Ny studie: 7-åringar tillåts inte röra sig fritt av sina föräldrar

Låter betryggande med inställningarna du pratar om, vad är det för ålder som klockan är anpassad för?

Vidare, med premissen att det är som du säger köper jag det helt och hållet, däremot så ställer jag mig kritisk till om våra respektive upplevelser är tillräckliga för att generalisera på en större population. Samtidigt så tror jag att ditt perspektiv (utgår från att du har barn) är viktigt samtidigt som mitt perspektiv kanske kan ge något, om än kanske inte i samma utsträckning. Ett utomstående perspektiv minska risken för att man blir hemmablind.

När jag resonerar efter det du skrivit är jag nog benägen att säga att det kanske inte är just den specifika klockan som är ett problem. Min farhåga är att köpandet av en klocka är ett steg (av många olika steg) mot att bli en överbeskyddande förälder.

Survivorship bias?
Men visst, någonstans går det för långt.

Ja, än så länge.

Utgår från (eller hoppas) att du inte har barn. Titta på dödsfall bland småbarn nu och då så har du svaret. Vi gillar helt enkelt att ha ungarna vid liv och är ungefär 100x mer närvarande än dåtidens föräldrar. Kram.

Du har alltså inte läst rapporten eller ens en sammanfattning, tack då vet jag.

Det där är en klassisk bortförklaring för att slippa se vad som faktiskt händer. Självklart har vi säkrare bilstolar, cykelhjälmar och barnsäkrade hem sedan 1960-talet, och tack och lov för det.

Men att blanda ihop att vi har bättre teknisk säkerhet med att samhällets grundläggande trygghet har förändrats i grunden är ju bara intellektuell ohederlighet.

Ingen kör sina ungar kors och tvärs genom staden enbart för att de är rädda för att de ska trilla av gungbrädan. Man gör det för att man vet hur klimatet har hårdnat.

Det mest absurda är ju att det här har pågått i decennier.

Förr i tiden hängdes folk ut, förlorade jobben och stämplades som rasister så fort de sa som det var och varnade för vart det här var på väg.

I dag har verkligheten sprungit ikapp och blivit vardag, och det som förut klassades som fula ord har helt enkelt blivit facit.

Det räcker ju med att titta ut över Europa för att se vart blindheten leder. Om man till exempel tittar på utvecklingen i Storbritannien så ser man hur samhällskontrollen håller på att brista i grunden med upplopp och en närmast permanent inbördeskrigsliknande stämning på gatorna, och fattar att det inte handlar om en lokal svensk fluga.

Men de som sitter kvar i sina skyddade bubblor och vägrar se det fortsätter att blunda, tills konsekvenserna står utanför deras egen dörr.

Kanske inte rånad, men man fick rejält med stryk, och ingen anmälde det eller tog det vidare någon stans. Så var det mindre farlig förr, nej.

Huvudanledningen är att föräldrarna är rädda för att klandras om de släpper barnen lösa, det behövde de inte tänka på förr. De tror socialen ska komma efter orosanmälan. Att släppa dem ses som om de skulle kunna bli kriminella, men det är umgänget i det fallet. Men förstås det är lättare att ha kontroll på ungarna och umgänget om de är nära. Men det fanns visst dåliga vänskaper förr, det är inget nytt.

Så du menar att du fick 'rejält med stryk', och dina föräldrar vare sig anmälde det till polisen eller tog det vidare på något sätt?
Dina föräldrar måste ha hatat dig, eller så sög dom bara.

Nej, man sade inget hemma för då riskerade det att bli värre, man höll tyst och hoppades att man skulle slippa på så sätt. Det gällde alla, lärarna var stränga och i skolan på lektionerna var det tyst och styrt. Detta togs igen när ingen vuxen var nära närvarande, men de såg ofta men vågade eller ville inte lägga sig i. Lite Lundsberganda var det förr i tiden på många skolor.

Hade en lärare som plockade fram dicken flera gånger, inget hände ingen vågade lägga sig i.

En större del av befolkingen bodde väl nära landet på 50 talet än idag. Också betydligt fler problemområden i Sverige idag och bor man nära dessa släpper man inte iväg barnen hursomhelst. Sedan vill jag minnas att man som mindre barn ganska naturligt inte vandrade iväg alltför långt och att avstånden verkade mycket längre på den tiden.

Ångest är mycket, mycket mer normaliserat idag jämfört med t.ex. 1995. Neurotiker har mer att säga till om inte bara med barn, utan även på arbetsplatser och liknande.

Muhammedanska män. Cirka 2 miljoner av dom.

Jag vill vända på frågan, varför vill du ha åtkomst till andras barn?