Varför har vänstern tappat arbetarklassen och hur ska den vinnas tillbaka?

Det var när Palme övergav den svenska versionen av Nazism och istället satsade på en mer klassisk internationalistisk socialism. Det var ett tydligt brott. Innan Palme fanns det ett typ av samförstånd mellan industri, sossarna, och borgerligheten. Visserligen hade (S) näst intill egen majoritet men de såg fortfarande till att landets elit var samlad bakom deras linje och oppositionen var aldrig särskilt aggresiv.

Det var när Palme övergav samförståndslinjen och satsade på att göra Sverige till ett kommunistiskt land med avskaffat privat ägande, med Löntagarfonderna som metod, som Sverige för sörsta gången sedan mitten på 1800-talet fick en politisk opposition med genuint andra mål än (S).

Oppositionen vann slutgiltigt under 90-tals krisen då Löntagrafonderna avskaffades, (S) hemliga åsiktspolis med IB som tydligaste komponent avskaffades permanent, kollektivanslutningen till (S) via facket avskaffades, etc.

Efter 90-tals krisen finns det ett tydligt högerblock som vill ge folk, åtminstone lite, frihet. Klart att arbetarklassen, alltså den del av samhället som arbetar och skapar välståndet, är intresserade av frihet och att själva få styra sina liv...

Jag har inte försvarat Fredrik Reinfeldt, han var en ren katastrof för Sverige. Men du kan inte neka till att även sossarna har varit drivande för en alldeles för stor invandring, kombinerat med en slapphänt integrationspolitik. Detta oavsett vilken ekonomisk politik som bedrivits. Det var ju sossarna som styrde i Sverige 1994-2006 och 2014-2022, under dessa år (och även innan) förvärrades situationen.

Det svenska välfärdssystemet är utformat efter svenska förutsättningar. Du kan inte bygga en folkgemenskap med den demografi vi har haft de senaste decennierna. Jag önskar att mycket vore annorlunda med dagens regering, men de har i alla fall tagit till sig av SD:s politik (delvis åtminstone...) och genomfört en rad nödvändiga skärpningar av kriminalpolitiken. Hur man än vänder och vrider på det så kan en utvisad brottsling inte begå nya brott i Sverige. Jag har inget intresse av att hjälpa och rehabilitera kriminella som inte har i Sverige att göra.

Jag tycker också att du överdriver den beskrivning av nyliberalismen. Jag säger inte att all ekonomisk politik efter 80-90-talet har varit bra, men jag tycker ändå generellt att valfrihet är av godo. Dessutom är ju det offentliga i allt väsentligt fortfarande skattefinansierat, vilket jag stödjer helhjärtat.

Tack för att du tipsade om Hanania.

Inom både statsvetenskap och ekonomi finns en väletablerad tes: belyst av bland andra Robert Putnam och Milton Friedman (en av nyliberalismens absolut viktigaste fäder) om att hög etnisk mångfald och svag social sammanhållning minskar befolkningens vilja att finansiera en gemensam välfärdsstat, eftersom människor historiskt är mer benägna att dela resurser med de man identifierar sig med. Det var också utifrån denna logik som Friedman uttryckte sitt kända citat om att man inte samtidigt kan ha fri invandring och en välfärdsstat. Centrala nyliberala ideologer, inklusive kretsen kring Fredrik Reinfeldt, såg därför en stor invandring som ett strategiskt verktyg för att pressa ned löner, skapa en låglönemarknad och tvinga fram nedskärningar i det offentliga.

Nyliberala tänkare som Friedman och Friedrich Hayek, tillsammans med tankesmedjor som Mont Pelerin Society och Adam Smith Institute, döljde aldrig sitt övergripande mål: att i grunden nedmontera socialdemokratin, fackföreningarna och välfärdsstaten. För att knäcka den kollektiva samhällsmodellen tillämpades tre huvudsakliga strategier:

Genom privatiseringar och avregleringar gjordes medelklassen beroende av marknaden. När medborgare äger sina bostäder, sina aktier och har privata pensionsförsäkringar tenderar de att rösta höger för att skydda sitt eget kapital snarare än att stödja gemensam välfärd.

