Citat:
Ursprungligen postat av
Dalulven
Inte bara polisen. PH satt i flera fall med som sakkunnig, och skötte vid ett par tillfällen förhören.
Visar ALG:s utsaga verkligen det du tror?
Gäller det hon säger hans trovärdighet som vittne, eller hans status som misstänkt?
Ingenting tyder på att han uppfattas som misstänkt, förutom av PH och RB, som var införstådda.
Däremot säger en av väktarna, möjligen ALG, att de blev tagna i örat av Skandia. Rutiner skärptes.
Det är möjligt att vi fått höra något mer, om de inte tryckt så hårt på larm och bristande rutiner.
Finns heller ingenting som tyder på att väktarna uppfattat det som att arbetsgivaren anlitat polisen för att kontrollera hur de sköter sina arbeten.
Tvärtom faktiskt. De berättar ju öppenhjärtligt hur lättsinningt de tog på alarm med mera. Hur de tog för givet att om en viss dörr larmade och lämnades öppen tog för att det var personalen från La Cartier. Och så där fortsätter det. Kohut exempelvis verkar förvånad när hon får frågan om varför det finns okvitterade larm på skärmen, varav hon svarar något i stil med att den tjuter och piper hela tiden. Ett lättsinningt svar, för att uttrycka det milt.
Hade exempelvis Kohut trott att de var ute efter att nita henne hade hon självfallet inte så öppet berättat om slarvet och slöheten, vilket naturligtvis gäller även de övriga.
Samtliga väktare informeras innan förhören inleds om vad förhöret handlar om, d.v.s. att beskriva den 28:e februari 1986.
Varför i fridens namn skulle väktarna sitta och analysera vad syftet är med att de skall berätta om mordagens förlopp!? Ännu löjligare är det att tro att svaren skulle se annorlunda ut beroende på Engströms status. Det saknas rimliga skäl att anta något sådant, utan är enbart önsketänkande i hopp om att väktarna sitter på något som är besvärande för Engström.
"-Hmm. De verkar vilja höra om Stickan som vittne. Bra, då behöver jag inte berätta om krut-och spritstanken. Det har en förklaring de säkert redan vet om."
Gahns utsaga visar mycket riktigt inte vad jag tror, utan helt enkelt hur hon minns den 28:e februari 1986 och övrigt som hon tillfrågades om. Mera detaljinriktade frågor besvarade hon efter bästa förmåga. Liksom de övriga.
Säkert ägnande de någon tanke åt varför polisen var intresserade av Stig. Det är fullständigt naturligt.
Det som är absurt är att sitta och tro att svaren skulle skifta beroende på hur de hörda uppfattade polisens bevekelsegrunder.
Det här förefaller vara ett desperat försök att få en tom säck att stå. Som bekant så går det inte, i alla fall har ingen lyckats på över 40 år. Och det gick verkligen inte den här gången heller.