Vad är din syn på hur folk ser ut efter 30år?

Vad finns det att älta om egentligen? TS har ju haft snygga brudar genom livet och då kan jag tycka att han borde vara nöjd så, och vi 62-års ålder ställa in sig på att klappa katten och mata duvorna.

Jag var 20 år redan 1984 men jag ville inte skrämma bort alla nittiotalister med en för mustig rubrik.

Förra veckan såg jag en tjej på ICA som jag var ihop med för länge sedan, hon såg fortfarande skaplig ut jag kände något bra när jag såg henne.
I dag mötte jag en kvinna en annan som var extremt snygg och också min flickvän en kort tid för att senare försöka att bli modell i Frankrike. Hon såg förjävlig ut i dag 1 aug 2026.
Detta fick mig att tänka på åldrande

Dessa kvinnor har jag bara haft korta relationer med några månader men vi har bra koll när det gäller varandra, vi möttes oftast via jobbet eller krogen förr i världen.

Jag är en person som hatar att hälsa på ex som jag inte sett på 30år.

Nu till frågorna. Känner någon igen känslan när någon man har idealiserat i många år ser ut som en tjockis som lever på cola och pizza år senare?

Eller en person som inte var något extra i högstadiet/ gymnasiet men år senare ser nästan oförändrad ut och genom det set bra ut för att vara 50år?

Ok jag läser vad du skriver. Så bara för att man ska vara tacksam för det som varit ska man ge upp? Det skaver så in i helvete.

Människan är fåfäng just för de saker jag skriver om

År 2003 satt jag i en sportbar och två brudar födda på 70-talet som körde shots en Tisdag. Jag anslöt och när baren stängde hängde jag med dom hem.

Det som var förvånande var att när jag knullade den korta (1.65) Sade hon
- Kan du gå till min kompis och ligga "lite" med henne också hon fyller år vi firade henne i dag?
Med vajande ståkuk knackade jag på hennes sovrums dörr och utan ett ord knullade jag henne med. Den lilla tjejen var mitt mål så jag gick tillbaka och lade satsen i henne.

Såna här grejer saknar man i dag som 62 åring

Du är snäppet äldre än vad jag är men jag har "gett upp", och accepterat att jag numera är farbror. Har haft ett bra liv med skapligt mycket kvinnor och känner mig nöjd med det. Nöjd. Mår hur bra som helst av att ha ställt in livet på något typ farbror-mode. Tror däremot att många som försöker stanna - eller rent av vrida tillbaka - tiden mår tämligen dåligt, och värre blir det för varje år de åldras. Nej kompis, riv av plåstret snabbt och acceptera att du har passerat bästföredatumet och blivit farbror du med.