Skilsmässa efter nästan 20 år

Bra att du resonerar så, då behöver du och din fru lägga upp en bra plan.

Låter väldigt klokt att undvika alkohol. Jag jobbar inom missbruksvården och du är i en väldigt farlig situation i livet där alkohol kan förstöra ditt liv. Vill du få stöd i detta kan jag tänka mig att skriva lite i PM.

Såg att du nämnde att du har bra kompisar runtomkring, finns det någon du skulle vilja fördjupa din relation med? OBS! Öppna upp dig men se till att det inte blir en relation där du ständigt kräver stöd och tröst, för tillfället behöver du dock det. Kan vara värt att träffa terapeut om du vill bearbeta och jobba med dig själv.

Nu till det viktigaste, du behöver få tankarna kring annat. Har du några saker som du tidigare velat göra men som aldrig blev av? Försök tänk roliga grejer! (Detta kan vara svårt i nuet när saker är becksvart men öva dig på att tänka på sånt)

Hörru, jag har inte tolkningsföreträde men känner att här måste jag skriva ändå. Lägg ner med det du skriver, han behöver inte tänka på detta. Fyfan för dig, på riktigt. Idiot.

Jag lider med dig.
Vet precis hur det känns.
Och du har rätt i din analys att detta bara är svepskäl.
Kvinnor, och då menar jag alla kvinnor gör sig till offer och lägger all skuld på mannen.
Då tar de till alla knep i boken såsom disk, tvätt etc.
Mannen tror då att bara han diskar och tvättar så kommer allt bli bra.
Men nej, det kommer inte hjälpa.
Hon har redan gått vidare och det är inte osannolikt att det står en eller flera potentiella män i periferin och väntar.

Hoppas du tar dig ur detta stark och med mer visdom. <3

Har ej varit med om liknande men förstår att det är tungt.
Däremot hade jag en granne där frun drog efter 30 år. Han krökade 24/7 i två veckor. Sedan tog han båten ock åkte ut i skärgården i två veckor.
Sedan hem och fixade tomten och var aktiv som satan. 8 månader sedan tog han en 30 år yngre tjej som något senare flyttade in.

Bästa han har gjort säger han

Sanningen svider, TS fru har säkert redan en ny kuk.
En fråga till TS hur har sexlivet varit?

Det är uppenbart att sanningen redan svider, det du gör är att gnugga in salt i ett redan sår. Men du kanske inte vågar inse att sanningen att det du gör just nu är vidrigt beteende. Så som du sagt, sanningen svider. Svider inte denna sanning för dig, då tycker jag att du har allvarliga empatiska brister.

Med väldigt lite information att gå på skulle jag tro att ts ex inte känner att han dragit sitt strå till stacken gällande hem och barn. Alla kvinnor med barn jag känner som separerat från barnets far har haft det som åtminstone delanledning. Ingen som jag känner med mindre barn har initierat en separation för att hon träffat någon ny. Det pallar man inte om man upplever att man är den enda som roddar familjelivet. Träffa nya män finns det gott om tid till när separationen är klar och ungen/ungarna är hos pappan ibland och man har blivit glad och känner sig sexig igen. Men som anledning till separation initierad av kvinnan känner jag mig tveksam. Min enkla tumregel lyder:

Kvinnor gör slut när de är missnöjda med relationen.
Män gör slut när de träffat någon ny.

Du menar nog "dela på boendetiden". Det är ovanligt med vårdnadstvister och det vanligaste är att man har fortsatt gemensam vårdnad om gemensamma barn, även efter en separation.

Men hur man gör med boende och umgänge är andra frågor! Vanligt numera är boendetid 50/50. Eller att barn bor främst hos en förälder och har umgänge, tex. Varannan helg med den andra föräldern. Så det är ju ner dessa frågor de behöver göra upp om: hur deras dotter ska bo och hur umgänget med dottern ska se ut. TS kan göra upp dessa frågor med sin fru. Det kan gå bra om de är överens. Är de inte överens så kan de söka samarbetsavtal hos Familjerätten. Och göra upp där kring barnets boende och umgänge med föräldrarna.

Ja jag har missbrukare i släkten så att jag tror att jag är i extra riskzon tyvärr. Det är kanske genetiskt betingat.


Säkert. En kompis var väldigt bra stöd nu. Borde vara lite mer med honom sen!