Genom så kallad chockterapi eller krisutnyttjande introducerades färdiga nyliberala reformförslag så fort kriser uppstod, i syfte att permanent krympa statens roll.

Genom en avreglerad arbetsmarknad, flexibla anställningar och globalisering dränerades facken på medlemmar. När fackens makt bröts förlorade vänsterpartierna sin finansiella och röstmässiga ryggrad.

Sammantaget handlade den nyliberala strategin om att öppet utmana och nedmontera den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Genom att driva på för avreglerade marknader, ökad invandring och mångfald och minskad social tillit skapades en situation där kollektiva lösningar framstod som ineffektiva, vilket i sin tur banade väg för den fria marknaden som det enda kvarvarande alternativet.


När en ung kille misslyckas i en dränerad marknadsskola i ett segregerat område och står utan gymnasiebehörighet, stängs den legala vägen till status och försörjning. Det handlar om hur nyliberalismens ekonomiska politik direkt formar samhällets kultur. Genom att nedmontera välfärden och i stället upphöja kommersialism, hyperindividualism och statusjakt som mätstickor för en människas värde, skapar systemet en kultur där konsumtion blir den ultimata markören för framgång.

När klassklyftorna djupnar förvandlas den svarta narkotikaekonomin till en extremt rationell om än destruktiv karriärväg. I ett samhälle där nyliberalismen har lärt alla att "envar är sin egen lyckas smed" och där status mäts i märkeskläder och snabba pengar, levererar gängkriminaliteten exakt vad marknadskulturen efterfrågar: snabb kapitalackumulation och omedelbar makt. Den svarta ekonomin blir nyliberalismens mest råa och oreglerade slutprodukt.

Bukele har låst in över 75 000 personer utan rättegång, bevis eller advokater. Det har stoppat gatuvåldet kortsiktigt, men priset är att El Salvador upphört att vara en rättsstat och förvandlats till en auktoritär diktatur.

Som täckts tidigare i tråden gjorde El Salvador exakt samma sak 2003 (Mano Dura). Det fungerade i några år, men fängelserna förvandlades till högskolor för gängen. När trycket lättade exploderade mordtalen till historiska rekordnivåer. Ren repression utan socioekonomiska åtgärder är att skruva åt locket på en tryckkokare.

Många hyllar Rudolph Giulianis "Zero Tolerance"-politik i New York, men kriminologisk forskning har visat att brottsligheten föll lika mycket i städer i USA som inte införde denna politik under samma period (på grund av ekonomisk högkonjunktur, demografiska förändringar och blyförbud i bensin).

Vänsterpolitiker skiter i er arbetare och har ett stenhårt fokus på utrikespolitik, närmare bestämt muslimer och islamister utomlands.

Ilona Szatmari Waldau (Szatmari = Satmara?) är en terrorromantiker som skriver kärleksbrev till dömda islamister som begått terrordåd.
https://www.youtube.com/watch?v=IH9HTpFVdPE

Svenska arbetare är passé.

Jag håller fullständigt med dig, Jag har också läst en del Putnam i yngre dagar, om den sociala tilliten osv. Har för mig att Bo Rothstein skrev en del om hur det passade in på svenska förhållanden också. Och jag har även läst en del av/om nyliberalismens ledande förespråkare.

Jag kan dock inte påminna mig om att de uttryckte sig riktigt lika öppet och rått som Hanania gör. Men det kan de givetvis ha gjort ändå, jag är långt från någon expert på dem. Hur som helst tycker jag att Hanania i sin artikel visar exakt hur de resonerar. Inklusive Fredrik "Öppna era hjärtan" Reinfeldt.


Nyliberalismen är usel och vädjar till det sämsta hos människorna, ja. Men det är ingen ursäkt för att unga i världens kanske mest generösa välfärdsstat börjar döda andra människor för att de vill ha stora guldkedjor eller kläder det står "Gucci" på. De som agerar så är usla misslyckanden till människor och eftersom det nästan enbart handlar om individer som tillhör relativt nyanlända grupper som beter sig så så är det svårt att komma till någon annan slutats än att de aldrig borde fått komma hit och att de bör lämna.

Svenskar som verkligen led och hade det svårt i det gamla fattigsverige betedde sig inte så.


