Citat:
Ursprungligen postat av
Vodkasomsnus
Fin signatur du har. Tror att du glömmer bort det svamlet ibland.
Som nu. Fascinerande. Låt oss lägga ihop signaturen och ditt inlägg och dra en slutsats.
Du börjar med att förklara att du “ser igenom narrativen” (signaturen)och avslutar med att leverera ett av de mest ensidiga narrativen som finns. Inlägget.
Om allt i världen bara handlar om geopolitisk kalkyl, då gäller det rimligen även Rysslands beslut att invadera Ukraina. Eller upphör den principen att gälla just där? För detta låter som något som Putin, Lavrov eller Peskov har kräkts upp. Moskvastatens narrativ i full blomning!
Att påstå att Ukraina saknar framtid, att regeringen bara väntar på att plundra statskassan och att kriget enbart förs för att skada Ryssland är inte någon djupanalys. Det är tre påståenden staplade på varandra utan att de faktiskt visas. I dont need a ride. Give me munition. Klassiker idag, utom hos kremls propagandamegafoner. Du är ett lysande exempel.
Den verkliga ironin är att den som säger sig vara allergisk mot förenklade narrativ verkar ha blivit fullständigt beroende av ett eget eller ska vi säga Putins?
Du lapar i dig för fullt. Fortsätt med det. Vi vet vad du är.
Det är alltid lika fascinerande att se hur snabbt ett känslostyrt moralargument förväxlar kallsinnig, strukturell maktanalys med "propaganda". När man saknar förståelse för strategisk realpolitik blir reaktionen nästan alltid densamma: skrik "Kreml!" och peka på internationell rätt.
"Gäller inte den geopolitiska kalkylen Ryssland?" Självfallet gör den det. Det är ju hela poängen. Rysslands beslut att invadera Ukraina är ett skolboksexempel på en stormaktsreaktion inom ramen för strukturell realism. När en rivaliserande militällians (Nato) flyttar fram sina positioner till en stormakts geografiska hjärtland och mest sårbara slättlandskap, reagerar stormakten , förutsägbart, hänsynslöst och våldsamt. Detta är varken unikt för Ryssland eller något "mysterium". Se på USA:s reaktion under Kubakrisen 1962 eller Monroedoktrinen överhuvudtaget. Att förklara varför en kärnvapenmakt agerar utifrån sina existentiella säkerhetsintressen är inte att "ursäkta" det. Det är att förstå hur världen fungerar bortom barnsliga föreställningar om godhet och ondska.
Suveränitet på papperet kontra geopolitisk gravitationslag Din signaturens tes , att Ukraina har en "internationellt erkänd rätt att bestämma sin egen säkerhetspolitik", är ett utmärkt exempel på legalistiskt önsketänkande. Internationell rätt är en abstraktion som bara upprätthålls så länge det passar de maktblock som har medlen att driva igenom den. Små stater som ligger vägg i vägg med kärnvapenbestyckade stormakter har aldrig haft lyxen att agera helt oberoende i sin säkerhetspolitik utan konsekvenser. Finland förstod detta under kalla kriget och överlevde som en välmående, självständig stat genom pragmatisk neutralitet. Ukraina valde en annan väg, påhejade av västerländska politiker som utlovade skydd de i slutändan inte var beredda att strida för själva. Resultatet ser du idag.
"Visa stake, anfall USA!" Meningen "Vill Ryssland bemöta sitt hot från Nato, anfall ett Nato-land , Visa lite stake!" avslöjar en total avsaknad av förståelse för kärnvapenålderns doktriner. Stormakter i en atomålder drabbas inte av ett impulsivt behov av att "visa stake" på det sätt du föreslår i skolstilsmanér. De agerar under lagen om ömsesidig garanterad förintelse. Hela anledningen till att kalla kriget förblev kallt , och att dagens konfrontation förs via ställföreträdare i Ukraina , är att direkt militär konfrontation mellan kärnvapenmakter innebär global utplåning. Att du efterfrågar ett direkt anfall mot USA visar att du missat de senaste 80 årens avskräckningsteori.
Att påstå att Ukraina befinner sig i en katastrofal situation är inte propaganda, det är statistik:
Countryns demografi är knäckt; miljontals arbetsföra och unga har lämnat landet och lär aldrig återvända.
Statsbudgeten hålls på artificiell andning genom månatliga utländska transfereringar för att överhuvudtaget kunna betala ut löner och pensioner.
Landets industriella bas och infrastruktur är i ruin.
När kriget till slut tar slut , vilket alla krig gör, står ett skuldansatt, demografiskt tömt och sönderskuret land kvar, medan de västerländska vapen- och finansintressena inkasserar sina fordringar och vänder blicken mot nästa kris. Att se detta hända i realtid och kalla det för vad det är, ett geopolitiskt offrande av en hel nation för att försvaga en strategisk rival, är inte att "lapa i sig Putins narrativ". Det är att vägra blunda för den brutalitet som uppstår när idealism möter hård makt. Du får gärna trösta dig med slagord och hedersbetygelser, men historia skrivs inte av moraliska segrar på internetforum. Den skrivs av resurser, demografi och eldkraft.