Ny studie: 7-åringar tillåts inte röra sig fritt av sina föräldrar

Nej jag får det från den här tråden. Jag ser inte heller det där jag bor men uppenbarligen är föräldrar idag mer rädda än tidigare generellt. Det räcker ju att bara läsa TS för att se att ungen på 50-talet hade 99% mer frihet än samma unge idag. Men de överlevde sjukt nog ändå. Jag fattar ju att jag som barnlös kanske inte inser samma saker som de som har barn men jag tror man gör dem en sjuk otjänst om man kontant övervakar och följer vad ungarna gör. Säg åt dem att det är middag klockan sex och sen kan de få göra vad de vill. Det lär dem både klockan och att ta ansvar.

Framförallt, kom ihåg hur du själv fick ränna runt och låt dina barn få samma frihet. Det är inte farligare idag egentligen för små barn. Pedofiler är lika många nu som då, gängkriminella bryr sig inte om små barn alls osv. Det är sjukt säkert för småbarn generellt. Du och jag klarade av det helt utmärkt, barnen av idag kommer också göra det bara de får chansen.

Det är så lätt att man liksom bara tittar ut över sin egen gata och tänker att resten av Sverige rullar på på precis samma sätt. Man har det ju så lugnt och skönt i sitt kvarter, och då blir det ju naturligt att det är den bilden man bär med sig i vardagen.

Men så tar man sig en sväng lite längre bort, eller kanske tar en busstur genom några av de områden som brukar räknas till utsatta zoner (som Rinkeby, Tensta, Husby, Akalla, Flemingsberg och Södertälje i Stockholm, Rosengård i Malmö, samt Angered och Bergsjön i Göteborg).

Om man testar att ta bussen lite senare på kvällen/natten (i dessa områden), när alla skötsamma är hemma i sina bostäder, kan man få se en helt annan sida av hur det kan vara, när gäng kliver på bussen utan att betala och stämningen gör att man känner att man hellre sitter kvar och absolut inte skulle vilja skicka ut barnen där.

Det där med att miljöer förändras brukar ju också röra sig lite mellan olika stadsdelar och städer, och det är nog många som känner en stilla oro för att sådant gradvis ska sprida sig även till de områden i landet som i dag känns helt trygga.

Det är nog mest det att vi har så olika vardagar, och då är det inte så konstigt om det känns svårt att greppa hur det faktiskt kan se ut på andra platser i vårt avlånga land.

Tro mig, jag har varit på de där bussarna också men även det överlevde jag. Jag är uppväxt i orten och har fått deala med den otryggheten men det är inte nåt jag vill ha ogjort och minst av allt hade jag velat att mina föräldrar höll konstant koll på mig. Nu bor jag ju i ett lugnt villaområde så du har rätt i att jag inte är i Tensta/Rosengård/Bergsjön osv. men det är inte heller 99% av svenskarna. Det bor knappt några svenskar där alls så det är inte vad vi pratar om här. Det handlar om att svenska föräldrar förvägrar sina barn den frihet de själva hade. Jag vill bara att de ska komma ihåg hur de själva växte upp och ge barnen samma frihet.

Som med allt annat? Social och strukturell anpassning pga asylinvandringen?
Det nya mångkulturella Sverige som är översvämmat med flyktingar från Afghanistan, Irak, Syrien, hela Afrika.

När det konstant sker överfallsvåldtäkter, personrån, förnedringsrån och även kidnappningar... Vad tror ni föräldrarna gör? Tar ansvar för barnen eller släpper de fria?

Sverige är ett farligt land för en utsatt individ.

Det är lätt att tänka att hela Sverige ser ut som där man själv bor. Har man ett lugnt område där vardagen rullar på, där barnen kan vara ute och där allt känns tryggt, då är det också den bild man får av samhället.

Men Sverige ser inte likadant ut överallt.

Det är en annan sak om man har sett ett område under många år och jämför hur det var förr med hur det är idag. Då märker man också förändringar som kanske är svåra att förstå om man bara utgår från sin egen vardag.

Åker man ut till vissa områden på kvällstid så ser man att något har förändrats. Polishelikoptern som cirklar över taken är inte längre en ovanlig syn. Det är inte direkt billigt att hålla en helikopter i luften, så den är knappast där utan anledning. Den används för att något händer eller för att polisen bedömer att den behövs.