När läget är så illa som det var i El Salvador så blir frågan om demokrati eller diktatur irrelevant. Vad har man för glädje av att landet är en sorts demokrati när ens familj blir mördad?

Sverige är ju trots sina problem i ett ojämförligt mycket bättre läge än vad El Salvador var. Men ju mer vi låter brottsligheten växa till sig, ju radikalare metoder kommer det att krävas den dag vi till sist måste ta itu med den.

Och jag förespråkar absolut inte ren repression utan socialekonomiska åtgärder. Givetvis behövs både och. Sverige har redan ett välfärdssystem med generösa möjligheter till utbildning osv. så det som saknas här är att plocka bort de värsta elementen från gatan.


Intressant. Jag är för dåligt insatt för att säga så mycket om det. Mitt intryck är ju ändå att Giulianis politik fungerade och jag minns reportagen om hur till och med Harlem blivit tryggt och hur stor skillnaden var mot hur det hade varit bara några år tidigare. Men jag skall inte avfärda det du skriver, tidsandan, ekonomin med mera kan ju också ha bidragit.
.

Vänstern och högern försvann efter Obamas vinst 2009 och ersattes av:

Identitetspolitik
Mångfald och kvotering
Hbtq
Invandring
Klimatpanik
Åsiktscensur och massövervakning

Även en del av högern klev på ovanstående.

Som reaktion mot det har SD, Trump, Afd etc fått ökad popularitet.

Jag tycker inte folk ska sluta rösta på SD förrens vi rullat tillbaka de progressiva försämringar av samhället som gjorts sedan 2009.

Jag ser de mer som några som gaddat ihop sig i ett gäng och våldtar den unga tjejen (kapitalisten) och så säger dom stolt att vi kräver bara vår rätt.

Det är väl iaf den mest korrekta beskrivningen arbetarklass med vänsterpreferenser. Och du har helt rätt i att dom inte är offer. Det är den unga tjejen (kapitalisten) som är offret för vänsterns kriminalitet.


Nja, folk röster ju fortfarande på vänsterpartierna. V+SD+S+ osv säger ju bara: "rösta på oss så ska vi ta av dom och ge till er". Då röstar ju arbetare och inte bara dom på vänsterpartierna och gnuggar händerna i förtjusning över vilket stöldgods de ska få vara med och dela på.

Så har det varit i +70 år iaf.


Det du troligen syftar på är: var är alla gamla steg i riktning mot att göra Sverige till en sovjetstat.
För det är vänsterpartierna lite långsamma med.

Erlander/Palme/Carlsson hade trots allt drivit upp skattekvoten från ungefär 15% till 50%. Och löntagarfonderna som skulle socialisera ägandet i näringslivet var på plats.
Det är väl sådant du saknar. Skattehöjningar och fondsocialism.
Och det är väl mest VPK som har kvar det.

Det är ju riktigt att de andra vänsterpartierna har backat från det. Nu handlar det om att låta kapitalisterna leva och bara våldta dom lagom mycket. Inte våldta till döds, som Erlander & Co hade för avsikt med.

Och det är just insikterna om det totala misslyckandet med non-market socialism som gör att vänsterpartierna inte driver det så hårt. Alla försök med non-market socialism slutar bara med fullkomlig misär.

För hur många till vänster pekar på Nordkorea och menar att så fint vill dom ha det i Sverige också?
Det är knappt någon. Och då fungerar det inte heller att locka med den politiken.

Ni har det mycket bättre än ni förtjänar.

Den kriminella staten rånar kapitalägarna på det värde som dom skapar och ger till er.
Och detta får naturligtvis konsekvenser.

På senare tid har knappt något stort företag vuxit fram i EU. Men i det mer kapitalistiska USA och Kina växer de fram.
Det finns knappt var något riskkapital i EU. EU-socialisterna har antingen stulit det eller jagat bort det eller förmått folket att slösa upp inkomsterna så inget kapital sparas ihop.

Och då investeras inget och då blir det ingen tillväxt. Och föga förvånande så hankar sig EU fram i närmast stagnation. Du kan slå dig stolt för bröstet och säga att du har bidragit till att döda näringslivet i EU.

Och så bölar folk till vänster över att vi måste använda kapitalistiska företag som samlar på sig vinster på utländska bankkonton.

