Varför förtjänar Palestinakonflikten mer engagemang än andra krig och konflikter?

Det är den enkla frågan som nästan aldrig får ett sakligt svar. Så nu är det faktiskt dags att reda ut detta en gång för alla. Varför förtjänar Palestina mer uppmärksamhet och mer engagemang än andra krig och konflikter? Först en genomgång av hur läget faktiskt ser ut i siffor:
- Jämfört med andra stora afrikanska konflikter sedan 2000: skillnaden ligger ofta i intervallet 10–100 gånger mer bevakning för Palestina, beroende på period och medium. Jämfört med Tigray (2020–2022): Palestina/Gaza har fått tiotals gånger mer mediabevakning (ofta 30–60 gånger mer under intensiva perioder). Detta trots att konflikterna i Afrika oftast varit dödligare än konflikten mellan Israel och Palestina, och därför blir dessa siffror extremt anmärkningsvärda.
- Sedan 1994, vilket jag använder som en viktig markör för det året inträffade folkmordet i Rwanda och året innan skrevs Osloavtalet under, har Palestina per person fått över tio gånger så mycket mer i bistånd än hela det krigsdrabbade Afrika, och per död är det 5 gånger så mycket mer för Palestina. Ett talande exempel på detta var perioden 2020 till 2022, då drygt 300 000 människor dog i Tigrayregionen. Palestina fick i internationellt bistånd drygt 5 gånger mer per person och drygt 1000 gånger mer per död person. Detta är, hur man än ser det, extremt snedvridet.

Men nu till min fråga: Hur rättfärdigas detta? Varför är det rätt att Palestina får så mycket mer uppmärksamhet, engagemang och dessutom mycket mer bistånd än andra krig trots att dessa är extremt mycket dödligare? Vi kan nog direkt avvisa att det skulle vara för att denna konflikt är exceptionellt brutal i sitt utförande. Exempel: Folkmordet i Darfur (som de jure erkänts som folkmord av internationella domstolar) dödade omkring 300 000 människor i början av 2000-talet, men engagemanget från civilbefolkningen i Sverige var i princip noll. Kriget i Kongo-Kinshasa är det dödligaste kriget sedan andra världskriget och tog död på nära nog 6 miljoner människor, det vill säga drygt 100 gånger fler än vad som dött i Gaza sedan 2023, men engagemanget uteblev trots vissa försök (Falling Whistles till exempel). Väldigt nyligen mördades drygt 600 000 människor i den etniskt motiverade konflikten i Etiopien mellan centralregeringarna i Addis Abeba och Asmara mot Tigrayregionen. Den konflikten har definitivt likheter med den mellan Israel och Palestina, men den var tio gånger så dödlig. Vissa hävdar att det avgörande är att konflikten mellan Israel och Palestina har pågått så länge. Visst finns det en poäng i det men det kan inte vara den enda orsaken. Om det vore fallet skulle konflikterna på Filippinerna (som har rötter tillbaka till 1500-talet), konflikten i Kashmir som började med delningen 1947, eller inte minst konflikten mellan Iran och Kurdistan som pågått sedan 1919 ha haft samma engagemang. Men jag har aldrig sett en enda återkommande demonstration för Kurdistan eller Filippinerna som går veckovis i centrala Stockholm likt Palestinademonstrationerna på Odenplan. Inte heller några influensers som skriver gråtande inlägg om barnen på Filippinerna som blivit krigets offer. Så det kan definitivt inte vara fallet.