Den är där så ofta att de som bor där känner igen den direkt. I folkmun har den fått namnet fågeln. Den har blivit ett så vanligt inslag i vardagen att många som bor där skulle märka om den plötsligt inte var där.

Och det är just det som är poängen. Det här handlar inte längre bara om några få platser. Många människor runt om i landet ser förändringar i sina egna städer och områden.

Därför blir det lite konstigt när någon säger att de inte ser det där de bor och därför inte tror att det finns. Den egna erfarenheten är viktig, men den säger inte allt om hur det ser ut i resten av landet.

Man kan självklart ha olika upplevelser. Någon kan bo någonstans där allt fungerar bra, medan någon annan upplever en helt annan verklighet bara en bit därifrån.

Det går därför inte att jämföra dagens Sverige med hur det såg ut förr bara utifrån sin egen gata. Vill man förstå hela bilden måste man också lyssna på människor som lever med andra erfarenheter än sina egna.

Sverige är större än den egna postadressen.

Håller i grunden med dig, men jag tror att den råhet som existerar idag var mindre vanlig förr, även om den såklart existerade då.

Dessutom, kraven på föräldrar och människor idag är annorlunda.
Vilket tyvärr går ut över barnen och deras frihet.

En del av problemet är att Sverige har blivit ett angiverisamhälle. Om man låter barnen röra sig fritt kommer grannar och bekanta att jävlas med anmälningar till socialtjänsten.

Om inte särbarnet Stefan "Gullepung" Löfven hade släppt in massa flyktingar så hade Sverige varit mycket tryggare.

Den sosse-retarden gjorde stor skada, så även hans föregångare.

Det handlar väl inte bara om att samhället är farligare utan även om att föräldrar idag anses vara dåliga människor om de inte håller koll på sitt barn dygnet runt. Föräldrarna lever under en enorm social press idag. Man kan bli uthängd på sociala medier som en kriminell om man tappar bort sitt barn. Det är klart att det hämmar den personliga utvecklingen för barnet. Om barnet skulle råka ut för en olycka och dö är den sociala stigmatiseringen ännu större.

Förr eller senare måste barnet komma ut i livet, och det är en hård och oförlåtande verklighet som väntar där ute. Om man har vuxit upp med överbeskyddande föräldrar så blir det en ännu större kalldusch när man ska komma ut i livet, och ofta isolerar sig dessa barn.

Ett villaområd.i Arjeplog tätort är rätt säker än fotbollsplanen i Vårby kl 18.00 en lördagskväll.

Ja anmälningarna dit har ju ökat. Det mesta verkar vara ”oro” nu för tiden.

Så är det. Jag skulle säga att denna tråd i grunden diskuterar allas våra liv, där vi är mer och mer kontrollerande, olyckliga, rädda, och vad man kan göra åt det? Jag anser det bevisat med statistik att barn har det betydligt säkrare nu än på 1960-talet, men på 1960-talet var det fritt blås bland barnen därför att föräldrarna inte var nervösa för omgivningen. Jag ger min egen killgissning på det, vuxna har numera alldeles för mycket tid att fundera på meningslösheter och hitta på problem, och någon osynlig press i samhället gör därför att fler och fler krånglar till livet i familjen.

Resultatet av detta kan bli det motsatta, barn som blir ännu räddare istället för starka, som är vana att tro att allt är farligt, som kräver förändringar i t.ex skolan som en annan tråd diskuterar.

Kanske är jag i grunden bara nostalgisk, men det var bättre förr. Jag har med mina 5 barn försökt ge dem samma start som jag hade i livet, i princip total frihet, och deras frihet har bara beskurits av skolan som jag inte kan kontrollera. Men min anekdotiska bevisföring ger att fem barn x 14 år i ett bra område råkar inte ut för någonting alls och man kan faktiskt låta dem vara.

Den här påhittade rädslan för sina barn påminner extremt mycket om trams-artiklar i media om hur farligt Sverige är och som varnar turister för både stölder och våldtäkter. Det är helt absurt, Sverige är ett av världens säkraste länder, och jag fattar bara inte varifrån sådana idiot-signaler kommer. Är det enbart klickbete? Som sedan letar sig ner ända till våra barn?