Varför förtjänar Palestinakonflikten mer engagemang än andra krig och konflikter?

I princip gör den inte det. I praktiken handlar det om dubbelmoral i bästa fall och antisemitism i sämsta fall.

Man kan inte bortse från att många drivs av ett hat mot judar och Israel.

Det är den enkla frågan som nästan aldrig får ett sakligt svar. Så nu är det faktiskt dags att reda ut detta en gång för alla. Varför förtjänar Palestina mer uppmärksamhet och mer engagemang än andra krig och konflikter? Först en genomgång av hur läget faktiskt ser ut i siffor:
- Jämfört med andra stora afrikanska konflikter sedan 2000: skillnaden ligger ofta i intervallet 10–100 gånger mer bevakning för Palestina, beroende på period och medium. Jämfört med Tigray (2020–2022): Palestina/Gaza har fått tiotals gånger mer mediabevakning (ofta 30–60 gånger mer under intensiva perioder). Detta trots att konflikterna i Afrika oftast varit dödligare än konflikten mellan Israel och Palestina, och därför blir dessa siffror extremt anmärkningsvärda.
- Sedan 1994, vilket jag använder som en viktig markör för det året inträffade folkmordet i Rwanda och året innan skrevs Osloavtalet under, har Palestina per person fått över tio gånger så mycket mer i bistånd än hela det krigsdrabbade Afrika, och per död är det 5 gånger så mycket mer för Palestina. Ett talande exempel på detta var perioden 2020 till 2022, då drygt 300 000 människor dog i Tigrayregionen. Palestina fick i internationellt bistånd drygt 5 gånger mer per person och drygt 1000 gånger mer per död person. Detta är, hur man än ser det, extremt snedvridet.

Men nu till min fråga: Hur rättfärdigas detta? Varför är det rätt att Palestina får så mycket mer uppmärksamhet, engagemang och dessutom mycket mer bistånd än andra krig trots att dessa är extremt mycket dödligare? Vi kan nog direkt avvisa att det skulle vara för att denna konflikt är exceptionellt brutal i sitt utförande. Exempel: Folkmordet i Darfur (som de jure erkänts som folkmord av internationella domstolar) dödade omkring 300 000 människor i början av 2000-talet, men engagemanget från civilbefolkningen i Sverige var i princip noll. Kriget i Kongo-Kinshasa är det dödligaste kriget sedan andra världskriget och tog död på nära nog 6 miljoner människor, det vill säga drygt 100 gånger fler än vad som dött i Gaza sedan 2023, men engagemanget uteblev trots vissa försök (Falling Whistles till exempel). Väldigt nyligen mördades drygt 600 000 människor i den etniskt motiverade konflikten i Etiopien mellan centralregeringarna i Addis Abeba och Asmara mot Tigrayregionen. Den konflikten har definitivt likheter med den mellan Israel och Palestina, men den var tio gånger så dödlig. Vissa hävdar att det avgörande är att konflikten mellan Israel och Palestina har pågått så länge. Visst finns det en poäng i det men det kan inte vara den enda orsaken. Om det vore fallet skulle konflikterna på Filippinerna (som har rötter tillbaka till 1500-talet), konflikten i Kashmir som började med delningen 1947, eller inte minst konflikten mellan Iran och Kurdistan som pågått sedan 1919 ha haft samma engagemang. Men jag har aldrig sett en enda återkommande demonstration för Kurdistan eller Filippinerna som går veckovis i centrala Stockholm likt Palestinademonstrationerna på Odenplan. Inte heller några influensers som skriver gråtande inlägg om barnen på Filippinerna som blivit krigets offer. Så det kan definitivt inte vara fallet.

Andra hävdar att engagemanget beror på att konflikten går att påverka eftersom västvärldens regeringar, inte minst USA, har ett finger med i spelet. Det köper jag inte. Om det stämde skulle det vara väldigt enkelt att skapa engagemang kring de många krigen i Subsahariska Afrika. Västvärlden är de primära handelspartnerna för just de naturtillgångar som de här konflikterna i huvudsak handlar om kontrollen över. En annan brist i argumentet är att om det vore sant så skulle konflikten mellan Israel och Palestina troligen ha tagit slut för länge sedan. Det enorma engagemanget, både civilt och politiskt (fler länder har erkänt Palestina än Kosovo, till exempel), har ju funnits i olika grad i snart 80 år. Ändå fortsätter kriget. Så det argumentet håller inte för då hade det varit över sedan länge. Det känns mer som en efterhandskonstruktion från dem som blir tagna på sängen när man påpekar hur selektivt engagemanget är. I Jemen har centralregeringen stöd från USA, Saudiarabien och UAE medan rebellerna har stöd från Iran och Ryssland. Ändå väcker det inbördeskriget inte alls samma engagemang. Så det måste finnas något mer. Jag tror att konflikten mellan Israel och Palestina får en extra skjuts av att den ligger i en region där vi historiskt har haft ett starkt intresse av teologiska skäl. Jerusalem är helig stad för alla tre världsreligioner, vilket gör regionen kulturellt viktig och lätt att uppmärksamma. Men det är inte hela sanningen. Om det vore det skulle engagemanget ha sett likadant ut i alla tider, och det har det inte. Under stora delar av 1900-talet var regionen relativt bortglömd i media medan andra konfliktytor hade starkare engagemang, exempelvis Vietnam, Korea, Afrika på 1980-talet, Irak, Kina och så vidare. Ett annat vanligt argument är att vi i Väst har ett historiskt ansvar eftersom det var västvärlden som skapade Israel efter andra världskriget och Förintelsen. Men om det vore avgörande skulle vi vara lika engagerade i de latinamerikanska konflikter där väst också har ett historiskt ansvar. Det är vi inte.

Nej, inga av dessa argument håller. Så nu vill jag höra varför denna konflikt förtjänar ett starkare engagemang än andra dödligare krig och konflikter? Och nu ska vi inte köra pajkastning, ad hominem, personangrepp eller dylikt utan nu vill jag höra ärligt om någon faktiskt kan motivera detta enorma engagemang?

Jag tycker inte att den förtjänar mer engagemang, men jag tror att den får det eftersom den är relativt "nära" oss. Lite grand som i Ukrainas fall - många bryr sig mer ju närmre en händelse uppfattas vara. Dessutom kan långväga konflikter uppfattas som mer "hopplösa". Israel är en rättsstat och allierade med majoriteten av västländerna, som då kan utöva påtryckningar mot landet (och ofta gör så). Vi har alltså inget särskilt ansvar på grund av just Israels historia - Europa has ju en ganska skamlig historia i större delen av världen - utan för att vi har en särskild förbindelse med Israel.

Men ja, media, politiker och aktivister borde vara långt mer engagerade i andra konflikter, och egentligen i alla konflikter där vi har möjlighet att påverka. Det gäller framför allt de konflikter där gulfstater är inblandade, eftersom vi ju numera har ganska nära band även till dessa länder.

Det är inget speciellt med det, Libanon, Irak och Syrien bildades samtidigt med en massa etniciteter som man inte tog hänsyn till. Skillnaden är judarna.

Största lögnen jag läste på Flashback förutom möjligtvis från legenden med alias "Död och återfödd".

Israel har inte startat ett enda krig, man har däremot avslutat krigen som araberna startat.

Nära oss?

Du menar de som demonstrerar varje helg i storstäderna? Eller när som i "nära vänstern"?

Tror snarare på det som Petronius skriver att uppmärksamheten beror på har mot judar och Israel.

Och jag har inte träffat en enda Israelkritiker som förefallit vara judehatare.