Andra hävdar att engagemanget beror på att konflikten går att påverka eftersom västvärldens regeringar, inte minst USA, har ett finger med i spelet. Det köper jag inte. Om det stämde skulle det vara väldigt enkelt att skapa engagemang kring de många krigen i Subsahariska Afrika. Västvärlden är de primära handelspartnerna för just de naturtillgångar som de här konflikterna i huvudsak handlar om kontrollen över. En annan brist i argumentet är att om det vore sant så skulle konflikten mellan Israel och Palestina troligen ha tagit slut för länge sedan. Det enorma engagemanget, både civilt och politiskt (fler länder har erkänt Palestina än Kosovo, till exempel), har ju funnits i olika grad i snart 80 år. Ändå fortsätter kriget. Så det argumentet håller inte för då hade det varit över sedan länge. Det känns mer som en efterhandskonstruktion från dem som blir tagna på sängen när man påpekar hur selektivt engagemanget är. I Jemen har centralregeringen stöd från USA, Saudiarabien och UAE medan rebellerna har stöd från Iran och Ryssland. Ändå väcker det inbördeskriget inte alls samma engagemang. Så det måste finnas något mer. Jag tror att konflikten mellan Israel och Palestina får en extra skjuts av att den ligger i en region där vi historiskt har haft ett starkt intresse av teologiska skäl. Jerusalem är helig stad för alla tre världsreligioner, vilket gör regionen kulturellt viktig och lätt att uppmärksamma. Men det är inte hela sanningen. Om det vore det skulle engagemanget ha sett likadant ut i alla tider, och det har det inte. Under stora delar av 1900-talet var regionen relativt bortglömd i media medan andra konfliktytor hade starkare engagemang, exempelvis Vietnam, Korea, Afrika på 1980-talet, Irak, Kina och så vidare. Ett annat vanligt argument är att vi i Väst har ett historiskt ansvar eftersom det var västvärlden som skapade Israel efter andra världskriget och Förintelsen. Men om det vore avgörande skulle vi vara lika engagerade i de latinamerikanska konflikter där väst också har ett historiskt ansvar. Det är vi inte.

Nej, inga av dessa argument håller. Så nu vill jag höra varför denna konflikt förtjänar ett starkare engagemang än andra dödligare krig och konflikter? Och nu ska vi inte köra pajkastning, ad hominem, personangrepp eller dylikt utan nu vill jag höra ärligt om någon faktiskt kan motivera detta enorma engagemang?

Det är den enkla frågan som nästan aldrig får ett sakligt svar. Så nu är det faktiskt dags att reda ut detta en gång för alla. Varför förtjänar Palestina mer uppmärksamhet och mer engagemang än andra krig och konflikter? Först en genomgång av hur läget faktiskt ser ut i siffor:
- Jämfört med andra stora afrikanska konflikter sedan 2000: skillnaden ligger ofta i intervallet 10–100 gånger mer bevakning för Palestina, beroende på period och medium. Jämfört med Tigray (2020–2022): Palestina/Gaza har fått tiotals gånger mer mediabevakning (ofta 30–60 gånger mer under intensiva perioder). Detta trots att konflikterna i Afrika oftast varit dödligare än konflikten mellan Israel och Palestina, och därför blir dessa siffror extremt anmärkningsvärda.
- Sedan 1994, vilket jag använder som en viktig markör för det året inträffade folkmordet i Rwanda och året innan skrevs Osloavtalet under, har Palestina per person fått över tio gånger så mycket mer i bistånd än hela det krigsdrabbade Afrika, och per död är det 5 gånger så mycket mer för Palestina. Ett talande exempel på detta var perioden 2020 till 2022, då drygt 300 000 människor dog i Tigrayregionen. Palestina fick i internationellt bistånd drygt 5 gånger mer per person och drygt 1000 gånger mer per död person. Detta är, hur man än ser det, extremt snedvridet.

