Jag driver ett fåmansbolag (AB) och har äntligen börjat få upp vinsten till 6-8miljoner.
Men vet ni vad? Det är fan inte ens kul längre. Ju hårdare jag jobbar och ju mer värde jag skapar, desto mer känns det som att jag blir rånad på ljusa dagen.
Vi pratar om "möjligheternas land" i USA, men i Sverige har vi skapat en fälla för entreprenörer. Först drar staten 25 % i moms. Sen ska de ha 31,42 % i arbetsgivaravgifter på lönerna. Sen kommer bolagsskatten på vinsten. Och när jag väl vill ta ut mina egna surt förvärvade pengar till mig själv? Då slår de helt värdelösa 3:12-reglerna till.
Utdelningsutrymmet är ett skämt – det räcker till kaffepengar i sammanhanget. Vill jag lyfta resten av vinsten tvingas jag ta det som lön och skatta bort över hälften i statlig inkomstskatt. Resultatet? Miljoner ligger inlåsta i bolaget. Jag kan se siffrorna på kontot, men jag kan inte använda dem privat utan att ge staten en "straffskatt" som får en att vilja spy.
Jag tar all risk, jag jobbar kvällar och helger, jag har ingen anställningstrygghet. Ändå är jag statens största mjölkkossa. Varför är det helt tyst om detta hos politikerna? I valrörelsen daltas det med bidragstagare och storföretag, men vi småföretagare som faktiskt bär upp skattebasen ignoreras totalt.
Det går inte att bli rik på hederligt arbete och företagande i det här landet. Vi blir nertryckta så fort vi sticker ut huvudet. Är det verkligen så här vi ska ha det? Är det meningen att man ska behöva flytta till USA eller Dubai så fort man lyckas?
Det krävs en total jävla förändring av 3:12 och en rejäl sänkning av skatten på företagande, men ingen politiker vågar ens lyfta frågan. Skäms de inte?
Men vet ni vad? Det är fan inte ens kul längre. Ju hårdare jag jobbar och ju mer värde jag skapar, desto mer känns det som att jag blir rånad på ljusa dagen.
Vi pratar om "möjligheternas land" i USA, men i Sverige har vi skapat en fälla för entreprenörer. Först drar staten 25 % i moms. Sen ska de ha 31,42 % i arbetsgivaravgifter på lönerna. Sen kommer bolagsskatten på vinsten. Och när jag väl vill ta ut mina egna surt förvärvade pengar till mig själv? Då slår de helt värdelösa 3:12-reglerna till.
Utdelningsutrymmet är ett skämt – det räcker till kaffepengar i sammanhanget. Vill jag lyfta resten av vinsten tvingas jag ta det som lön och skatta bort över hälften i statlig inkomstskatt. Resultatet? Miljoner ligger inlåsta i bolaget. Jag kan se siffrorna på kontot, men jag kan inte använda dem privat utan att ge staten en "straffskatt" som får en att vilja spy.
Jag tar all risk, jag jobbar kvällar och helger, jag har ingen anställningstrygghet. Ändå är jag statens största mjölkkossa. Varför är det helt tyst om detta hos politikerna? I valrörelsen daltas det med bidragstagare och storföretag, men vi småföretagare som faktiskt bär upp skattebasen ignoreras totalt.
Det går inte att bli rik på hederligt arbete och företagande i det här landet. Vi blir nertryckta så fort vi sticker ut huvudet. Är det verkligen så här vi ska ha det? Är det meningen att man ska behöva flytta till USA eller Dubai så fort man lyckas?
Det krävs en total jävla förändring av 3:12 och en rejäl sänkning av skatten på företagande, men ingen politiker vågar ens lyfta frågan. Skäms de inte?