 år och LEVA SITT LIV och inte lajva ett varumärke. Unnar Clara allt!

Sätter en femhundring på att Clara snart deklarerar att hon är klar med sin kristna tro och har gått ur den församling hon tillhör. Den stil och det liv hon lever nu rimmar väldigt illa med det frikyrkliga. Hennes kille verkar vara metal och då inte jesus-metal. Det var väldigt, väldigt längesedan hon skrev något om sin tro öht.

Hon sökte sig till det religiösa för att tjejerna i hennes klass var medlemmar i en församling och hon tyckte att de verkade så glada och lyckliga. Inte för att hon hon fått en uppenbarelse eller tänkt existentiella tankar. Det tycker jag vittnar om att hon egentligen bara ville ta en roll som gjorde henne lite speciell, att hon fick en tillhörighet och en identitet. Att hon stannat kvar så länge i församlingen är väl för att hon har sina närmaste vänner där. Men nu har hon ju hittat sin själsfrände och då tror jag att hon släpper sitt religiösa och prudentliga jag för att bli den raffiga älskarinnan i spets och leopard som hennes kille lämnade sin fru för.

Jag förstår faktiskt inte varför folk har gillat Clara från första början. Ska vara ärlig med att säga att jag läst bloggen sporadiskt (men ändå i typ femton år) och för mig har hon alltid framstått som mästrande och präktig. En sorts Karen som istället för att skälla ut McDonaldsanställda får ut sin undertryckta ilska genom att ”ryta ifrån” mot folk som har den dåliga smaken att leva på ett sätt som inte överrensstämmer med hennes ideal. Och ja, frisyren är fruktansvärd. Tack för mig.

(Stavfel redigerade)