Men nu till min fråga: Hur rättfärdigas detta? Varför är det rätt att Palestina får så mycket mer uppmärksamhet, engagemang och dessutom mycket mer bistånd än andra krig trots att dessa är extremt mycket dödligare? Vi kan nog direkt avvisa att det skulle vara för att denna konflikt är exceptionellt brutal i sitt utförande. Exempel: Folkmordet i Darfur (som de jure erkänts som folkmord av internationella domstolar) dödade omkring 300 000 människor i början av 2000-talet, men engagemanget från civilbefolkningen i Sverige var i princip noll. Kriget i Kongo-Kinshasa är det dödligaste kriget sedan andra världskriget och tog död på nära nog 6 miljoner människor, det vill säga drygt 100 gånger fler än vad som dött i Gaza sedan 2023, men engagemanget uteblev trots vissa försök (Falling Whistles till exempel). Väldigt nyligen mördades drygt 600 000 människor i den etniskt motiverade konflikten i Etiopien mellan centralregeringarna i Addis Abeba och Asmara mot Tigrayregionen. Den konflikten har definitivt likheter med den mellan Israel och Palestina, men den var tio gånger så dödlig. Vissa hävdar att det avgörande är att konflikten mellan Israel och Palestina har pågått så länge. Visst finns det en poäng i det men det kan inte vara den enda orsaken. Om det vore fallet skulle konflikterna på Filippinerna (som har rötter tillbaka till 1500-talet), konflikten i Kashmir som började med delningen 1947, eller inte minst konflikten mellan Iran och Kurdistan som pågått sedan 1919 ha haft samma engagemang. Men jag har aldrig sett en enda återkommande demonstration för Kurdistan eller Filippinerna som går veckovis i centrala Stockholm likt Palestinademonstrationerna på Odenplan. Inte heller några influensers som skriver gråtande inlägg om barnen på Filippinerna som blivit krigets offer. Så det kan definitivt inte vara fallet.

Andra hävdar att engagemanget beror på att konflikten går att påverka eftersom västvärldens regeringar, inte minst USA, har ett finger med i spelet. Det köper jag inte. Om det stämde skulle det vara väldigt enkelt att skapa engagemang kring de många krigen i Subsahariska Afrika. Västvärlden är de primära handelspartnerna för just de naturtillgångar som de här konflikterna i huvudsak handlar om kontrollen över. En annan brist i argumentet är att om det vore sant så skulle konflikten mellan Israel och Palestina troligen ha tagit slut för länge sedan. Det enorma engagemanget, både civilt och politiskt (fler länder har erkänt Palestina än Kosovo, till exempel), har ju funnits i olika grad i snart 80 år. Ändå fortsätter kriget. Så det argumentet håller inte för då hade det varit över sedan länge. Det känns mer som en efterhandskonstruktion från dem som blir tagna på sängen när man påpekar hur selektivt engagemanget är. I Jemen har centralregeringen stöd från USA, Saudiarabien och UAE medan rebellerna har stöd från Iran och Ryssland. Ändå väcker det inbördeskriget inte alls samma engagemang. Så det måste finnas något mer. Jag tror att konflikten mellan Israel och Palestina får en extra skjuts av att den ligger i en region där vi historiskt har haft ett starkt intresse av teologiska skäl. Jerusalem är helig stad för alla tre världsreligioner, vilket gör regionen kulturellt viktig och lätt att uppmärksamma. Men det är inte hela sanningen. Om det vore det skulle engagemanget ha sett likadant ut i alla tider, och det har det inte. Under stora delar av 1900-talet var regionen relativt bortglömd i media medan andra konfliktytor hade starkare engagemang, exempelvis Vietnam, Korea, Afrika på 1980-talet, Irak, Kina och så vidare. Ett annat vanligt argument är att vi i Väst har ett historiskt ansvar eftersom det var västvärlden som skapade Israel efter andra världskriget och Förintelsen. Men om det vore avgörande skulle vi vara lika engagerade i de latinamerikanska konflikter där väst också har ett historiskt ansvar. Det är vi inte.

Nej, inga av dessa argument håller. Så nu vill jag höra varför denna konflikt förtjänar ett starkare engagemang än andra dödligare krig och konflikter? Och nu ska vi inte köra pajkastning, ad hominem, personangrepp eller dylikt utan nu vill jag höra ärligt om någon faktiskt kan motivera detta enorma engagemang?