Nyliberalism bygger på socialdarwinism:
"Enligt socialdarwinismen är social ojämlikhet naturlig och nödvändig. Rika är genetiskt och moraliskt överlägsna, fattiga är svaga och bör sorteras ut. Ideologin förbjöd statlig hjälp, fattigvård och offentlig skola eftersom det ansågs störa det naturliga urvalet och försvaga den mänskliga arten."
(FB) Liberalismens stora lögn: Hur en socialdarwinistisk ideologi klädde sig i frihetsdräk

Fattigsverige mellan 1840 och 1910 var långt ifrån något moraliskt mönstersamhälle.
Utan snarare ett hårt och rått klassamhälle präglat av djup misär, desperationsbrottslighet och våld. Det dödliga våldet låg då på 2 till 3 fall per 100 000 invånare, vilket faktiskt är högre än dagens nivåer på omkring 1,0 till 1,2.
Vilket visserligen är svårt att jämföra då färre dör av svåra skador i dag tack vare modern akutsjukvård, antibiotika och snabba larmkedjor. Samtidigt var konsumtionen av starksprit extrem över 40 liter per person och år på 1830-talet, vilket drev på ett omfattande, impulsivt knivvåld på krogar och marknader. Desperationen skapade också mörka brottsmönster där utslagna, ogifta mödrar begick barnamord för att undvika svält, samtidigt som korruptionen var inbyggd och legaliserad i ståndssamhällets patronat, skråväsen och auktioner av fattighjon och barn.

Omfattande extremism.
Tiden kring sekelskiftet präglades av reellt ideologiskt och politiskt våld. Det syntes tydligt genom händelser som Amalthea-attentatet 1908 där anarkister bombade ett logifartyg med engelska strejkbrytare, tragiken i Ådalen 1931 när militär sköt ihjäl demonstranter, samt förekomsten av beväpnade paramilitära garden och nazistiska gatustrider under 1930-talet.

På den tiden fanns ingen illegal narkotika.
Opiater som opium och morfin var lagliga och användes flitigt som medicin mot allt från hosta till smärta, vilket skapade ett omfattande men oreglerat beroende. Det fanns dock ingen gängbaserad distribution, eftersom ämnena var lagliga eller säljs direkt på apotek.

När alkoholhandeln senare reglerades hårt med Motboken på 1920-talet uppstod ingen gängkriminalitet i modern bemärkelse, men storskaliga kriminella smugglarnätverk som Algoth Niskas liga, som i tysthet krigade mot tull och polis om spritten snarare än mot varandra på öppen gata.


Sveriges första storskaliga och öppna gängkrig uppstod istället långt efter att Fattigsverige byggts bort, i form av det nordiska MC-kriget mellan 1994 och 1997. Denna konflikt utkämpades främst mellan Hells Angels och Bandidos. Till skillnad från dagens fragmenterade förortsnätverk var medlemmarna i 90-talets MC-gäng nästan uteslutande etniskt svenska och nordiska män från arbetarklassen. Även om detta krig introducerade tunga militära vapen som pansarskott i offentliga miljöer, var våldet hårt strukturerat, utövades av vuxna män och var strikt avgränsat till gängens egna medlemmar.

Det nordiska MC-kriget uppkomst, metodik och framväxt i Sverige under 1990-talet var djupt inbäddade i de ekonomiska och sociala förändringar som nyliberalismen förde med sig.
Genom 90-talskrisen och nedmonteringen av industrin samt Globalisering och öppnade gränser.

Segregationen och invandringen fungerar som en accelerator: det gör att nyliberalismens och klassklyftornas konsekvenser syns snabbare och blir mer akuta, men det ändrar inte vad som är den grundläggande orsaken.

Om man stannar vid att enbart skylla på invandring eller enskilda individer missar man hela systemfelet. Individuellt ansvar och straff för de som begår brott är en sak, men om man inte samtidigt återuppbyggande välfärden, avskaffar marknadsskolan och bryter klassklyftorna kommer systemet bara att fortsätta producera ny utslagning och ny kriminalitet, oavsett vilken etnicitet som står i botten av klasspyramiden.
Att göra rätt analys är helt enkelt förutsättningen för att hitta fungerande lösningar istället för att bara lindra symptomen.

