Det är inget konstigt att köra i farled med en fritidsbåt. Har själv åkt och kört fritidsbåt hundratals gånger i farled, även den farleden vid hamnen i Luleå där det kör många stora fraktfartyg. Det är alltid alltifrån stora segelbåtar och fritidsbåtar till små öppna motorbåtar och vattenskotrar som kör där. Själv brukade vi ofta köra just utanför farleden men de flesta vi mötte körde i farleden.
Ingenting konstigt att denna fritidsbåt körde i farleden. Det är som att säga att personbilar inte ska köra på motorvägar för att stora lastbilar kör där.
Säg att det tog ca 2 min från det att fritidsbåten bedömde fraktfartyget på långt avstånd tills att den körde in i fritidsbåten; 2 min går väldigt fort om man är fullt koncentrerad på att navigera i spöregn och blåst och skymning, plus ljud från motor och kanske barn som var vakna.
När man med fritidsbåt åker förbi ett sånt stort fraktfartyg är det som att köra förbi en stor jävla mörk vägg. Dvs, i skymning och om fartyget var alltför nära så är det inte ens säkert det går urskilja särskilt tydligt från hav och mörk himmel, lägg till regnigt kapell på det.
Fartyget skulle ha givit signal varannan minut, detta skulle den gjort oavsett snipan eller ej för den borde fattat att den i högsommar befinner sig i skärgården där det kryllar av fritidsbåtar. Man ska anpassa sin körning efter miljön, precis som om man kör bil i ett villakvarter ska man anpassa hastighet och uppsikt för att det mitt i allt kan backa ut en bil eller springa ut ett barn.
Det var inte så att fartyget befann sig mitt på Atlanten.
Upphinnande båt ska ta hänsyn till mer långsamtgående båt. Det gäller alltid, precis som motorbåt som regel ska ta hänsyn till segelbåt. Segelbåt med lovart väjer för segelbåt med lä.
Förmodligen har fartyget kört med någon slags autopilot eller ställt in en hastighet och riktigt och sen ägnat sig åt något annat, kanske kollat mobilen eller gått på toa.
Vi vet inget om lanternor på snipan, men vore konstigt om den inte hade det. Det verkar som att de som körde fritidsbåten var väldigt sjövana, de hade varit ute på havet i flera år, pappans föräldrar verkar komma från västkusten och även dem har båt. Parets bröllop hölls på västkusten. De verkar haft en stor förankring till både båtliv och skärgård.
Enormt jävla imponerande och handlingskraftigt av pappan att han, efter att ha sugits in under ett jävla fraktfartyg och hamnat 20 meter under ytan, lyckats få tag i ett barn och simmat upp till ytan för att sen kalla på hjälp. Svårt att förstå hur man lyckas med det men måste vara några slags överlevnadskrafter som kickar in som man aldrig skulle kunna framkalla om man faktiskt inte är i en liknande situation själv. Men också att han från den stunden måste vetat om att han lämnar sitt andra barn och fru någonstans nere i båten på botten eller i havet till sitt öde och till hoppet om att räddning ska komma snart och hinna hjälpa honom. Vilket jävla trauma.
Efter ca 2 min med syrebrist börjar hjärnceller dö så man får hoppas sonen klarar sig utan bestående men, särskilt eftersom han verkar haft en yttre skada i huvudet också. Förhoppningsvis kan pappan finna någon tröst i att han hanterade situationen där på botten med otrolig handlingskraft och mod och att han åtminstone har en familjemedlem kvar, men att veta att man räddat ett barn men inte ett annat, att leva
Med det kräver nog mycket terapi för att
Inte gå under av skuldkänslor.
Angående personerna i fritidsbåtens bakgrund så är det väldigt tydligt i tråden vilka det handlar om och att dessa hade svensk bakgrund och dessutom var sjövana.
Nej jag är inte bekant eller känner offren. Allt jag vet har jag hittat online utan vidare ansträngning.
All styrka till pappan och sonen, hoppas de har ett stort nätverk av familj vänner och vård som kan stötta dem i detta och i livet framöver.
Ingenting konstigt att denna fritidsbåt körde i farleden. Det är som att säga att personbilar inte ska köra på motorvägar för att stora lastbilar kör där.
Säg att det tog ca 2 min från det att fritidsbåten bedömde fraktfartyget på långt avstånd tills att den körde in i fritidsbåten; 2 min går väldigt fort om man är fullt koncentrerad på att navigera i spöregn och blåst och skymning, plus ljud från motor och kanske barn som var vakna.
När man med fritidsbåt åker förbi ett sånt stort fraktfartyg är det som att köra förbi en stor jävla mörk vägg. Dvs, i skymning och om fartyget var alltför nära så är det inte ens säkert det går urskilja särskilt tydligt från hav och mörk himmel, lägg till regnigt kapell på det.
Fartyget skulle ha givit signal varannan minut, detta skulle den gjort oavsett snipan eller ej för den borde fattat att den i högsommar befinner sig i skärgården där det kryllar av fritidsbåtar. Man ska anpassa sin körning efter miljön, precis som om man kör bil i ett villakvarter ska man anpassa hastighet och uppsikt för att det mitt i allt kan backa ut en bil eller springa ut ett barn.
Det var inte så att fartyget befann sig mitt på Atlanten.
Upphinnande båt ska ta hänsyn till mer långsamtgående båt. Det gäller alltid, precis som motorbåt som regel ska ta hänsyn till segelbåt. Segelbåt med lovart väjer för segelbåt med lä.
Förmodligen har fartyget kört med någon slags autopilot eller ställt in en hastighet och riktigt och sen ägnat sig åt något annat, kanske kollat mobilen eller gått på toa.
Vi vet inget om lanternor på snipan, men vore konstigt om den inte hade det. Det verkar som att de som körde fritidsbåten var väldigt sjövana, de hade varit ute på havet i flera år, pappans föräldrar verkar komma från västkusten och även dem har båt. Parets bröllop hölls på västkusten. De verkar haft en stor förankring till både båtliv och skärgård.
Enormt jävla imponerande och handlingskraftigt av pappan att han, efter att ha sugits in under ett jävla fraktfartyg och hamnat 20 meter under ytan, lyckats få tag i ett barn och simmat upp till ytan för att sen kalla på hjälp. Svårt att förstå hur man lyckas med det men måste vara några slags överlevnadskrafter som kickar in som man aldrig skulle kunna framkalla om man faktiskt inte är i en liknande situation själv. Men också att han från den stunden måste vetat om att han lämnar sitt andra barn och fru någonstans nere i båten på botten eller i havet till sitt öde och till hoppet om att räddning ska komma snart och hinna hjälpa honom. Vilket jävla trauma.
Efter ca 2 min med syrebrist börjar hjärnceller dö så man får hoppas sonen klarar sig utan bestående men, särskilt eftersom han verkar haft en yttre skada i huvudet också. Förhoppningsvis kan pappan finna någon tröst i att han hanterade situationen där på botten med otrolig handlingskraft och mod och att han åtminstone har en familjemedlem kvar, men att veta att man räddat ett barn men inte ett annat, att leva
Med det kräver nog mycket terapi för att
Inte gå under av skuldkänslor.
Angående personerna i fritidsbåtens bakgrund så är det väldigt tydligt i tråden vilka det handlar om och att dessa hade svensk bakgrund och dessutom var sjövana.
Nej jag är inte bekant eller känner offren. Allt jag vet har jag hittat online utan vidare ansträngning.
All styrka till pappan och sonen, hoppas de har ett stort nätverk av familj vänner och vård som kan stötta dem i detta och i livet framöver.