Du och jag har haft exakt denna diskussionen tidigare där du följt exakt samma manus och jag debunkade hela argumentet väldigt enkelt genom enkel mattematik. Du kom dragandes med samma tugg om att fler skulle ha dött, per capita, av undernäring i Frankrike eller USA jämfört med Gaza. Men när man räknade på det så visade det sig att det inte stämde alls. Dessa inlägg tror jag ligger kvar i en annan tråd. Ändå spammar du samma manus i denna tråden. Undra varför?

Det är den enkla frågan som nästan aldrig får ett sakligt svar. Så nu är det faktiskt dags att reda ut detta en gång för alla. Varför förtjänar Palestina mer uppmärksamhet och mer engagemang än andra krig och konflikter? Först en genomgång av hur läget faktiskt ser ut i siffor:
- Jämfört med andra stora afrikanska konflikter sedan 2000: skillnaden ligger ofta i intervallet 10–100 gånger mer bevakning för Palestina, beroende på period och medium. Jämfört med Tigray (2020–2022): Palestina/Gaza har fått tiotals gånger mer mediabevakning (ofta 30–60 gånger mer under intensiva perioder). Detta trots att konflikterna i Afrika oftast varit dödligare än konflikten mellan Israel och Palestina, och därför blir dessa siffror extremt anmärkningsvärda.
- Sedan 1994, vilket jag använder som en viktig markör för det året inträffade folkmordet i Rwanda och året innan skrevs Osloavtalet under, har Palestina per person fått över tio gånger så mycket mer i bistånd än hela det krigsdrabbade Afrika, och per död är det 5 gånger så mycket mer för Palestina. Ett talande exempel på detta var perioden 2020 till 2022, då drygt 300 000 människor dog i Tigrayregionen. Palestina fick i internationellt bistånd drygt 5 gånger mer per person och drygt 1000 gånger mer per död person. Detta är, hur man än ser det, extremt snedvridet.

Men nu till min fråga: Hur rättfärdigas detta? Varför är det rätt att Palestina får så mycket mer uppmärksamhet, engagemang och dessutom mycket mer bistånd än andra krig trots att dessa är extremt mycket dödligare? Vi kan nog direkt avvisa att det skulle vara för att denna konflikt är exceptionellt brutal i sitt utförande. Exempel: Folkmordet i Darfur (som de jure erkänts som folkmord av internationella domstolar) dödade omkring 300 000 människor i början av 2000-talet, men engagemanget från civilbefolkningen i Sverige var i princip noll. Kriget i Kongo-Kinshasa är det dödligaste kriget sedan andra världskriget och tog död på nära nog 6 miljoner människor, det vill säga drygt 100 gånger fler än vad som dött i Gaza sedan 2023, men engagemanget uteblev trots vissa försök (Falling Whistles till exempel). Väldigt nyligen mördades drygt 600 000 människor i den etniskt motiverade konflikten i Etiopien mellan centralregeringarna i Addis Abeba och Asmara mot Tigrayregionen. Den konflikten har definitivt likheter med den mellan Israel och Palestina, men den var tio gånger så dödlig. Vissa hävdar att det avgörande är att konflikten mellan Israel och Palestina har pågått så länge. Visst finns det en poäng i det men det kan inte vara den enda orsaken. Om det vore fallet skulle konflikterna på Filippinerna (som har rötter tillbaka till 1500-talet),