I kriminella miljöer blir statussymboler som en Gucciväska hela personens sociala existensberättigande och skydd i en hypertroferad konsumtionskultur.
Det uppstår ett akut behov av att försvara sitt yttre "varumärke". Att bli av med väskan innebär i detta förvridna statussystem total förnedring, förlust av kapital och en social död samtidigt som
kronisk hotbild och droger stänger av hjärnans empatiska spärrar och normaliserar våld.


Under Folkhemmets glansdagar och uppbyggnadsfas från mitten av 1930-talet fram till slutet av 1960-talet, låg brottsligheten på historiskt och internationellt sett mycket låga nivåer. Det var en period präglad av stark ekonomisk tillväxt, utbyggda sociala skyddsnät, minskande klassklyftor och en hög social tillit i samhället.

Den nyliberala omläggningen slog sönder det svenska välfärdskontraktet genom att ersätta Folkhemmets mål om full sysselsättning med en permanent, strukturell arbetslöshet för att hålla nere inflationen. När bron till det legala arbetslivet monteras ned samtidigt som avindustrialiseringen raderat de trygga ingångsjobben, står de mest utsatta helt utan lagliga vägar till en stabil försörjning.

Parallellt förvandlades skolan från en utjämnande kraft till en privatiserad marknad som sorterar ut de svagaste eleverna och dränerar förortsskolor på resurser. När sedan socialtjänsten bantats till en ren krisadministratör återstår av "möjligheternas Sverige" bara en teoretisk skrivbordsprodukt. Systemet producerar nu i stället en permanent underklass


Att spärra in 1–2 % av sin totala befolkning kräver att man helt avskaffar rättssäkerheten. Tusentals helt oskyldiga sitter fängslade utan rättegång, vilket har urholkat ekonomin och investeringsklimatet. Det är en extrem kortsiktig lösning; den dag staten inte har råd att drifta super-fängelserna eller när en ny generation växer upp utan försörjning exploderar problemet igen.

Att enbart "plocka bort de värsta elementen" i ett system som oavbrutet producerar nya utslagna ungdomar blir som att ösa vatten ur en sjunkande båt utan att laga läckan. För varje gängledare som låses in står tre 15-åringar redo att ta platsen, eftersom den svarta marknaden och statusjakten kvarstår.

Repression stoppar pågående våld i stunden, men ändrar aldrig de underliggande mekanismerna. Utan att laga den sönderslagna välfärden och bryta klassklyftorna blir repressiv politik bara en permanent, extremt dyr polisstat.

En förutsättning för att (med historiens facit i hand) "rösta vänster" är bristande kognitiv kapabilitet.

En gång i tiden företrädde socialisten kanske arbetarnas intressen, men det är dessvärre länge sedan. Nu går socialistens centrala agenda som bekant ut på att "befria" arbetarna från rådighet över inkomst och egendom och således beröva dem deras ekonomiska självbestämmande till förmån för giriga inkompetenta kleptokratiska korrupta socialistiska politikers förvaltning och vidare förskingring. Det senare inkluderar socialistens eget berikande samt finansiering av vad skattebetalarna vare sig beställt eller efterfrågat, såsom tillhandahållande av livstids arbetsfri försörjning av socialistens importerade valboskap...

socialistens livsblod är "utsatta" vilka är beroende av socialistens "välvilja". Härav strävar socialisten givetvis efter att så många som möjligt skall vara, och förbli, "utsatta" då sådana individer utgör socialistens lydiga valboskap. Då inrikes "utsatta" inte anses tillräckligt talrika för att säkerställa socialistens plats vid makten, härligheten och köttgrytorna finner socialisten för gott att importera. Detta framgår med all (icke) önskvärd tydlighet av valresultaten i de Särskilt Socialistiskt Utsatta områdena...
https://www.svd.se/sarskilt-socialdemokratiska-omraden

Vänstern är en ideologi om diktatur, och säljs genom lögner som bara idioter går på. Dessa lögnerna har vinklats på senare tid för att fånga in alla muslimer som importerats till Sverige. Inte ens den mest korkade arbetaren vill vara i samma lag som dem.

Deras prioriteringar kring invandring och feminism hjälper dem knappast