Massa jag inte gjort för att jag tycker att jag har prioriterat oss.



Jag är dum i huvudet som skriver här - fattar ju att jag får massa skitkommentarer.


Jag försöker riva plåstret nu. Jag antar att det är bäst.


Jag skulle tro att dottern bor kvar här, förutsatt att vi har kvar lägenheten, och sen att vi delar 50/50. Kanske varannan vecka.

Det fetade: det är inga svepskäl, utan helt klart anledningen! För henne var det saker som växte på hög. Tills hon helt enkelt inte ville vara gift med dig längre. Så skit i vad vissa skriver i tråden. Hon har givetvis inte "träffat någon annan"! Hon har bara tröttnat på era återkommande "tjafs och vardagsgrejer", som var större och allvarligare för henne än för dig, uppenbarligen. Klassiker, skulle jag vilja påstå.

Vad du ska göra: Du säger till henne att du älskar allt med din fru och föreslår familjeterapi. Ni har barn ihop, så hon borde ge det en uppriktig chans! Antingen leder familjeterapi till att ni finner tillbaka till varandra, om ni inte gör det, så är familjeterapi ett bra sätt att få hjälp att separera på ett värdigt sätt där ni också kan få råd och stöd i hur ni hjälper er dotter igenom Att ni två ska separera.

Ni kan även ta hjälp av Familjerätten i frågor som rör var dottern ska bo (50/50? Helt hos en av er och varannan helg hos den andra?) Osv. Om ni inte kan komma överens själva om bitarna kring boendefrågan och umgängesfrågan dvs.

Så detta är några av de rent praktiska bitarna.

Nu behöver du också tid med dina vänner! Få umgås med dem, prata med dem, hitta på saker med dem. För att finna tillbaka till dig själv i denna omtumlande situation!

Träna är också bra... Det hjälper mot att bli helt förstörd och ledsen och främjar matlust och trötthet. Så träna något dagligen! Går du på gym, ta överdelen av kroppen varannan dag och varva med underkroppen varannan dag. Musklerna behöver vila i cirka 48 timmar för att byggas upp.

Undvik att supa, undvik one night stands eller andra "ersättare". Sådant kommer bara få dig att må ännu sämre.

Var rädd om dig och uppdatera i tråden hur det går för dig och din dotter!

Ja, det är ju en bra lösning! Då slipper er dotter flytta en gång i veckan, utan hon bor kvar och har dig där varannan vecka och sin mamma där varannan vecka.

En annan bra sak är ju att bo nära varandra. Så att hon har lätt att träffa även den föräldern hon inte bor hos just den veckan. Det kan ju underlätta för henne, iom. Att du tänker att separationen kommer vara jobbig för henne. Bor du och din fru nära varandra och hon bor varannan vecka hos dig och varannan vecka hos mamman. Så kan hon ju även gå några dagar i veckan till den av er hon inte bor hos och kanske ta eftermiddags mellanmål och få en kram. Så slipper hon känna av separationen från er, så tydligt.

Beroende på vad som funkar bäst för er alla!

Det verkar dock som att du empatiserar med kvinnan mera än TS.


Hade du haft nån förmåga att läsa mellan raderna så hade du insett att fruns intresse för TS har varit svalt länge. Vidare kan man utläsa att det knappast är för att TS är en lat mansgris som hon har tröttnat. Eftersom hon inte lagar knappt någon mat så lär hon knappast dra det tyngre lasset med några andra hushållsansvar heller.

Personligen tycker jag det låter som att TS har ett utmärkt läge att börja se sitt ex för vad hon egentligen verkar vara. Nämligen någon som ger upp och skyller sin olycka på sin man. Och att TS verkar förtjäna nåt mycket bättre än sin snart blivande ex.

Vidare tycker jag att TS bör göra allt för att "hämnas" genom att se till att hans och dotterns situation blir sjukt mycket bättre utan den otacksamma mamman.

Som uppenbart har varit ointresserad av att reda ut eventuella relationsproblem ett längre tag. TS har ju redan följt råden i familjeterapin utan att mamman blev tillräckligt nöjd för att uppfylla sin del.

Då skadar det knappast att TS får höra diverse olika perspektiv på sanningen om kvinnor, och tex hur dom kan peppa varandra till skilsmässa av 100% egoistiska skäl.