Andra hävdar att engagemanget beror på att konflikten går att påverka eftersom västvärldens regeringar, inte minst USA, har ett finger med i spelet. Det köper jag inte. Om det stämde skulle det vara väldigt enkelt att skapa engagemang kring de många krigen i Subsahariska Afrika. Västvärlden är de primära handelspartnerna för just de naturtillgångar som de här konflikterna i huvudsak handlar om kontrollen över. En annan brist i argumentet är att om det vore sant så skulle konflikten mellan Israel och Palestina troligen ha tagit slut för länge sedan. Det enorma engagemanget, både civilt och politiskt (fler länder har erkänt Palestina än Kosovo, till exempel), har ju funnits i olika grad i snart 80 år. Ändå fortsätter kriget. Så det argumentet håller inte för då hade det varit över sedan länge. Det känns mer som en efterhandskonstruktion från dem som blir tagna på sängen när man påpekar hur selektivt engagemanget är. I Jemen har centralregeringen stöd från USA, Saudiarabien och UAE medan rebellerna har stöd från Iran och Ryssland. Ändå väcker det inbördeskriget inte alls samma engagemang. Så det måste finnas något mer. Jag tror att konflikten mellan Israel och Palestina får en extra skjuts av att den ligger i en region där vi historiskt har haft ett starkt intresse av teologiska skäl. Jerusalem är helig stad för alla tre världsreligioner, vilket gör regionen kulturellt viktig och lätt att uppmärksamma. Men det är inte hela sanningen. Om det vore det skulle engagemanget ha sett likadant ut i alla tider, och det har det inte. Under stora delar av 1900-talet var regionen relativt bortglömd i media medan andra konfliktytor hade starkare engagemang, exempelvis Vietnam, Korea, Afrika på 1980-talet, Irak, Kina och så vidare. Ett annat vanligt argument är att vi i Väst har ett historiskt ansvar eftersom det var västvärlden som skapade Israel efter andra världskriget och Förintelsen. Men om det vore avgörande skulle vi vara lika engagerade i de latinamerikanska konflikter där väst också har ett historiskt ansvar. Det är vi inte.

Nej, inga av dessa argument håller. Så nu vill jag höra varför denna konflikt förtjänar ett starkare engagemang än andra dödligare krig och konflikter? Och nu ska vi inte köra pajkastning, ad hominem, personangrepp eller dylikt utan nu vill jag höra ärligt om någon faktiskt kan motivera detta enorma engagemang?

Du länkade en sida som inte hämtar någon information ifrån området öht, oavsett vilket ämne det gäller. Jag länkade deras lista över länder och områden som de inkluderar i sin statistik. Palestina och Gaza var inte med på listan.

Sluta tramsa dig, ditt mongo, och länka belägg för dina påståenden.

Sluta skitposta. Det dör fler per capita av undernäring i Frankrike och USA än Gaza.

Men det framgår av siffrorna hur många som dör i Frankrike och USA per 10k invånare, vilket är fler än de som dör enligt UNICEF-rapporten i Gaza.

Det stämmer ju inte. Du och jag har haft exakt denna diskussionen förut. Jag visade på matematiskt att det är inte vad siffrorna säger.

Allt det där dravlet och du missat (kanske med avsikt) att marken är helig för samtliga abrahmitiska religioner. Följarna av abrahmitiska religionerna utgör mer än 50% av världens befolkning. Samt utgör grunden i dom flesta samhällen i världen.

Därför blir konflikten viktig för väldigt många människor.

Du radar upp mycket statistik kring mediebevakning och bistånd men du missar den helt centrala juridiska och humanitära uniciteten i denna konflikt som förklarar varför engagemanget är så djupt och ihållande och det handlar inte om en tävling i dödstal utan om strukturellt förtryck satt i system under decennier.
Här är de sakliga grunderna till varför Palestina frågan väcker och förtjänar ett unikt internationellt engagemang:

1. Världens största statslösa befolkning utan grundläggande rättigheter
Palestinierna utgör i dagsläget det överlägset största folkslaget i modern tid som helt saknar en erkänd suverän stat och därmed grundläggande mänskliga rättigheter. Till skillnad från befolkningen i de flesta andra konflikter du nämner som i Tigray, Jemen eller Kongo där människorna i grunden är medborgare i internationellt erkända stater med pass, rösträtt och civila rättigheter (även under krig) har miljontals palestinier levt under utländsk militär ockupation sedan 1967 enligt FNs säkerhetsråd. De saknar rösträtt i den stat som kontrollerar deras vardag och de saknar rörelsefrihet och de har inget juridiskt skydd mot bosättarexorheringar eller godtyckliga fängslanden. Att hålla ett helt folkslag i permanent statslöshet under militärdiktatur är unikt i modern historia.

