Citat:
Att försöka förskjuta debatten från hård militärgeografi till vagt kulturkrig är det klassiska tecknet på att de militärstrategiska argumenten har tagit slut. Att Kaliningrad är svårförsvarat i ett storkrig är ingen hemlighet , det är en framskjuten utpost, inte Rysslands kista. Att förlora en enklav på 15 000 km² är en regional, taktisk fråga. Att däremot tillåta en fientlig militärallians uppbyggd på en 600 000 km² stor slättplattform några få timmars pansarmarsch från Moskva, Kaukasus och Volga är en existentiell katastrof. Att jämföra en isolerad östersjöutpost med statens geografiska och logistiska pulsåder visar att du fortfarande inte förstår skillnaden mellan taktisk geografi och strategiskt djup.
Föreställningen att Kreml frukta Ukraina som en "blomstrande europeisk demokratimodell" är en västerländsk skrivbordsfiktion utan förankring i verkligheten: Före 2022 var Ukraina kontinentens fattigaste och mest korrupta land, präglat av oligarkstyre, politisk instabilitet och massiv utvandring. Rysslands BNP per capita och levnadsstandard var avsevärt högre än Ukrainas. Ingen i Moskva såg mot Kyiv och drabbades av avundsjuka.
Västerländska idealister vill desperat tro att alla konflikter handlar om "kultur", "demokrati" eller "rädsla för frihet". Stormakter startar inte storskaliga, industriella utnötningskrig på grund av kulturpåverkan eller rädsla för livsstilar. De krigar när den militära maktbalansen rubbas och deras hårt definierade säkerhetsintressen hotas. Du citerar Goethe om missförstånd. Det fundamentala missförståndet här är ditt eget: du förväxlar västerländska önskedrömmar om värderingar med de hårda lagar om resurser, geografi och eldkraft som faktiskt styr världen.
Föreställningen att Kreml frukta Ukraina som en "blomstrande europeisk demokratimodell" är en västerländsk skrivbordsfiktion utan förankring i verkligheten: Före 2022 var Ukraina kontinentens fattigaste och mest korrupta land, präglat av oligarkstyre, politisk instabilitet och massiv utvandring. Rysslands BNP per capita och levnadsstandard var avsevärt högre än Ukrainas. Ingen i Moskva såg mot Kyiv och drabbades av avundsjuka.
Västerländska idealister vill desperat tro att alla konflikter handlar om "kultur", "demokrati" eller "rädsla för frihet". Stormakter startar inte storskaliga, industriella utnötningskrig på grund av kulturpåverkan eller rädsla för livsstilar. De krigar när den militära maktbalansen rubbas och deras hårt definierade säkerhetsintressen hotas. Du citerar Goethe om missförstånd. Det fundamentala missförståndet här är ditt eget: du förväxlar västerländska önskedrömmar om värderingar med de hårda lagar om resurser, geografi och eldkraft som faktiskt styr världen.
Sorry. Transparancy International, som granskar korruptionen, håller inte med dig. Enligt de är Ryssland Europas mest korrupta land. Ukraina ligger i och för sig också illa till, men de är faktiskt "bara" trea i korruptionsligan (rysk-allierade Azerbajdzjan tar andraplatsen). Sedan 2022 har korruptionen dessutom förvärrats ytterligare i Ryssland, medan den faktiskt minskat i Ukraina.
CPI-indexet, där 100 är helt fritt från korruption och 0 är totalkorrumperat så hade Ryssland 2021 29 CPI (poäng) och Ukraina 32 CPI . Nu ligger Ryssland nere på 26 CPI och Ukraina har förbättrat sig till 34 CPI (lika som Turkiet). (De nordiska staterna är allra bäst i Europa, våra 5 stater ligger alla på mellan 85 och 90 CPI, så både Ryssland och Ukraina har stor förbättringspotential.)
Det andra fetade:
Det stämmer inte om du ser det hela historiskt. Genom historien har stormakter startat krig huvudsakligen av två anledningar: antingen ren imperialism (lägga under sig mera land) eller så har det varit på grund av kultur och/eller religion. Ser man till 1900-talet så är det väl i stort sett bara Koreakriget och Vietnamkriget som kan sägas ha haft något med den militära maktbalansen att göra.