Citat:
Killar och män, det här handlar om era relationer till det motsatta könet. Vissa av er tycker att kvinnor är underbara och saknar fel. Lätt hänt i ett land som Sverige, där myndigheter och skola domineras av kvinnor, och media präglas av ett feministiskt narrativ. I synnerhet de unga och mer attraktiva kvinnor som ni bländas av, de som ni är kåta på. Det är en illusion. Dessa kvinnor är de värsta av alla att ha att göra med. Total narcissism och parasitism. Glöm inte bort att även dessa kvinnor bajsar, pruttar, svettas och lider av psykiska problem i stor utsträckning.
Topic:
Hur ska vi förmå killar och män att sluta simpa (fjäska) för unga kvinnor? Det leder bara till mer förnedring och elände. Dessutom föds egot på korkade och ytliga kvinnor som egentligen bara gillar våldsbenägna bad boys och kriminella, och i många fall har diverse psykiska diagnoser.
Topic:
Hur ska vi förmå killar och män att sluta simpa (fjäska) för unga kvinnor? Det leder bara till mer förnedring och elände. Dessutom föds egot på korkade och ytliga kvinnor som egentligen bara gillar våldsbenägna bad boys och kriminella, och i många fall har diverse psykiska diagnoser.
Simperiet i sig har gamla kulturella anor som många ggr ärvs från generation till generation. Det är således inget nytt fenomen som uppstod iomed internet-eran och fenomenet tillhör knappast den yngre delen av befolkningen endast utan ses i nästan alla åldersgrupper (värst är nog äldre sentimentala halv-gubbar som borde veta bättre sas). Frågan är dock om inte de nyare woke-versionerna på äldre feminism gjort det hela ännu värre - speciellt då för den yngre generationen.
Lösningen är dock svår då det delvis ligger rotat i gammal kultur. Jag har tex märkt att en del invandrare har en märklig dubbelmoral ang simperiet - simpar gärna i "rätt tillfällen" men kan senare tvärvända och ha en ytterst låg syn på kvinnor innerst inne (som om det fanns en inre konflikt som dom själva inte är helt medvetna om). Det förvirrar mig personligen för utkomsten av en sådan dubbelmoral är ofta kaos och tragedi i relationer och familjer (vilket jag själv då sett). Jag tog vissa invandrare som exempel för dessa fall är så extremt tydliga för mig - samma fenomen kan alltså hittas bland svenskar även om det verkar vara lite ovanligare numera.
Men om jag ser det generellt bara. Påstår man att man strävar man efter jämställdhet så bör väl detta innebära att ingen borde simpa för någon egentligen? Det går ju dock emot själva "hämnd/skuld-narrativet" många moderna feminister har på agendan. Komplext är det och några enkla lösningar finns nog inte inom räckhåll annat än att ta upp det för diskussion.