2. En global symbol mot kolonialism och ockupation
När civilbefolkningen demonstrerar veckovis på Odenplan handlar det om att konflikten ses som den sista olösta koloniala frågan. Sioniststaten Israels pågående expansion av olagliga bosättningar på Västbanken vilket har fördömts av FN:s säkerhetsråd i decennier är en pågående och synlig process av territoriell appropriering. Det är inte ett inbördeskrig mellan två inhemska fraktioner som slåss om makten i ett land (som i Etiopien eller Kongo) utan en asymmetrisk konflikt där en modern och högteknologisk kärnvapenmakt ockuperar en till stor del försvarslös och instängd civilbefolkning.

3. Västvärldens direkta medskyldighet
Anledningen till att det är skillnad på engagemanget i Kongo och Palestina är att västvärldens regeringar har en direkt och aktiv roll i att upprätthålla status quo i Mellanöstern. USA och flera europeiska länder förser sioniststaten med de vapen och det ekonomiska stödet och det diplomatiska skyddet (genom veton i FN) som krävs för att ockupationen ska kunna fortsätta år efter år. När vi protesterar i Sverige gör vi det för att våra egna skattepengar och politiker är med och finansierar och legitimerar systemet. Vi har inte samma direkta politiska hävstång över krigsherrar i djupaste Kongo eller rebellgrupper i Tigray.
Att det internationella samfundet och civilbefolkningen engagerar sig för Palestina är därför fullständigt logiskt. Det handlar om att stå upp för ett folk som har berövats sin nationella suveränitet som lever under ett system som internationella domstolar slagit fast är olagligt och där västvärlden har nyckeln till att stoppa det. Det är en fråga om universell rättvisa för ett folkslag som nekats rätten att ens existera på lika villkor.

Jag har ju tydlig med att jag tyckte Sverige och världen skulle göra mer för andra konflikter också men att jag till skillnad från dig inte vill dra in biståndet till Palestina. Varför ställer du frågor om du ändå inte läser svaren?

Det är ganska enkelt: Palestinakonflikten bjuder en narrativ som är mer fascinerande, fylld med ironi, intriger, hyckleri, lögner, hemligheter, ideologisk kamp, dominobrickor som gör den större än den borde vara och en tydlig assymetri i maktdynamik.

Vi har ironin: David och Goliath, där David är Palestina och Goliath Israel. Samt den otroliga ironin att just judarna står för folkmordet och bedriver lebensraum i Västbanken. Givetvis finns också ironin att just Israel bryter mot all internationell folkrätt som till olika grader reste sig för att just förhindra vad som inträffade med judarna i andra världskriget.

Hyckleri: Mäktiga judiska organisationer som ADF i USA exempelvis påpekar åt vita amerikaner att det är rasistiskt för vita att vilja ha en vit majoritet i USA, medan det är antisemitiskt att påstå att Israel inte förtjänar ha en judisk majoritet. Hollywood har gjort hundratals förintelsefilmer och alla andra folkmord får stå i skuggan för denna tragedi, trots att vi har en tydlig folkmord som fösigår just idag och inte för 100 år sedan. För sionister så kan de peka på en motsatt hyckleri som att vänstern är för anti-lgbt islamister och liknande.

Intriger/hemligheter/konspirationer: Mossad, Epstein, AIPAC, Robert Maxwell, Rotschild, etc. - behöver jag ens förtydliga hur många intressanta narrativ som kommer med Israel-Palestina frågan?

