Hur kommer det sig att vi kan blicka bakåt i tiden men inte framåt?

Evolutionärt sett tror jag att vi minns gårdagen för att kunna förutspå morgondagen. Blir lättare att överleva så.

I övrigt tror jag att Universum är deterministiskt, så i teorien om man visste exakt hur absolut allt ser ut vid en tidpunkt, och vet precis allt om hur saker in i minsta detalj fungerar, så kan man bläddra fram och tillbaka i tiden precis som man vill.

Bakåt har vi facit, framåt är oskrivet blad.

För att universum expanderar och inte det motsatta.

Nominerar detta till 2026 års roligaste inlägg!

Edit: får kanske bidra lite också. Man kan ju absolut blicka framåt i tiden, men det man ser baseras på historien och ett visst mått av sannolikhet. Exempel: du glömmer fira hustrun på hennes födelsedag. 99,9% troligt scenario framåt nattkvisten: ovanligt lite action i sovrummet.

Nja, många fundamentala frågor om tid varav vissa måhända är relevanta för aktuellt spörsmål kan förmodligen inte besvaras empiriskt och blir därmed metafysiska eller av filosofisk karaktär.

Ett par sådana är exempelvis den om det förflutna och framtiden är lika verkliga som det där nuet som försvinner hela tiden och den om huruvida tiden flyter fram eller om den upplevelsen är illusorisk.

Hur tokigt man än tycker att det låter så är det sådant som diskuteras inom fysikens och tidens filosofi.

Menar du teorin om blockuniversum?

Avsåg striden mellan en dynamisk och en statisk syn på tid, det vill säga mellan presentism och eternalism. Blockuniversum är en typ av eternalistisk teori - alla tidpunkter existerar samtidigt. Enligt presentism flyter tiden istället och det i en viss riktning.

Den mänskliga upplevelsen är tydligt den att tiden rör sig eller flyter från framtiden, genom nuet och in i dåtiden. Men som vanligt när man börjar fundera på det till synes uppenbara så blir det inte lika självklart längre.

Å andra sidan kan man fråga sig om saken behöver vara så mycket krångligare än att saker kort och gott händer efter varandra. Och svaret är att det måhända är så.

Apropå trådämnet, att vi kan ha kunskap om dåtid men inte om framtid pressar eternalismen till ganska krångliga förklaringar och som jag inte förmår att redogöra för.

Det de båda teorierna har gemensamt dock är att vi är dömda till nuet, eller nyss:et snarare.

Haha ja det är en cool tanke ändå. Att man sitter här och skriver ett inlägg på fb, är nyfödd och ligger på dödsbädden gråtande samtidigt 😅

En annan kul sak är att detta med nyss:et. Att vi bokstavligen lever i det förflutna och aldrig kan uppleva nuet. Eftersom det som upplevs redan har inträffat. Upplevelsen blir fallet först när informationen nått fram till sinnena och saken hunnit till någon nivå i processandet.

Ja det är helt sjukt. Allt prat om att man ska leva i nuet så visar det sig att det är omöjligt haha.

"Hur fåfängt att eftersträva posthum ryktbarhet! Varför vill vi bli uppmärksammmade av generationer som vi aldrig kommer att kunna lära känna? Själv skulle jag vilja bli upptäckt av människor på 1200-talet."

- cool aforism av Ingemar Leckius (publicerad runt 1960, vill jag minnas). Under stora delar av 1900-talet var det verkligen status i att få ett stort genombrott först efter sin (förtidiga) död, som t ex Kafka, Schubert, Stagnelius, Arthur Rimbaud eller Edith Södergran, men Leckius vänder snyggt på denna föreställning.

Ett problem med nuet eller "nysset" är att det faktiskt öht inte finns någon fysikalisk teori för det. Tid finns, som en mätbar fysikalisk storhet som talar om vilka händelser som kommer före andra och med hur mycket, men det finns ingenting i ekvationerna som talar om t ex att det just nu är 2026-07-29 kl 19:10.

Så är det givetvis i relativitetsteorins 4D blockuniversum, men faktiskt även inkluderar Newtonsk fysik. Det finns inget nu eller nyss i F=ma.