Assymetri i makt: Den är fullkomlig i denna konflikt på ett sätt som vi sällan skådat (kanske någonsin). Palestininska barn kastar sten mot pansarvagn för att sedan mördas på plats, behöver du bättre symbol för assymetri? Det är en sådan total assymetri i makt som man kan tänka sig, Israel äger den amerikanska kongressen dessutom för att få tillstånd och material att göra i princip precis vad de vill. Suger ut amerikanska folket för att ha världens bästa luftvärn emot garagetillverkade missiler från palestinier.

Lögner: hasbara kommer ut med så många lögner genom media de själva äger så att det är av stor intresse att sedan plocka isär lögnerna och se sanningen med egna ögon. Landet som påstår sig vakta kristna monument och kyrkor bombar sönder dem, har försvarsminister som säger att det är en stolt judisk tradition att spotta på kristna turister, evangeliker som älskar Israel hånas öppet i gatan av judar, IDF slår sönder jesusstatyer med hammare i Libanon, Betlehems äldsta kristna samhälle är instängda i en zoo och kristna turister har svårt att ens få tillstånd att besöka Betlehem. Det är bara ett exempel bland många lögner som jag tar upp. Detta är en anledning för kristna konservativa att omvärdera Israel, i vänsterns fall så är det uppenbart att Israels lögner leder till en mer postkolonial kritik då just bosättarkolonialismen och apartheidsystemet emot palestinare gör Israel till en föredömlig exempel på hur hela väst är korrupt, precis som vänstern fokuserade på den mycket mer medmänskliga apartheidsystemet i Sydafrika i 80-talet som exempel på hur ond Väst är.


Ideologisk kamp: Alla kan göra Israel till en miniatyr där någon form av ideologisk kamp som liknar saker som sker i övriga väst. Neokonservativa och kontrajihadister pekar på en aktiv kamp emot global jihad och terrorism där Israel står i frontlinjen. Vänstern pekar på den aktiva kampen emot vit kolonialism eller USA imperialism där palestinare står i frontlinjen. Även ifall båda narrativen enligt mig är falska narrativ så är det starka motiv för att engagera sig i konflikten och ta sida.

Dominobrickor: Eftersom sionister äger all amerikansk media samt kongressen kan man koppla allt från Irakkriget till Syriens och Libyens förstörelse och nuvarande Irankriget till vad Pat Buchanan kallade "Israelisk ockuperad mark" när han refererade till amerikanska kongressen. Yinonplanen där hela mellanöstern måste balkaniseras samt neokonservativa judar och Netanyahus "A Clean Break: A New Strategy for Securing the Realm" kan refereras tillbaka för att se så många problem som uppstått i Mellanöstern. Finansiera ISIS för att ta ner den sekulära Assadregimen i Syrien exempelvis, något som Hillary Clinton i wikileaks direkt säger är "bra för Israel" som justifikation. Dominobrickorna leder också till Europas migrationsproblem som direkt uppkommer från Israels Yinon-plan från 80-talet.

När världens mäktigaste nations ledare i princip agerar som Israels slavar i allt som heter mellanösternkonflikter så är det ju inte konstigt att all fokus ligger på vad Israel nu hittar på och vilket elände det kommer orsaka världen.

Frågar du dig verkligen varför vi Israel-Palestina är mer intressant än några okända negrer utan ens ideologi som slår ihjäl och våldtar varandra i Kongos djungel?

Men det framgår av siffrorna hur många som dör i Frankrike och USA per 10k invånare, vilket är fler än de som dör enligt UNICEF-rapporten i Gaza.

Nej, vi diskuterade svälten UNDER KRIGET, inte EFTER kriget. Det du skriver nu är att det pågår svält i Gaza vilket är helt fel. Det dog ca 200 personer i svält under hela kriget. Det har dött många tusen i Frankrike och USA sen kriget slutade.